Detta kan hålla i sig tycker jag :) Uiiiiiii :)
Ska vara vuxen snart och besiktiga bilen. Kanske snabbstäda den en vända först bara... för den ser ut som hej kom och hjälp mig. Skola ikväll. Ledigt imorgon. Ska bara träna, plugga och träffa Sofie. Vad jag vet hittills åtminstonde. Känns som om det ligger mer saker i luften där :)
Don't stop me now!
Tuesday, October 19, 2010
Saturday, October 16, 2010
Mönster...
Kommer på mig själv med att känna igen vissa, mer eller mindre exakta, beteendemönster som jag så många gånger förrut sett mig själv i. Jag vet ju precis hur det kommer sluta. Så jag frågar mig själv: Ska jag fortsätta? Eller sluta upp med det hela?
Och helt ärligt så vet jag inte. För jag vet inte vad som finns att hämta. Att lulla runt och låtsas som om det regnar orkar jag då verkligen inte göra. För det regnar faktiskt inte. Sen kan det ju tyckas onödigt att pusha saker och ting. Men det är så jag fungerar. Det är så mina försvarsmekanismer är dragna.
Men igår skrattade jag, genuint och uppriktigt. I sällskap av roliga människor som jag knappt känner, om överhuvud taget. Kände en del av mitt gamla jag. Kände att jag inte behövde anstränga mig, utan bara vara glad. Det ska inte behöva vara en kamp. Så varför är det så annars?
Det sätter griller i skallen.
För jag kan ju. Beviseligen är jag inte helt borta. Hon finns där. Behöver bara vara i omgivningar som tillåter hennes existens.
Så jag frågar mig: Vad är nästa steg?
Just nu att bli av med den bultande huvudvärken efter dagens korvstoppning i skolan.
Men det är ju bara i nuet, i denna sekund. Men det primära, grundläggande... kärnan i det hela? Hitta saker, personer som gör mig glad och vila upp mig där? För att ständigt vara i valet och kvalet eller ha dåligt samvete gör då verkligen inga positiva effekter på ens psykiska välmående.
Stressen med skolan, jobben, psyket, familjen och kroppen kan jag bara klara av om jag får en ventil. Jag behöver det... det är nästan såpass att jag KRÄVER det. Min person kräver det... för annars går den under. Och de som inte förstår det vet jag inte vad mer jag ska säga för att de ska förstå. Nej jag kommer inte bara studsa upp igen, för jag behöver stödet. Jag behöver glädjeämnen, syre, känslan av att man har någon att vända sig till. Känslan av att man kan höra av sig när som och bara hitta på något eller inget alls. Känslan av att någon bryr sig om mitt välbefinnande. Men framför allt känslan av att kunna ventilera allt det där som man bär runt på, bygger upp, stänger in, trycker ner. Behöver ventilera för att må bra.
Och det gör man genom att få stunder av att känna sig glad, känna sig upprymd, känna sig sedd och hörd.
För seriöst, jag har tagit mig rejält med vatten över huvudet. Och värre kommer det bli. Men jag vill inte ge upp bara för att jag är i obalans och är ordentligt slutkörd. För jag vill klara av detta. Och ska jag misslyckas ska det vara för att jag inte klarar av detta rent prestationsmässigt, inte pga att orken inte finns där. Tänker du låta mig kämpa mot att drunkna själv eller hjälpa mig att hålla näsan ovanför vattenytan?
Imorgon är återigen en dag med korvstoppning. Hoppas på att vara lite piggare då. För idag bröt jag ihop i en fnissattack mitt uppe i allt, kan inte ens minnas sist jag gjorde det. Så jäkla skönt. Gillar skolveckorna, det är tiden däremellan som jag känner paniken krypa sig på. Men förhoppningsvis.... förhoppningsvis ska jag klara detta.
Och helt ärligt så vet jag inte. För jag vet inte vad som finns att hämta. Att lulla runt och låtsas som om det regnar orkar jag då verkligen inte göra. För det regnar faktiskt inte. Sen kan det ju tyckas onödigt att pusha saker och ting. Men det är så jag fungerar. Det är så mina försvarsmekanismer är dragna.
Men igår skrattade jag, genuint och uppriktigt. I sällskap av roliga människor som jag knappt känner, om överhuvud taget. Kände en del av mitt gamla jag. Kände att jag inte behövde anstränga mig, utan bara vara glad. Det ska inte behöva vara en kamp. Så varför är det så annars?
Det sätter griller i skallen.
För jag kan ju. Beviseligen är jag inte helt borta. Hon finns där. Behöver bara vara i omgivningar som tillåter hennes existens.
Så jag frågar mig: Vad är nästa steg?
Just nu att bli av med den bultande huvudvärken efter dagens korvstoppning i skolan.
Men det är ju bara i nuet, i denna sekund. Men det primära, grundläggande... kärnan i det hela? Hitta saker, personer som gör mig glad och vila upp mig där? För att ständigt vara i valet och kvalet eller ha dåligt samvete gör då verkligen inga positiva effekter på ens psykiska välmående.
Stressen med skolan, jobben, psyket, familjen och kroppen kan jag bara klara av om jag får en ventil. Jag behöver det... det är nästan såpass att jag KRÄVER det. Min person kräver det... för annars går den under. Och de som inte förstår det vet jag inte vad mer jag ska säga för att de ska förstå. Nej jag kommer inte bara studsa upp igen, för jag behöver stödet. Jag behöver glädjeämnen, syre, känslan av att man har någon att vända sig till. Känslan av att man kan höra av sig när som och bara hitta på något eller inget alls. Känslan av att någon bryr sig om mitt välbefinnande. Men framför allt känslan av att kunna ventilera allt det där som man bär runt på, bygger upp, stänger in, trycker ner. Behöver ventilera för att må bra.
Och det gör man genom att få stunder av att känna sig glad, känna sig upprymd, känna sig sedd och hörd.
För seriöst, jag har tagit mig rejält med vatten över huvudet. Och värre kommer det bli. Men jag vill inte ge upp bara för att jag är i obalans och är ordentligt slutkörd. För jag vill klara av detta. Och ska jag misslyckas ska det vara för att jag inte klarar av detta rent prestationsmässigt, inte pga att orken inte finns där. Tänker du låta mig kämpa mot att drunkna själv eller hjälpa mig att hålla näsan ovanför vattenytan?
Imorgon är återigen en dag med korvstoppning. Hoppas på att vara lite piggare då. För idag bröt jag ihop i en fnissattack mitt uppe i allt, kan inte ens minnas sist jag gjorde det. Så jäkla skönt. Gillar skolveckorna, det är tiden däremellan som jag känner paniken krypa sig på. Men förhoppningsvis.... förhoppningsvis ska jag klara detta.
Sunday, October 10, 2010
Söndag...
Säg inget till de andra.
Säg inget till de andra.
Men jag har länge önskat att jag var en annan.
Söndag... och det enda jag vill är att det ska bli måndag kväll. Lever från tillfälle till tillfälle. Enda stället som jag känner mig hemma på. Enda stället jag har kontroll över. Enda stället som jag känner mig säker på.
Försöker, försöker, försöker. Känner mest ju högre upp för muren jag klättrar desto fler tegelstenar byggs på den. Antigen kommer jag stå jävligt högt upp när jag äntligen tagit mig upp på kanten. Eller så blir fallet jävligt långt ner igen...
Jag vet inte hur man gör längre. Det som var så enkelt... gick så lätt. Nyfikeheten. Bortblåst... död? Det var ju så bekymmersfritt innan. Hur gör man?
Hur jag än vänder och vrider på det hela. Hur jag än stålsätter mig så blir det bara bom-stopp-tvärnit att ta sig förbi den där osynliga barriären. Varför? Det är varken något nytt eller banbrytande. Det bara är... inget som ska funderas över eller som ska behövas kämpas med. Vad är det som tar stopp? Vad är problemet?
Får fortsätta pusha så kanske jag kommer igenom? Men till vilket pris? Gör ont när jag känner hur jag drar tillbaka alla känselspröt och håller mig till den lilla sfär som jag just då befinner mig i. Säkert, tamt, lamt... handlingsförlamat?
Sociala Allan, hur lång semester har du tänkt dig att du ska ha? För evigt? Kom tillbaka för i helvete! Ingen gav dig rätten att säga upp dig. Ingen...
Du frågade inte ens om lov innan...
Säg inget till de andra.
Men jag har länge önskat att jag var en annan.
Söndag... och det enda jag vill är att det ska bli måndag kväll. Lever från tillfälle till tillfälle. Enda stället som jag känner mig hemma på. Enda stället jag har kontroll över. Enda stället som jag känner mig säker på.
Försöker, försöker, försöker. Känner mest ju högre upp för muren jag klättrar desto fler tegelstenar byggs på den. Antigen kommer jag stå jävligt högt upp när jag äntligen tagit mig upp på kanten. Eller så blir fallet jävligt långt ner igen...
Jag vet inte hur man gör längre. Det som var så enkelt... gick så lätt. Nyfikeheten. Bortblåst... död? Det var ju så bekymmersfritt innan. Hur gör man?
Hur jag än vänder och vrider på det hela. Hur jag än stålsätter mig så blir det bara bom-stopp-tvärnit att ta sig förbi den där osynliga barriären. Varför? Det är varken något nytt eller banbrytande. Det bara är... inget som ska funderas över eller som ska behövas kämpas med. Vad är det som tar stopp? Vad är problemet?
Får fortsätta pusha så kanske jag kommer igenom? Men till vilket pris? Gör ont när jag känner hur jag drar tillbaka alla känselspröt och håller mig till den lilla sfär som jag just då befinner mig i. Säkert, tamt, lamt... handlingsförlamat?
Sociala Allan, hur lång semester har du tänkt dig att du ska ha? För evigt? Kom tillbaka för i helvete! Ingen gav dig rätten att säga upp dig. Ingen...
Du frågade inte ens om lov innan...
Sunday, October 3, 2010
igen...
Tårar som trillar ner för mina kinder. Stora, långsamma... lämnar ränder i jobbsminket.
Saknad... saknad efter så mycket. Saknad efter så många.
Drömmar gör mina nätter instabila. Sömnen får ej vara hel. Avbrott, uppvaknanden... ständigt.
Imorgon är det början på ytterligare en vecka... ytterligare en.
Hur stoppar man tiden?
Försöker... men inget kommer tillbaka. Vad är det som krävs egentligen?
Saknad... ekande stort tomrum. Saknad...
Saknad... saknad efter så mycket. Saknad efter så många.
Drömmar gör mina nätter instabila. Sömnen får ej vara hel. Avbrott, uppvaknanden... ständigt.
Imorgon är det början på ytterligare en vecka... ytterligare en.
Hur stoppar man tiden?
Försöker... men inget kommer tillbaka. Vad är det som krävs egentligen?
Saknad... ekande stort tomrum. Saknad...
Friday, September 17, 2010
...
Att något man jobbat så hårt med kan raseras så lättvindigt.
Lär man sig att tycka om den sura eftersmaken?
Eller ska man tro på att det blir bättre?
Vet bara att jag får bita ihop. Som vanligt. Och hoppas på att det är glömt så snart som möjligt.
Saker gör bara ont om de kommer upp till ytan.
Lär man sig att tycka om den sura eftersmaken?
Eller ska man tro på att det blir bättre?
Vet bara att jag får bita ihop. Som vanligt. Och hoppas på att det är glömt så snart som möjligt.
Saker gör bara ont om de kommer upp till ytan.
Friday, September 10, 2010
Funderingar och tankar...
Vad är skillnaden egentligen? Rätt mycket skulle jag säga egentligen.
Väljer just nu att inte engagera mig. Framtiden får utvisa vad det hela innebär... om det nu innebär något alls. Försöker att inte tolka. Blir aldrig bra utan all fakta.
Tiden får utvisa...
Vad det än är så kan jag inte låta bli att undra vad det är som rör sig där uppe. Om det ens cirkulerar tankar om detta där överhuvud taget. Kanske?
Om inte... så får tiden utvisa.
No more har jag sagt till mig själv så många gånger. Kanske börjar bli dags för en ny omgång?
För jag är värd så mycket mer.
Väljer just nu att inte engagera mig. Framtiden får utvisa vad det hela innebär... om det nu innebär något alls. Försöker att inte tolka. Blir aldrig bra utan all fakta.
Tiden får utvisa...
Vad det än är så kan jag inte låta bli att undra vad det är som rör sig där uppe. Om det ens cirkulerar tankar om detta där överhuvud taget. Kanske?
Om inte... så får tiden utvisa.
No more har jag sagt till mig själv så många gånger. Kanske börjar bli dags för en ny omgång?
För jag är värd så mycket mer.
Tuesday, September 7, 2010
Sunday, September 5, 2010
You know sometimes, I'm so carefree...
with a joy that's hard to hide.
Then sometimes again it seems
All I have is worry.
Then you're bound to see the other side
Oh but I'm just a soul who's intentions are good.
Oh lord, please don't let me be misunderstood.
Passar in på någon...
Ligger i sängen och försöker övertyga min kropp om att gå upp. För bilen måste bli parkerad... och cykeln hemcyklad. Vill inte!
Dagens i-landsproblem... I know. Men säger den så väldigt slitna frasen "Jag är så jävla trött" och känner att allt blir förklarat med den.
Har mycket i huvudet just nu men inga ord att uttrycka dem i.
Then sometimes again it seems
All I have is worry.
Then you're bound to see the other side
Oh but I'm just a soul who's intentions are good.
Oh lord, please don't let me be misunderstood.
Passar in på någon...
Ligger i sängen och försöker övertyga min kropp om att gå upp. För bilen måste bli parkerad... och cykeln hemcyklad. Vill inte!
Dagens i-landsproblem... I know. Men säger den så väldigt slitna frasen "Jag är så jävla trött" och känner att allt blir förklarat med den.
Har mycket i huvudet just nu men inga ord att uttrycka dem i.
Thursday, September 2, 2010
Make it stop...
Snälla?
Allt gör bara ont just nu.
Bristen på motivation gör knappast saken bättre heller. Känner mest för att dra täcket över huvudet och stanna där tills allt har blåst över. Vill inte må såhär, vill inte känna såhär... vill inte vara sån här.
Men finns ingen ork till att ändra på det. Känns som om det skulle kräva för mycket energi än vad jag har.
Ska snart till jobbet nu... känns väl sådär.
Vill bara kunna må ok och kunna prestera bra. Men ju mer jag försöker ordna upp det desto värre känns det att det blir. Logisk? Nej.
Är så trött...
Soppatorsk skulle man kunna kalla det för, kan tänka mig att det är så en bil känner sig när det bara är bensinångor kvar.
Får försöka månaden ut... sen måste något seriöst ändras på.
Allt gör bara ont just nu.
Bristen på motivation gör knappast saken bättre heller. Känner mest för att dra täcket över huvudet och stanna där tills allt har blåst över. Vill inte må såhär, vill inte känna såhär... vill inte vara sån här.
Men finns ingen ork till att ändra på det. Känns som om det skulle kräva för mycket energi än vad jag har.
Ska snart till jobbet nu... känns väl sådär.
Vill bara kunna må ok och kunna prestera bra. Men ju mer jag försöker ordna upp det desto värre känns det att det blir. Logisk? Nej.
Är så trött...
Soppatorsk skulle man kunna kalla det för, kan tänka mig att det är så en bil känner sig när det bara är bensinångor kvar.
Får försöka månaden ut... sen måste något seriöst ändras på.
Thursday, August 26, 2010
...
Nyss var det sommar... nu är det höst. Det gick i en rasande fart. Har ju jobbat större delen av sommaren så har inte riktigt märkt att det skenat förbi utanför.
Saker och ting rullar på. Skolan känns bra, men väldigt mycket. Inte bara i allt som ska fastna i hjärnan utan även pressen och alla nya människor. Men jag hoppas på att det går bra. Blev lite översvämmning i tankeverksamheten nu ikväll. Varför tänker jag inte gå in på... you'll never know.
Såg en f.d vän idag. Vet inte om hon såg mig. Vände mig om och fortsatte bortåt jag. Vill inte ta reda på varför det blev som det blev heller. Slöseri med energi antar jag, behöver den till annat. Skolan förslagsvis... och försöka hitta motivation till jobbet. Även om jag tycker mycket om mina kunder, fått skratta mycket idag och även diskutera andra världskriget ;), så är det andra aspekter som jag finner jobbiga. Men det kanske blir lite lättare framöver. Känner lite vind i seglet i och med skolan, slutar stå och trampa vatten i väntan på att drunkna.
Håller på och dealar med lite andra saker med. Kroppen framför allt, den har legat i ide nu ett bra tag. Motivationen dog och även orken. Håller på och bråkar med inflammationer lite varstans. Efter jag var hos Niklas i tisdags kan jag åtminstonde börja äta mer ordentlig mat igen. Och får inte vrålont vid promenaderna heller. Imorse kunde jag öka tempot något, kändes bara i ryggen då så det är ju framsteg :)
Tanken är att gå in i gymmet igen efter jobbet imorgon. Även om det kanske inte känns så lockande med tanke på hur ur form fröken här är. Det samma gäller judon... men jag får bara bita i det sura äpplet och ta tag i det. Blir ju knappast bättre av att ignorera det hela och bli irriterad på det.
Funderingar, funderingar, funderingar. Förhoppningsvis blir det en liten semester i höst... men kanske inte. Får kolla hur illa ekonomin mår först. Om den är döende... eller om den kan överleva ett tag till. För att inte tala om att få ledigt från jobbet... och känna mig lugn med hyra och skola på en och samma gång.
Men det hade varit skönt...
Anyway...fyller år snart. Vet inte om jag helt ser framemot det. Lite saker innan... men det kanske ordnar sig? Det kanske allt gör?
Hoppet dör sist heter det ju trots allt.
Imorgon blir det upp när väckarklockan ringer 05.30 för 60 minuters morgonpromenad. Ska hitta disciplinen igen. Mjukis har jag sedan länge tröttnat på att vara. Förhoppningsvis blir allt det bättre i takt med att kroppen blir friskare.
Oddsen känns ungefär lika bra som att vinna på triss... så alltså finns det en chans i alla fall.
Saker och ting rullar på. Skolan känns bra, men väldigt mycket. Inte bara i allt som ska fastna i hjärnan utan även pressen och alla nya människor. Men jag hoppas på att det går bra. Blev lite översvämmning i tankeverksamheten nu ikväll. Varför tänker jag inte gå in på... you'll never know.
Såg en f.d vän idag. Vet inte om hon såg mig. Vände mig om och fortsatte bortåt jag. Vill inte ta reda på varför det blev som det blev heller. Slöseri med energi antar jag, behöver den till annat. Skolan förslagsvis... och försöka hitta motivation till jobbet. Även om jag tycker mycket om mina kunder, fått skratta mycket idag och även diskutera andra världskriget ;), så är det andra aspekter som jag finner jobbiga. Men det kanske blir lite lättare framöver. Känner lite vind i seglet i och med skolan, slutar stå och trampa vatten i väntan på att drunkna.
Håller på och dealar med lite andra saker med. Kroppen framför allt, den har legat i ide nu ett bra tag. Motivationen dog och även orken. Håller på och bråkar med inflammationer lite varstans. Efter jag var hos Niklas i tisdags kan jag åtminstonde börja äta mer ordentlig mat igen. Och får inte vrålont vid promenaderna heller. Imorse kunde jag öka tempot något, kändes bara i ryggen då så det är ju framsteg :)
Tanken är att gå in i gymmet igen efter jobbet imorgon. Även om det kanske inte känns så lockande med tanke på hur ur form fröken här är. Det samma gäller judon... men jag får bara bita i det sura äpplet och ta tag i det. Blir ju knappast bättre av att ignorera det hela och bli irriterad på det.
Funderingar, funderingar, funderingar. Förhoppningsvis blir det en liten semester i höst... men kanske inte. Får kolla hur illa ekonomin mår först. Om den är döende... eller om den kan överleva ett tag till. För att inte tala om att få ledigt från jobbet... och känna mig lugn med hyra och skola på en och samma gång.
Men det hade varit skönt...
Anyway...fyller år snart. Vet inte om jag helt ser framemot det. Lite saker innan... men det kanske ordnar sig? Det kanske allt gör?
Hoppet dör sist heter det ju trots allt.
Imorgon blir det upp när väckarklockan ringer 05.30 för 60 minuters morgonpromenad. Ska hitta disciplinen igen. Mjukis har jag sedan länge tröttnat på att vara. Förhoppningsvis blir allt det bättre i takt med att kroppen blir friskare.
Oddsen känns ungefär lika bra som att vinna på triss... så alltså finns det en chans i alla fall.
Thursday, June 10, 2010
You could be my unintended...
"I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before"
Ibland kan man ju undra. Andra gånger är det klart som korvspad.
Lägga i en växel till? Eller fortsätta att sitta fast i hubbabubba-stadiet? Hubba-bubba är gott... i alla fall ett litet tag till. Tar det hellre lite piano och råddar iordning mitt bombnedslag när jag känner för det istället. Andas, slappar, håller mig lugn.
För lugn?
Ersch, ibland kan det vara en bra sak det med.
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before"
Ibland kan man ju undra. Andra gånger är det klart som korvspad.
Lägga i en växel till? Eller fortsätta att sitta fast i hubbabubba-stadiet? Hubba-bubba är gott... i alla fall ett litet tag till. Tar det hellre lite piano och råddar iordning mitt bombnedslag när jag känner för det istället. Andas, slappar, håller mig lugn.
För lugn?
Ersch, ibland kan det vara en bra sak det med.
Wednesday, May 12, 2010
Paus...
"I can see the wall
I can see you running
I can feel the impact
It's sad but true
Maybe you will see
the trees but not the forrest
The cover of a book
But no page at all"
Har tagit paus. Kör på carefree tills jag kommer på något vettigare...
Beslut har tagits. Känns rätt bra. Nästa märkning planeras. Känns rätt bra det med. Nu ska bara denna thildan piskas iordning med så att hon kan stå på sig när allt början rusa på igen. For once and for all.
Mhm.
I can see you running
I can feel the impact
It's sad but true
Maybe you will see
the trees but not the forrest
The cover of a book
But no page at all"
Har tagit paus. Kör på carefree tills jag kommer på något vettigare...
Beslut har tagits. Känns rätt bra. Nästa märkning planeras. Känns rätt bra det med. Nu ska bara denna thildan piskas iordning med så att hon kan stå på sig när allt början rusa på igen. For once and for all.
Mhm.
Thursday, April 29, 2010
Vår?
Fick snabbhälsa på Bubben när jag var och hämtade bilen i Kungsbacka nu efter jobbet. Har aldrig sett en mer ledsen näsa än när jag lyfte in honom i Pers bil och den åkte... utan matte! Satt en liten, ledsen staffe och vred på huvudet så långt han kunde för att kunna ha blicken på mig när de åkte iväg. Ont i hjärtat! :(
Sömntabletterna gör iaf somliga saker med mig bättre. Vaknar fortfarande kl 1 men iövrigt så sover jag åtminstonde... och somnar hyffsat. Men när man vaknar är skallen väldigt tung och seg. Men som sagt, det får det vara värt då det ger mig mer stabila timmar under natten. För det går inte att ha det så som det varit. Kroppens återhämtning och läkning är kass rent ut sagt. Sår har tagit över 4 veckor att läka... och nu pratar jag pyttesmå sår. Inte bra!
Men det är mycket funderingar just nu. Om både viktiga och oviktiga saker... eller inget är oviktigt. För mig är det viktigt, för andra kanske strunt samma. Men vad andra tycker DET är om något oviktigt :)
Vill vidareutvecklas... men de saker som jag vill lära mig/läsa till är tokdyra :/ Och jag har inte råd varken ekonomiskt eller mentalt att ta lån just nu. Lite jobbigt, men det kommer fler tillfällen?
Har judon som tur är. Underbara judon... tycker mycket om den. Känner utveckling och det känns bra. Även om jag (trött som en gnu) började garva när jag helt plötsligt kom av mig och kom på att jag satt grensle över en svettig flåsande karl med bar bringa och kläderna helt på tok. Hahaha, behöver jag påpeka att han tog sig loss och låste mig i en fasthållning? Inte tappa koncentrationen... då åker man på däng :P Men det var sån humor i hur en grej kan te sig helt naturlig för att sedan bli hysteriskt kul på en halv sekund.
Känns hårt att jag missar nästa träning + bälteslägret nästa helg :( Men bara att bita ihop och komma igen. Får ju inte vara med där när saker är färska. Hoppas på att det läkt fint så jag kan vara med veckan därpå :)
Mycket funderingar över träningsupplägg med. Hur jag ska köra, vart jag vill komma, hur jag ska få mig själv att uppnå vad jag vill... motivationen sviktar som sagt. Men det ska bli ordning på den med! Kommer nog att kännas bättre med när kroppen får vila sig under natten så återhämtningen kan funka igen. Tappa lite vätska skulle vara skönt. Frågan är då om jag ska börja köra lätt? Men tycker om att köra tungt... vill ju kunna köra så tungt som jag ska (flugvikter fortfarande). Tungt = mer stress på kroppen = mer vätska sammlar sig = bulkig bulkthilda stannar kvar. Hmm, får som sagt fundera. Skulle behöva bolla idéer så det suger lite att jag inte har någon träningstok i kretsen. Får införskaffa mig en sådan helt enkelt.
Just nu har kroppen mest ont, på både bra och dåliga sätt. Ont som i träningsvärk efter judon igår och ryggpasset imorse. Dåligt som i att min vänstra axel mår piss rent ut sagt. Ont gör den, nog rätt så ordentligt, och den behöver seriöst fixas. Trapsen är helt fucked up, deltoideus med och för att inte tala om C3 som sitter helt skevt... bara varit så sen i oktober/november. Braaaaaa. Duktig idiot.
Valborg i helgen. Folk ska festa och vara sociala. Jag ska jobba som vanligt :) Jobbar/jobbat varje "helg" hela våren. Får ta igen det någon annan gång. Men har ju sagt att jag ska försöka bli lite mer social. Även om det tar emot rätt så hårt... men men det är ju en annan historia.
Nu ska jag fortsätta laga mat. Färska tortelinis med röd pesto, fetaost, babymorötter, ruccola och kalkon. Sjukt gott :)
Sömntabletterna gör iaf somliga saker med mig bättre. Vaknar fortfarande kl 1 men iövrigt så sover jag åtminstonde... och somnar hyffsat. Men när man vaknar är skallen väldigt tung och seg. Men som sagt, det får det vara värt då det ger mig mer stabila timmar under natten. För det går inte att ha det så som det varit. Kroppens återhämtning och läkning är kass rent ut sagt. Sår har tagit över 4 veckor att läka... och nu pratar jag pyttesmå sår. Inte bra!
Men det är mycket funderingar just nu. Om både viktiga och oviktiga saker... eller inget är oviktigt. För mig är det viktigt, för andra kanske strunt samma. Men vad andra tycker DET är om något oviktigt :)
Vill vidareutvecklas... men de saker som jag vill lära mig/läsa till är tokdyra :/ Och jag har inte råd varken ekonomiskt eller mentalt att ta lån just nu. Lite jobbigt, men det kommer fler tillfällen?
Har judon som tur är. Underbara judon... tycker mycket om den. Känner utveckling och det känns bra. Även om jag (trött som en gnu) började garva när jag helt plötsligt kom av mig och kom på att jag satt grensle över en svettig flåsande karl med bar bringa och kläderna helt på tok. Hahaha, behöver jag påpeka att han tog sig loss och låste mig i en fasthållning? Inte tappa koncentrationen... då åker man på däng :P Men det var sån humor i hur en grej kan te sig helt naturlig för att sedan bli hysteriskt kul på en halv sekund.
Känns hårt att jag missar nästa träning + bälteslägret nästa helg :( Men bara att bita ihop och komma igen. Får ju inte vara med där när saker är färska. Hoppas på att det läkt fint så jag kan vara med veckan därpå :)
Mycket funderingar över träningsupplägg med. Hur jag ska köra, vart jag vill komma, hur jag ska få mig själv att uppnå vad jag vill... motivationen sviktar som sagt. Men det ska bli ordning på den med! Kommer nog att kännas bättre med när kroppen får vila sig under natten så återhämtningen kan funka igen. Tappa lite vätska skulle vara skönt. Frågan är då om jag ska börja köra lätt? Men tycker om att köra tungt... vill ju kunna köra så tungt som jag ska (flugvikter fortfarande). Tungt = mer stress på kroppen = mer vätska sammlar sig = bulkig bulkthilda stannar kvar. Hmm, får som sagt fundera. Skulle behöva bolla idéer så det suger lite att jag inte har någon träningstok i kretsen. Får införskaffa mig en sådan helt enkelt.
Just nu har kroppen mest ont, på både bra och dåliga sätt. Ont som i träningsvärk efter judon igår och ryggpasset imorse. Dåligt som i att min vänstra axel mår piss rent ut sagt. Ont gör den, nog rätt så ordentligt, och den behöver seriöst fixas. Trapsen är helt fucked up, deltoideus med och för att inte tala om C3 som sitter helt skevt... bara varit så sen i oktober/november. Braaaaaa. Duktig idiot.
Valborg i helgen. Folk ska festa och vara sociala. Jag ska jobba som vanligt :) Jobbar/jobbat varje "helg" hela våren. Får ta igen det någon annan gång. Men har ju sagt att jag ska försöka bli lite mer social. Även om det tar emot rätt så hårt... men men det är ju en annan historia.
Nu ska jag fortsätta laga mat. Färska tortelinis med röd pesto, fetaost, babymorötter, ruccola och kalkon. Sjukt gott :)
Monday, April 26, 2010
Sunday, April 25, 2010
...
Sluta upp med att få ont i magen över massa bullskit! Känner hur stressen över saker och ting kryper sig för mycket inpå. Låt mig vara! Vill sova en hel natt... vill kunna somna.
Hör hur klockan tickar stadigt och taktfast. I vanliga fall brukar det lugna mig... men de senaste månaderna knyter sig bara en stor iskall klump i magen av ljudet.
Tid som tickar iväg där jag faktiskt hade kunnat göra något annat. Tid som spenderas utan syfte där jag hade kunnat göra annat. Tid som bara rinner iväg när jag hade kunnat ta till vara på den och göra annat.
Idioti...
Hör mina egna hjärtslag... de slår för snabbt. Som vanligt när jag försöker ta det lugnt och varva ner. Inte riktigt det som är poängen med det hela va?
(Men jag har en tendens att missförstå saker och ting...)
Hur länge ska jag låta det fortgå?
Ju mer det blir så här desto mindre blir jag kapabel till att komma fram till någon som helst vettig slutsats. Allt bara springer på i en rasande fart utan att någonting som helst egentligen händer.
Hjärtat slår för fort...
Tiden går för snabbt...
och jag rör mig för långsamt...
Hör hur klockan tickar stadigt och taktfast. I vanliga fall brukar det lugna mig... men de senaste månaderna knyter sig bara en stor iskall klump i magen av ljudet.
Tid som tickar iväg där jag faktiskt hade kunnat göra något annat. Tid som spenderas utan syfte där jag hade kunnat göra annat. Tid som bara rinner iväg när jag hade kunnat ta till vara på den och göra annat.
Idioti...
Hör mina egna hjärtslag... de slår för snabbt. Som vanligt när jag försöker ta det lugnt och varva ner. Inte riktigt det som är poängen med det hela va?
(Men jag har en tendens att missförstå saker och ting...)
Hur länge ska jag låta det fortgå?
Ju mer det blir så här desto mindre blir jag kapabel till att komma fram till någon som helst vettig slutsats. Allt bara springer på i en rasande fart utan att någonting som helst egentligen händer.
Hjärtat slår för fort...
Tiden går för snabbt...
och jag rör mig för långsamt...
Silikon...
Trodde nästan inte det var möjligt att man kunde känna sig såhär tung i kroppen. Känns som om den inte går att rubba ungefär. Ont har den med. Så du kan ju själv tänka dig den kombinationen. Mysigt värre ja.
Hoppas på att mina silikonläppar går ner snart med så jag slipper se ut som en anka. Inte helt snyggt om jag får säga det själv, men jag antar att det lugnar ner sig? Anars får jag ha värsta plutet ett tag till. Nej tack! Det kommer inte matcha mina framtida no-boobs. Så icke.
En sak som jag kommit fram till (återigen) är hur mycket jag ogillar mjäkiga karlar. Seriöst... jag får anfall av dem. Vart är tågan? Vart är ryggraden? Vart är det manliga????????????
Jisses, och folk som tror att jag skulle trivas med en toffel. Ha! Nej fy tusan. Det är och förblir bland det värsta jag vet. Karlar ska vara karlar... rakryggade, bredaxlade och stabila saker. Fyttsikattsingen för allt det andra.
Fruktansvärt trött... imorgon börjar jobbet igen. Finns ingen ände på det där med jobb verkar det som. Får se hur länge till jag pallar. Vet att jag har en ledig dag den 5e maj åtminstonde. Det står inskrivet i kalendern till och med. Går ej att ändra heller, vilket känns bra, i och med andra saker står inbokat den dagen.
Kanske funkar en dusch mot den tunga kroppen? Ska prova det åtminstonde. Måste ändåså duscha av mig helgen jobb så veckans jobb i alla fall få börja med en ren Thilda att smutsa ner... men det tar vi ikväll.
Försök till att ta mig ur sängen där jag kraschlandat med jobbkläderna fortfarande på mig kanske vore en idé? Typ
Hoppas på att mina silikonläppar går ner snart med så jag slipper se ut som en anka. Inte helt snyggt om jag får säga det själv, men jag antar att det lugnar ner sig? Anars får jag ha värsta plutet ett tag till. Nej tack! Det kommer inte matcha mina framtida no-boobs. Så icke.
En sak som jag kommit fram till (återigen) är hur mycket jag ogillar mjäkiga karlar. Seriöst... jag får anfall av dem. Vart är tågan? Vart är ryggraden? Vart är det manliga????????????
Jisses, och folk som tror att jag skulle trivas med en toffel. Ha! Nej fy tusan. Det är och förblir bland det värsta jag vet. Karlar ska vara karlar... rakryggade, bredaxlade och stabila saker. Fyttsikattsingen för allt det andra.
Fruktansvärt trött... imorgon börjar jobbet igen. Finns ingen ände på det där med jobb verkar det som. Får se hur länge till jag pallar. Vet att jag har en ledig dag den 5e maj åtminstonde. Det står inskrivet i kalendern till och med. Går ej att ändra heller, vilket känns bra, i och med andra saker står inbokat den dagen.
Kanske funkar en dusch mot den tunga kroppen? Ska prova det åtminstonde. Måste ändåså duscha av mig helgen jobb så veckans jobb i alla fall få börja med en ren Thilda att smutsa ner... men det tar vi ikväll.
Försök till att ta mig ur sängen där jag kraschlandat med jobbkläderna fortfarande på mig kanske vore en idé? Typ
Thursday, April 22, 2010
Älskar känslan...
Hela kroppen gör ont nu. Helt mör. Fruktansvärt skönt!
Gårdagens tunga axelpass och sedan en sjuhelvetes 2 timmars träning på kvällen börjar kännas nu. Älskar att bli dängd i mattan! Ska bli skönt sen när teknikerna sitter så att framför allt ne-wazan blir lättare. Lite svårt annars :P Känna och hitta balansen på den andra samtidigt som man ska komma ihåg hur man bäst rubbar den balansen, får runt dem och in i en fasthållning är fasen inte lätt... bara till att nöta på.
Och ja... sömnen är fortfarande lite rubbad. Eller nej, mycket. Har ändåså sovit bra inatt då jag var helt slut efter träningen. Men fortfarande vaknar jag vid 1 och halv fem. Det gör jag varje natt. Som en klocka. Sämre kvällar brukar jag även vakna lite därimellan. Men alltid finns de två klockslagen med, de är återkommande... varje natt.
Varför? Vad är det som händer då? Jag kan inte komma på någonting. Men beviseligen är det något som händer eller ska hända då. I och med det är varje natt... och varit så nu i... vet inte ens än gång. 2 månader? Mer?
Lite skumt är det i alla fall.
Nåväl, försöka somna om innan väckarklockan börjar ringa om en timme.
Gårdagens tunga axelpass och sedan en sjuhelvetes 2 timmars träning på kvällen börjar kännas nu. Älskar att bli dängd i mattan! Ska bli skönt sen när teknikerna sitter så att framför allt ne-wazan blir lättare. Lite svårt annars :P Känna och hitta balansen på den andra samtidigt som man ska komma ihåg hur man bäst rubbar den balansen, får runt dem och in i en fasthållning är fasen inte lätt... bara till att nöta på.
Och ja... sömnen är fortfarande lite rubbad. Eller nej, mycket. Har ändåså sovit bra inatt då jag var helt slut efter träningen. Men fortfarande vaknar jag vid 1 och halv fem. Det gör jag varje natt. Som en klocka. Sämre kvällar brukar jag även vakna lite därimellan. Men alltid finns de två klockslagen med, de är återkommande... varje natt.
Varför? Vad är det som händer då? Jag kan inte komma på någonting. Men beviseligen är det något som händer eller ska hända då. I och med det är varje natt... och varit så nu i... vet inte ens än gång. 2 månader? Mer?
Lite skumt är det i alla fall.
Nåväl, försöka somna om innan väckarklockan börjar ringa om en timme.
Tuesday, April 20, 2010
Äcklad...
Känslan står som galla i hela kroppen.
Äcklad...
Äcklad, äcklad, äcklad.
Vill ju bara göra det som jag tycker är kul. Vill ju bara ta mig dit jag vill... men det går bara inte att rubba.
Äcklad...
Låt mig få det i alla fall?
Bara det lilla?
Inte mycket jag begär egentligen.
Vill bara få svar.
Ny dag imorgon. Jag SKA börja vända på det. Imorgon bitti när väckarklockan ringer så SKA jag gå upp. Starta så som jag SKA starta.
Låt mig bara få det lilla...
Äcklad...
Äcklad, äcklad, äcklad.
Vill ju bara göra det som jag tycker är kul. Vill ju bara ta mig dit jag vill... men det går bara inte att rubba.
Äcklad...
Låt mig få det i alla fall?
Bara det lilla?
Inte mycket jag begär egentligen.
Vill bara få svar.
Ny dag imorgon. Jag SKA börja vända på det. Imorgon bitti när väckarklockan ringer så SKA jag gå upp. Starta så som jag SKA starta.
Låt mig bara få det lilla...
Monday, April 19, 2010
I want to break free...
Börjar seriöst att undra var i felet ligger.
Det funkar bara inte. Så är det bara. Vet inte vad det är som inte funkar eller på vilket sätt det inte funkar. Vet bara att det inte gör det. Punkt.
Så om någon förvirrad själ därute har svaret på vad Vad är så skicka det till mig? Och ännu bättre, har denne dessutom svaret på hur man lagar Vad eller har manualen till Vad så skulle det göra mig lite mindre... hopplös.
Blir seriöst talat helt jävla knäpp.
Ingen träning idag... kroppen stängde ner helt och hållet. Känns lagom patetiskt.
Brukar alltid studsa tillbaka men nej nej. Tydligen har jag slut på studsar. Helt och hållet på den fronten med.
Helt och hållet är tydligen det som sammanfattar allt idag.
Vilket är en sån ironi att det går ju bara inte.
Få det att funka någon jäkla gång?
Men nej inget funkar.
Eller jo... Jobbthilda funkar. Hon funkar alltid. Hon är helt fantastisk... och trevlig är hon med. Alltid uppåt och på topp.
Känner ni henne?
Det funkar bara inte. Så är det bara. Vet inte vad det är som inte funkar eller på vilket sätt det inte funkar. Vet bara att det inte gör det. Punkt.
Så om någon förvirrad själ därute har svaret på vad Vad är så skicka det till mig? Och ännu bättre, har denne dessutom svaret på hur man lagar Vad eller har manualen till Vad så skulle det göra mig lite mindre... hopplös.
Blir seriöst talat helt jävla knäpp.
Ingen träning idag... kroppen stängde ner helt och hållet. Känns lagom patetiskt.
Brukar alltid studsa tillbaka men nej nej. Tydligen har jag slut på studsar. Helt och hållet på den fronten med.
Helt och hållet är tydligen det som sammanfattar allt idag.
Vilket är en sån ironi att det går ju bara inte.
Få det att funka någon jäkla gång?
Men nej inget funkar.
Eller jo... Jobbthilda funkar. Hon funkar alltid. Hon är helt fantastisk... och trevlig är hon med. Alltid uppåt och på topp.
Känner ni henne?
...
Om det inte vore fallet att jag skulle gå till gymmet inom kort så skulle jag gå och spy tarmarna ur mig just i denna stund.
Men nej... ska träna snart. Orka bo med huvudet i toaletten då.
Käkarna sitter dessutom fast som i ett skruvstäd. Skönt värre...
Skjut mig någon?
Men nej... ska träna snart. Orka bo med huvudet i toaletten då.
Käkarna sitter dessutom fast som i ett skruvstäd. Skönt värre...
Skjut mig någon?
Friday, April 16, 2010
Omvårdnad...
Av mig själv. Sitter med hårinpackning och försöker koppla av. Eller koppla bort? Same shit different name.
Men ska försöka börja ta hand om mig själv lite mer. Vilket innebär att jag kommer ägna all "övrig" tid till det. Vilket jag kanske redan gör... men inte helt och hållet. Stressa ner, pyssla med mig själv och bara ta mig tiden. För det förtjänar jag.
Träningen idag gick 50/50... var för trött helt enkelt på en del. Förvirrad med då jag gick till gymmet utan träningslinne, det låg i hallen :) Gör mycket nytta där har jag hört. Men bröst var det ingen bra dag för idag. Mesta dels för att motivationen inte fanns där. Triceps däremot kändes bra. Körde 50 kg press utan någon större svårighet idag. Så snart är de tillbaka på vad de var innan svininfluensan... grattis liksom. 15 kg kvar.
Judon känns riktigt bra med. Kul kul kul om något. Och väldigt skönt folk. Behövdes. Har jag något bestämt socialt inplanerat varje vecka. Bra det bra det :) Teknikerna ska bankas in så blir det ruskigt bra till och med. Skönt det.
Har fortfarande en skalle som bråkar något fruktansvärt. Kanske inte märks så mycket för andra men det är högst påtagligt för mig. Så fort jag hamnar för mig själv så börjar det mala, söka... kalla det vad du vill. Något börjar i alla fall. Känns som om något saknas, letar efter något att fylla ett tomrum med. Vad? Vem? Hur ska man veta sånt? Har väl mina föraningar men det är en bra bit tills jag är framme vid de målen.
Om 2 månader är det första graderingen. Hoppas på att kunnat ha snappat upp såpass mycket att jag kan försöka mig på att klara den.
Och om 2½ vecka är det annat. Ska bli intressant. Känslan.
Men men... ska försöka få ordning på skallen någon jäkla gång. Har varit ett himla tjöt om den det sista, jag vet. Men inte lätt när det är den som occuperar all min "fria" tid. Försöker hålla mig så sysselsatt som jag bara kan. Lättast så. Borde fasen ha någon som bor här hela tiden. Har sluppit tänka när jag haft besök. Skönt det. Paus helt enkelt.
Ska hoppa in i duschen nu. Fortsätta dränka mig själv i varmt vatten. Sen sängen. Försöka sova.
Imorgon blir det morgonpromenad innan det är dax att bege mig mot jobbet. Kommer vara fullt ös som vanligt så jag kan behöva allt syre som jag kan få. Och morgonpromenaderna ska försökas få in i vardagsrutinerna med. Vet att de gör mig gott. Så lika bra att bita i det sura äpplet och släpa mig ur sängen om mornarna.
Nej men duschen, sängen, sömnen.... det sista hoppas jag verkligen på. Men känslan just nu är inte bra. Känslan landar på 4-5 timmar :/ Hoppas jag har fel.
Men ska försöka börja ta hand om mig själv lite mer. Vilket innebär att jag kommer ägna all "övrig" tid till det. Vilket jag kanske redan gör... men inte helt och hållet. Stressa ner, pyssla med mig själv och bara ta mig tiden. För det förtjänar jag.
Träningen idag gick 50/50... var för trött helt enkelt på en del. Förvirrad med då jag gick till gymmet utan träningslinne, det låg i hallen :) Gör mycket nytta där har jag hört. Men bröst var det ingen bra dag för idag. Mesta dels för att motivationen inte fanns där. Triceps däremot kändes bra. Körde 50 kg press utan någon större svårighet idag. Så snart är de tillbaka på vad de var innan svininfluensan... grattis liksom. 15 kg kvar.
Judon känns riktigt bra med. Kul kul kul om något. Och väldigt skönt folk. Behövdes. Har jag något bestämt socialt inplanerat varje vecka. Bra det bra det :) Teknikerna ska bankas in så blir det ruskigt bra till och med. Skönt det.
Har fortfarande en skalle som bråkar något fruktansvärt. Kanske inte märks så mycket för andra men det är högst påtagligt för mig. Så fort jag hamnar för mig själv så börjar det mala, söka... kalla det vad du vill. Något börjar i alla fall. Känns som om något saknas, letar efter något att fylla ett tomrum med. Vad? Vem? Hur ska man veta sånt? Har väl mina föraningar men det är en bra bit tills jag är framme vid de målen.
Om 2 månader är det första graderingen. Hoppas på att kunnat ha snappat upp såpass mycket att jag kan försöka mig på att klara den.
Och om 2½ vecka är det annat. Ska bli intressant. Känslan.
Men men... ska försöka få ordning på skallen någon jäkla gång. Har varit ett himla tjöt om den det sista, jag vet. Men inte lätt när det är den som occuperar all min "fria" tid. Försöker hålla mig så sysselsatt som jag bara kan. Lättast så. Borde fasen ha någon som bor här hela tiden. Har sluppit tänka när jag haft besök. Skönt det. Paus helt enkelt.
Ska hoppa in i duschen nu. Fortsätta dränka mig själv i varmt vatten. Sen sängen. Försöka sova.
Imorgon blir det morgonpromenad innan det är dax att bege mig mot jobbet. Kommer vara fullt ös som vanligt så jag kan behöva allt syre som jag kan få. Och morgonpromenaderna ska försökas få in i vardagsrutinerna med. Vet att de gör mig gott. Så lika bra att bita i det sura äpplet och släpa mig ur sängen om mornarna.
Nej men duschen, sängen, sömnen.... det sista hoppas jag verkligen på. Men känslan just nu är inte bra. Känslan landar på 4-5 timmar :/ Hoppas jag har fel.
Monday, April 12, 2010
Funderingar...
Har klivit in från balkongen nu. Skönt att sitta där i shorts och försöka absorbera värmen från solen... en stund åtminstonde. Sen började rastlösheten att pocka bak i skallen och vips så var det inte så avkopplande längre. Blir så trött på mig själv.
På ett eller annat sätt ska jag få ner stressnivån. Samlar bara på mig vatten och ämnesomsättningen är nere på 0. Sjukt frustrerande men jag får ta det för vad det är. Förhoppningsvis så fungerar de där mystiska pillrena som jag ska få från Mona bra. Sömn! För kroppen kan aldrig börja fungera om inte sömnen är som den ska. Så hoppas hoppas verkligen att de funkar för mig.
Igår somnade jag efter 9 någongång. Vaknade förvisso 1 men ändå... kunde somna om tills klockan ringde. Tänk vad lite skog gör för en.
Men avslitna muskler, låst bog och allmänt annat är inte helt vad jag ville ha. Men vad ska man göra åt det? Rehaba Lina så gott det går, förhoppningsvis läker det. Och skicka Lucky till Stefan så fort det finns en ledig tid så han kan knäcka rätt bogleden. I övrigt så blir mina lediga helger framöver helger som ska spenderas i skogen. Har två 3-åringar att rida in och en 4-åring att utbilda. Ta det lugnt?
Ska ringa andra chefen imorgon med och be henne sätta upp mig på jobb varje helg hela juli och augusti. Det tar emot... ordentligt. Men det är smällar man får ta. Förhoppningsvis kan jag ta semester när jag är pensionär.
Närmaste projekten är att skicka in ansökan till skolan, anmäla mig till träningen på onsdag samt fortsätta att klura på saker och ting. Ska ha 2 lediga dagar nu.
Imorgon blir dock fullt upp. Gymma, handla åt farmor, kolla in wicked med Tess, raida Myrorna efter en stooor spegel och en griffeltavla och sen på kvällen kommer Henke och hälsar på. Indiskt står på tapeten... gott.
Känner mig fortfarande rätt död. Tycker verkligen inte om det. Vill fortfarande inte vara social... är fortfarande villrådig och stressad inombords. Skulle vara lättare om någon bara klev in och pekade med rak arm "Du ska göra det här".
Men det är inte så det fungerar. Det vet jag om... måste klura ut och peka själv. Intalar mig själv hela tiden att allt blir bättre när kroppen blir starkare och mer mig. När den slutar göra ont och vara otränad. Stor, stark och oförstörbar.
Men för det krävs det att jag ska få svar. Och för det krävs det sömn och lägre nivåer av saker och ting.
Snart är det dags för ett härligt benpass på gymmet. Min starkaste muskelgrupp (duh) och även den som jag gillar mest att köra. Vilket kanske syns... borde lägga mer fokus på andra aspekter men motivationen är för låg just nu. Vaderna börjar bli jäkla snygga iaf. Sjukt roligt att köra dem :) Framsida lår likaså, bulor på benen är snyggt! Det är min åsikt iaf.
Men blir bra när träningen börjar på onsdag. Då kanske kroppen får för sig äntligen att den visst ska trimma ner sig. För jag är sjukt trött på att vara kramgo nu. Mitt psyke vill inte ha det längre. Men vet om att jag inte kan göra något åt det förrens allt har blivit ställt på rätt kant igen. Tålamod... inte min främsta egenskap.
Stress är helt jäkla värdelöst! Tänker aldrig bli såhär stressad igen. Hur tänkte jag?
På ett eller annat sätt ska jag få ner stressnivån. Samlar bara på mig vatten och ämnesomsättningen är nere på 0. Sjukt frustrerande men jag får ta det för vad det är. Förhoppningsvis så fungerar de där mystiska pillrena som jag ska få från Mona bra. Sömn! För kroppen kan aldrig börja fungera om inte sömnen är som den ska. Så hoppas hoppas verkligen att de funkar för mig.
Igår somnade jag efter 9 någongång. Vaknade förvisso 1 men ändå... kunde somna om tills klockan ringde. Tänk vad lite skog gör för en.
Men avslitna muskler, låst bog och allmänt annat är inte helt vad jag ville ha. Men vad ska man göra åt det? Rehaba Lina så gott det går, förhoppningsvis läker det. Och skicka Lucky till Stefan så fort det finns en ledig tid så han kan knäcka rätt bogleden. I övrigt så blir mina lediga helger framöver helger som ska spenderas i skogen. Har två 3-åringar att rida in och en 4-åring att utbilda. Ta det lugnt?
Ska ringa andra chefen imorgon med och be henne sätta upp mig på jobb varje helg hela juli och augusti. Det tar emot... ordentligt. Men det är smällar man får ta. Förhoppningsvis kan jag ta semester när jag är pensionär.
Närmaste projekten är att skicka in ansökan till skolan, anmäla mig till träningen på onsdag samt fortsätta att klura på saker och ting. Ska ha 2 lediga dagar nu.
Imorgon blir dock fullt upp. Gymma, handla åt farmor, kolla in wicked med Tess, raida Myrorna efter en stooor spegel och en griffeltavla och sen på kvällen kommer Henke och hälsar på. Indiskt står på tapeten... gott.
Känner mig fortfarande rätt död. Tycker verkligen inte om det. Vill fortfarande inte vara social... är fortfarande villrådig och stressad inombords. Skulle vara lättare om någon bara klev in och pekade med rak arm "Du ska göra det här".
Men det är inte så det fungerar. Det vet jag om... måste klura ut och peka själv. Intalar mig själv hela tiden att allt blir bättre när kroppen blir starkare och mer mig. När den slutar göra ont och vara otränad. Stor, stark och oförstörbar.
Men för det krävs det att jag ska få svar. Och för det krävs det sömn och lägre nivåer av saker och ting.
Snart är det dags för ett härligt benpass på gymmet. Min starkaste muskelgrupp (duh) och även den som jag gillar mest att köra. Vilket kanske syns... borde lägga mer fokus på andra aspekter men motivationen är för låg just nu. Vaderna börjar bli jäkla snygga iaf. Sjukt roligt att köra dem :) Framsida lår likaså, bulor på benen är snyggt! Det är min åsikt iaf.
Men blir bra när träningen börjar på onsdag. Då kanske kroppen får för sig äntligen att den visst ska trimma ner sig. För jag är sjukt trött på att vara kramgo nu. Mitt psyke vill inte ha det längre. Men vet om att jag inte kan göra något åt det förrens allt har blivit ställt på rätt kant igen. Tålamod... inte min främsta egenskap.
Stress är helt jäkla värdelöst! Tänker aldrig bli såhär stressad igen. Hur tänkte jag?
Sunday, April 11, 2010
...
Är helt slut... fast på ett bra sätt tror jag?
Varit i skogen, andats luft, jobbat med hästar och myst med Bubben... behövdes.
Även dränka mig själv i målarfärg och städa mitt kaos ännu stökigare.
Huvudet är tungt, mycket tungt. Förhoppningsvis får jag sova inatt med. Förra natten sov jag 22.30-8... det ni.
Min bubbe gör underverk med sin matte...
Är mycket, men jag försöker ignorera det just nu. Vi tar det en annan gång.
Varit i skogen, andats luft, jobbat med hästar och myst med Bubben... behövdes.
Även dränka mig själv i målarfärg och städa mitt kaos ännu stökigare.
Huvudet är tungt, mycket tungt. Förhoppningsvis får jag sova inatt med. Förra natten sov jag 22.30-8... det ni.
Min bubbe gör underverk med sin matte...
Är mycket, men jag försöker ignorera det just nu. Vi tar det en annan gång.
Wednesday, April 7, 2010
Trasig...
Kan inte ens minnas sist det var så här illa.
Vet inte om det någonsin varit så här illa?
Tack psyket...tack för den käftsmällen.
Saker runt omkring förbättrar inte riktigt situationen heller.
Överhuvudtaget...
Alls.
Vet inte om det någonsin varit så här illa?
Tack psyket...tack för den käftsmällen.
Saker runt omkring förbättrar inte riktigt situationen heller.
Överhuvudtaget...
Alls.
Tuesday, April 6, 2010
Crash and burn...
Att det är ett sådant nödvändigt måste? Befriande? Jo, även det. Otroligt skönt men fruktansvärt smärtsamt på samma gång.
Inuti är det tomt och tyst nu. Eko av vad som fanns där studsar fortfarande mellan väggarna. Kommer börja fyllas på igen tills nästa kraschlandning... hoppas på att det inte ska gå månader tills dess. Blir lite för hårt då. Kroppen, skallen och ögonen gör fortfarande ont. Känner mig överkörd.
Men hellre det antar jag?
Får börja sköta mig nu... bygga upp mig så jag blir starkare igen. Ett starkt yttre gör mig lugnare inombords. Så är det bara, så fungerar jag.
Och just nu är det om något högst nödvändigt. Avskyr känslan av instabilitet... marken blir gungfly och finns inget att hålla tag om.
Och ja, det ska vara inget. Tror inte på det andra. Kommer nog aldrig att göra det heller.
Trycka i mig alla mina tillskott i ett försök till att väga upp sömnbristen och börja ta på sig det där ansiktet? Underbara ansiktet... fy fan. Att man ska hålla på och föra alla, inklusive sig själv, bakom ljuset var dag.
Inte underligt att världen går åt helvete...
Inuti är det tomt och tyst nu. Eko av vad som fanns där studsar fortfarande mellan väggarna. Kommer börja fyllas på igen tills nästa kraschlandning... hoppas på att det inte ska gå månader tills dess. Blir lite för hårt då. Kroppen, skallen och ögonen gör fortfarande ont. Känner mig överkörd.
Men hellre det antar jag?
Får börja sköta mig nu... bygga upp mig så jag blir starkare igen. Ett starkt yttre gör mig lugnare inombords. Så är det bara, så fungerar jag.
Och just nu är det om något högst nödvändigt. Avskyr känslan av instabilitet... marken blir gungfly och finns inget att hålla tag om.
Och ja, det ska vara inget. Tror inte på det andra. Kommer nog aldrig att göra det heller.
Trycka i mig alla mina tillskott i ett försök till att väga upp sömnbristen och börja ta på sig det där ansiktet? Underbara ansiktet... fy fan. Att man ska hålla på och föra alla, inklusive sig själv, bakom ljuset var dag.
Inte underligt att världen går åt helvete...
Sunday, April 4, 2010
Give me a break...
Eller ännu bättre. Lämna mig i fred och låt mig vara i fred för resten av mitt liv. Tack? Men nehej det är ju inte så det funkar... kommer väl antagligen alltid att vara... sån här. Och visst det gör mig till mig men vem bryr sig? Jag avskyr att vara sån här och det gör ingen nytta för någon annan heller. Så vad är bra med det hela?
Jag mest vantrivs med det mesta... allt som är jag och allt som ingår. Massa guldkorn i form av kunder som lyser upp tillvaron titt som tätt. Men i övrigt???
Vantrivs så sjukt, enormt mycket. Känns som om jag sviker allt och alla, konstant. Och även vice versa. För alla är så busy med sina egna liv, sina egna planer och sina egna problem.
Och jag begraver mig i jobb.
Och jag antar att det är så som det ska vara.
Men förstår inte att jag ska behöva skriva ut saker i självlysande neonfärg för att folk ska få tummen ur. Så gör jag det? Nej... jag har mig själv att skylla för det ochså. Men seriöst... sen när har jag någonsin varit bra på sådant? Aldrig... det ligger inte i min natur och det ligger inte för mig att bara vräka ut saker och ting (när det rör saker och ting) i klartext.
Känner mig bara less på tillvaron, less på folket och less på allt. Skulle kunna jobba 7 dagar i veckan de närmaste 4 månaderna och jag tror inte ens att det skulle märkas. Så det känns just nu i alla fall. Hade varit så skönt att göra som förra gången... bara flytta utan att säga till folk förrens sista dagen. "Hejdå... försvinner 400 mil bort så sorry". Så varför gör jag inte det? Har jag blivit feg på äldre dagar? Känns så... men ochså för att jag saknar tillfället. Behöver ett jobb att flytta till. Är snart villig att ta ett anläggningsjobb där jag blir tvungen att jobba skiten ur mig för inget betalt (typ som nu... fast inte) bara för att komma bort från allt.
Blir bara stressad... blir bara tråkig... blir bara äcklig. Dåligt samvete för allt som jag borde göra, allt som jag borde ta mig tid till, allt som egentligen måste hinnas med som jag bara sopat in under mattan. Och ni säger att det inte är mina problem, att jag inte borde bry mig som jag gör och stressa över det som jag gör? Gå och häng er säger jag då... hur fan kan ni tro att ni vet hur det är och hur jag ska göra? Det är visst mina problem... och jag borde visst bry mig som jag gör. För seriöst hur egoistiskt och korkat är ni funtade som tror att det ska funka på ett annat sätt? Känner inombords att jag ibland vill vrida huvudet av er när sådana kommentarer kommer... bättre ni håller käft än säger åt någon hur ni anser att de borde göra. För seriöst... hade det varit SÅ enkelt att vara vända ryggen till och gå min väg tror ni inte att jag hade gjort det för länge sen då?
Precis... men så GÖR man bara INTE. Idiotiskt att tro något annat.
Och det får mig bara ännu mer till att vilja springa så fort benen bär mig... bara bort. Bort från detta, bort från allt... bort från er.
Hur svårt kan det vara att fatta... att inse... Jag börjar seriöst att undra ibland. Bryr ni er? Försöker ni ens? Ibland tvivlar jag mycket hårt på just det. Ord säger mig ingenting... de är tomma utan betydelse. Saker man gör däremot förstärker orden och ger dem betydelse... enorm skillnad. Väldigt.
Men så kanske bara jag tänker? Känner?
Men fine... jag kan ta det. För jag vet att jag antagligen kommer börja tycka om människorna igen. Det blåser över. Även om varje gång kräver en starkare och hårdare storm än tidigare.
När blir det för mycket för banden? När kommer de att brista?
Förhoppningsvis bor jag inte kvar i denna dynghög vi kallar för Sverige då... så förhoppningsvis går banden inte sönder.
Gungfly...
Jag mest vantrivs med det mesta... allt som är jag och allt som ingår. Massa guldkorn i form av kunder som lyser upp tillvaron titt som tätt. Men i övrigt???
Vantrivs så sjukt, enormt mycket. Känns som om jag sviker allt och alla, konstant. Och även vice versa. För alla är så busy med sina egna liv, sina egna planer och sina egna problem.
Och jag begraver mig i jobb.
Och jag antar att det är så som det ska vara.
Men förstår inte att jag ska behöva skriva ut saker i självlysande neonfärg för att folk ska få tummen ur. Så gör jag det? Nej... jag har mig själv att skylla för det ochså. Men seriöst... sen när har jag någonsin varit bra på sådant? Aldrig... det ligger inte i min natur och det ligger inte för mig att bara vräka ut saker och ting (när det rör saker och ting) i klartext.
Känner mig bara less på tillvaron, less på folket och less på allt. Skulle kunna jobba 7 dagar i veckan de närmaste 4 månaderna och jag tror inte ens att det skulle märkas. Så det känns just nu i alla fall. Hade varit så skönt att göra som förra gången... bara flytta utan att säga till folk förrens sista dagen. "Hejdå... försvinner 400 mil bort så sorry". Så varför gör jag inte det? Har jag blivit feg på äldre dagar? Känns så... men ochså för att jag saknar tillfället. Behöver ett jobb att flytta till. Är snart villig att ta ett anläggningsjobb där jag blir tvungen att jobba skiten ur mig för inget betalt (typ som nu... fast inte) bara för att komma bort från allt.
Blir bara stressad... blir bara tråkig... blir bara äcklig. Dåligt samvete för allt som jag borde göra, allt som jag borde ta mig tid till, allt som egentligen måste hinnas med som jag bara sopat in under mattan. Och ni säger att det inte är mina problem, att jag inte borde bry mig som jag gör och stressa över det som jag gör? Gå och häng er säger jag då... hur fan kan ni tro att ni vet hur det är och hur jag ska göra? Det är visst mina problem... och jag borde visst bry mig som jag gör. För seriöst hur egoistiskt och korkat är ni funtade som tror att det ska funka på ett annat sätt? Känner inombords att jag ibland vill vrida huvudet av er när sådana kommentarer kommer... bättre ni håller käft än säger åt någon hur ni anser att de borde göra. För seriöst... hade det varit SÅ enkelt att vara vända ryggen till och gå min väg tror ni inte att jag hade gjort det för länge sen då?
Precis... men så GÖR man bara INTE. Idiotiskt att tro något annat.
Och det får mig bara ännu mer till att vilja springa så fort benen bär mig... bara bort. Bort från detta, bort från allt... bort från er.
Hur svårt kan det vara att fatta... att inse... Jag börjar seriöst att undra ibland. Bryr ni er? Försöker ni ens? Ibland tvivlar jag mycket hårt på just det. Ord säger mig ingenting... de är tomma utan betydelse. Saker man gör däremot förstärker orden och ger dem betydelse... enorm skillnad. Väldigt.
Men så kanske bara jag tänker? Känner?
Men fine... jag kan ta det. För jag vet att jag antagligen kommer börja tycka om människorna igen. Det blåser över. Även om varje gång kräver en starkare och hårdare storm än tidigare.
När blir det för mycket för banden? När kommer de att brista?
Förhoppningsvis bor jag inte kvar i denna dynghög vi kallar för Sverige då... så förhoppningsvis går banden inte sönder.
Gungfly...
...
...
Och förklaringen till det hela? Fråga någon annan och ge mig svaret? Är för trött för att kolla på film ens så ligger mest i en hög i sängen...
Men nu är det inga 14 dagars intervaller på ett tag framöver. Tur det... med tanke på mängden näsblod idag så tycker nog kroppen det med. Men men...
Funderar på om jag ska bege mig ut på promenad ändå. Orkar inte och vill inte men behöver det?
Och förklaringen till det hela? Fråga någon annan och ge mig svaret? Är för trött för att kolla på film ens så ligger mest i en hög i sängen...
Men nu är det inga 14 dagars intervaller på ett tag framöver. Tur det... med tanke på mängden näsblod idag så tycker nog kroppen det med. Men men...
Funderar på om jag ska bege mig ut på promenad ändå. Orkar inte och vill inte men behöver det?
Friday, April 2, 2010
Tidsfördriv...
för får jag bråttom sen så har jag ju inte tid att städa? Right? Mhm, kl 10 rullar bilen mot väldigt mycket jobb. Funderar just nu mest på när träningsvärken från imorse (ja, vet oim att klockan inte ens är halv 9 på morgonen ännu) kommer att slå till. Hoppas på att när den slår... så slår den mjuk och försiktigt.
Har sovit nästen 6 timmar inatt! Rekord för den sista tiden, ordentligt rekord. Så Flodis Freud får helt klart godkänt som sovsällskap i mitt liv. Ligger och mosar honom just nu... ödesbestämt att vi skulle träffas! För är helt övertygad om att han tycker om att jag ligger och mosar honom/kväver honom när jag ska sova/slappa. Visst?
Kanske blir det el stockholmo i slutet på maj med. Om Annasara hittar några biljetter på vift så vi kan gå! Hade varit galet roligt :) Annars kanske jag åker till stockholm ändå. Får se vad jag får tid med. Men måste göra saker innan jag får ett anfall på världen. Instängt och inrutat... tycker inte om. Egentligen alltså... sen att jag gillar när man har riktiga rutiner är en helt annan sak i min värld.
Får nog börja annonsera efter nya singelvänner. Inte en enda kvar. Ursäkta mig? Men VAD FAEN! Seriöst världen, sluta vara så förbaskat seriösa! Osingel kan man vara sen när man är vuxen, fram tills dess ska man roa sig kungligt med precis vad som man helst vill göra. Men nej nej, får jag höra ett enda samtal till om matchande kläder, gemensamma bokhyllor samt boindelning så tänker jag springa vrålandes längs hela Avenyn tills jag trillar ner i kanalen. För.... seriöst!
Vart tog alla som vill vara singlar och som trivs superbt bra med att vara det vägen? Kan ju knappast enbart vara jag i hela Götet med den inställningen? Nej, precis. Alltså... jag får gå på jakt efter dem! (när jag har tid/lust/orkar) Eller så får jag helt enkelt flytta in helt och hållet i testosteronvärlden. Det skulle jag faktiskt kunna tänka mig. Har ändåså tänk bli lite mer aktiv och kolla läget lite mer med det ändå. Vad som krävs osv...
Men men, det är en helt annan historia. För stunden är det Flodis och jag som gäller. Dock får han bo hemma i helgen medans jag är på jobb. För seriöst, hur kul är det att vara själv i ett hotellrum i Lysekil i 3 dagar? Inte helt underhållande nej. Bättre med en lägenhet i Majorna :) Monababys grejer ska flytta ut idag med så jag får komma hem till en lägenhet som bara är min igen på söndag. Sköööönt. Kanske har Flodis råddat undan lite stök med? Naaaah, tror inte det va. Han lär nog ligga i sängen och se kramgo ut skulle jag tro. Och det är jag helt och hållet nöjd med.
Om 2 veckor ska jag ut till prinsen min igen. Ska blir kul det. Lite trött dock efter gårdagen men han behöver det verkligen så jag får fixa det helt enkelt.
Hmmm, har jag fördrivit tillräckligt mycket tid med att babbla nonsens ännu? T minus 75 min
Har sovit nästen 6 timmar inatt! Rekord för den sista tiden, ordentligt rekord. Så Flodis Freud får helt klart godkänt som sovsällskap i mitt liv. Ligger och mosar honom just nu... ödesbestämt att vi skulle träffas! För är helt övertygad om att han tycker om att jag ligger och mosar honom/kväver honom när jag ska sova/slappa. Visst?
Kanske blir det el stockholmo i slutet på maj med. Om Annasara hittar några biljetter på vift så vi kan gå! Hade varit galet roligt :) Annars kanske jag åker till stockholm ändå. Får se vad jag får tid med. Men måste göra saker innan jag får ett anfall på världen. Instängt och inrutat... tycker inte om. Egentligen alltså... sen att jag gillar när man har riktiga rutiner är en helt annan sak i min värld.
Får nog börja annonsera efter nya singelvänner. Inte en enda kvar. Ursäkta mig? Men VAD FAEN! Seriöst världen, sluta vara så förbaskat seriösa! Osingel kan man vara sen när man är vuxen, fram tills dess ska man roa sig kungligt med precis vad som man helst vill göra. Men nej nej, får jag höra ett enda samtal till om matchande kläder, gemensamma bokhyllor samt boindelning så tänker jag springa vrålandes längs hela Avenyn tills jag trillar ner i kanalen. För.... seriöst!
Vart tog alla som vill vara singlar och som trivs superbt bra med att vara det vägen? Kan ju knappast enbart vara jag i hela Götet med den inställningen? Nej, precis. Alltså... jag får gå på jakt efter dem! (när jag har tid/lust/orkar) Eller så får jag helt enkelt flytta in helt och hållet i testosteronvärlden. Det skulle jag faktiskt kunna tänka mig. Har ändåså tänk bli lite mer aktiv och kolla läget lite mer med det ändå. Vad som krävs osv...
Men men, det är en helt annan historia. För stunden är det Flodis och jag som gäller. Dock får han bo hemma i helgen medans jag är på jobb. För seriöst, hur kul är det att vara själv i ett hotellrum i Lysekil i 3 dagar? Inte helt underhållande nej. Bättre med en lägenhet i Majorna :) Monababys grejer ska flytta ut idag med så jag får komma hem till en lägenhet som bara är min igen på söndag. Sköööönt. Kanske har Flodis råddat undan lite stök med? Naaaah, tror inte det va. Han lär nog ligga i sängen och se kramgo ut skulle jag tro. Och det är jag helt och hållet nöjd med.
Om 2 veckor ska jag ut till prinsen min igen. Ska blir kul det. Lite trött dock efter gårdagen men han behöver det verkligen så jag får fixa det helt enkelt.
Hmmm, har jag fördrivit tillräckligt mycket tid med att babbla nonsens ännu? T minus 75 min
Thursday, April 1, 2010
Blå...kuk?
Nä men det skämtet kanske är lite väl internt kanske. Men Blåthilda är nog mer korrekt idag. Har blåmärken över allt, både självförvållade (ajaj), gymförvållade (lovely) och icke självförvållade (heeelt ok det med ^^) Men blå är jag...
Ligger frusen i sängen (som fortfarande luktar karl... nej jag orkar inte bädda om sängen) och kramar på Flodis Freud. Han flyttade hem till mig idag. Min nya vän... ska krama på honom varje stund som jag har tid. För han är så kramgo.
Funderar just nu på om jag ska rycka in och jobba nästa helg med? Det behövs folk... men jag har lovat att jag ska vara ledig? Och behöver gå igenom mina egna kunder samt åka ut till skogen? (och kanske träffa de där så kallade vännerna med). Men 20 timmars jobb vs annat? Hmm hmmhmm, får fundera på det.
Sa ju iofs att jag skulle sluta begrava mig i jobb? Erhm...
Men begravd thilda är en thilda som inte ställer till lika mycket bekymmer? Mhm, antar att jag kan skylla på det. Men ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag sysslar med just nu. Något antar jag... men helt vettigt är det inte. Begraver mig så slipper jag deala med världen och jag slipper jobba för att försöka pussla ihop livet. Är så mycket enklare att säga att jag inte har någon tid över.
Ska försöka sova tidigt ikväll ochså. Upp tidigt imorgon för att hinna gymma ordentligt innan jobbet. Måste börja bli seriös med träningen igen, då mår jag så mycket bättre och blir en mycket trevligare människa att vara runt omkring. Blir mer social... inte bara stressad 24/7.
Måste sluta läsa in saker i vad som antagligen är ingenting. Är ju bara idiotiskt...
Ligger frusen i sängen (som fortfarande luktar karl... nej jag orkar inte bädda om sängen) och kramar på Flodis Freud. Han flyttade hem till mig idag. Min nya vän... ska krama på honom varje stund som jag har tid. För han är så kramgo.
Funderar just nu på om jag ska rycka in och jobba nästa helg med? Det behövs folk... men jag har lovat att jag ska vara ledig? Och behöver gå igenom mina egna kunder samt åka ut till skogen? (och kanske träffa de där så kallade vännerna med). Men 20 timmars jobb vs annat? Hmm hmmhmm, får fundera på det.
Sa ju iofs att jag skulle sluta begrava mig i jobb? Erhm...
Men begravd thilda är en thilda som inte ställer till lika mycket bekymmer? Mhm, antar att jag kan skylla på det. Men ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag sysslar med just nu. Något antar jag... men helt vettigt är det inte. Begraver mig så slipper jag deala med världen och jag slipper jobba för att försöka pussla ihop livet. Är så mycket enklare att säga att jag inte har någon tid över.
Ska försöka sova tidigt ikväll ochså. Upp tidigt imorgon för att hinna gymma ordentligt innan jobbet. Måste börja bli seriös med träningen igen, då mår jag så mycket bättre och blir en mycket trevligare människa att vara runt omkring. Blir mer social... inte bara stressad 24/7.
Måste sluta läsa in saker i vad som antagligen är ingenting. Är ju bara idiotiskt...
Morgonstund...
har frukost i mun...d?
Hur kan folk leva utan frukost? Kommer aldrig att förstå mig på er då jag personligen länsar halva kylskåpet till frukost. Mhm, gott. Håller på och lyxar till det med lite rostmackor och té :) Det är ju trots allt skärtorsdag. Även om det för mig mest är ytterligare en dag mitt i jobbveckan. 5 dagar kvar, sen har jag en ledig förmiddag :)
Mitt uppe i en expresstvättid. Jobbkläder går åt som smör i solsken just nu. Underligt... får nog köpa några omgångar med jobbrallor till om jag ska hålla på så här. Men förhoppningsvis ger det mig en slant eller två detta så då är det värt det :)
Att det däremot gör mig till världens mest osociala varelse är en annan femma. Kanske inte helt ok. Men som sagt, ska börja ta tag i det me. Finns rätt mycket att ta tag i då jag det sista i princip stött bort alla som inte har med jobb och göra eller som går att räkna på... 2? fingrar.
Men jag ska bättra mig?
Sen så börjar semesterplanerna att försöka ta fart i skallen. Vart, när, hur, varför och med vem/vilka/ingen? Någon som har roliga idéer? Hör av er till mig i sådana fall :) Ska nog ha lite ledigt i juli tänkte jag.
Luncha med chefen nästa vecka med. Hmm, ska bli kul som vanligt. Men vi syns ju aldrig så som jag jobbar så man behöver ses face-to-face till och från. Det är ju helt förståeligt. Behöver ju dessutom börja få reda på hur det kan se ut i sommar. Eller om det blir 2 månader igen? Hoppas inte... för då blir det ingen semester för mig. Får boka upp de andra två jobben för fullt då för att det ska gå ihop.
Och jag tror att den här kroppen behöver lite semester?
Kanske även den här skallen?
Mhm, lite så va?
Nästa helg är jag i vilket fall som "ledig". Från mina vita jobb åtminstonde. Ska försöka gå igenom 3-4 av mina egna kunder samt hinna med 4 av mina hästar. Jobba dem och kolla så saker ser lugnt ut. Och träffa min älskade Bubbe.... och mumsan. Har inte varit ute i skogen på.... minns inte ens när det var senast. Annars är nog varje ledig stund uppbokad... så vet inte hur mycket vila det kommer bli för mig? Men behöver vara lite social ochså... med betoning på behöver.
Dags att börja dagen sin kanske? Mhm, torka näsblodet och put on a serious face? Haha, knappast va... i vilket fall som helst inte det där andra. Men ett sminkat och glatt ansikte som vanligt på en jobbdag :)
Hur kan folk leva utan frukost? Kommer aldrig att förstå mig på er då jag personligen länsar halva kylskåpet till frukost. Mhm, gott. Håller på och lyxar till det med lite rostmackor och té :) Det är ju trots allt skärtorsdag. Även om det för mig mest är ytterligare en dag mitt i jobbveckan. 5 dagar kvar, sen har jag en ledig förmiddag :)
Mitt uppe i en expresstvättid. Jobbkläder går åt som smör i solsken just nu. Underligt... får nog köpa några omgångar med jobbrallor till om jag ska hålla på så här. Men förhoppningsvis ger det mig en slant eller två detta så då är det värt det :)
Att det däremot gör mig till världens mest osociala varelse är en annan femma. Kanske inte helt ok. Men som sagt, ska börja ta tag i det me. Finns rätt mycket att ta tag i då jag det sista i princip stött bort alla som inte har med jobb och göra eller som går att räkna på... 2? fingrar.
Men jag ska bättra mig?
Sen så börjar semesterplanerna att försöka ta fart i skallen. Vart, när, hur, varför och med vem/vilka/ingen? Någon som har roliga idéer? Hör av er till mig i sådana fall :) Ska nog ha lite ledigt i juli tänkte jag.
Luncha med chefen nästa vecka med. Hmm, ska bli kul som vanligt. Men vi syns ju aldrig så som jag jobbar så man behöver ses face-to-face till och från. Det är ju helt förståeligt. Behöver ju dessutom börja få reda på hur det kan se ut i sommar. Eller om det blir 2 månader igen? Hoppas inte... för då blir det ingen semester för mig. Får boka upp de andra två jobben för fullt då för att det ska gå ihop.
Och jag tror att den här kroppen behöver lite semester?
Kanske även den här skallen?
Mhm, lite så va?
Nästa helg är jag i vilket fall som "ledig". Från mina vita jobb åtminstonde. Ska försöka gå igenom 3-4 av mina egna kunder samt hinna med 4 av mina hästar. Jobba dem och kolla så saker ser lugnt ut. Och träffa min älskade Bubbe.... och mumsan. Har inte varit ute i skogen på.... minns inte ens när det var senast. Annars är nog varje ledig stund uppbokad... så vet inte hur mycket vila det kommer bli för mig? Men behöver vara lite social ochså... med betoning på behöver.
Dags att börja dagen sin kanske? Mhm, torka näsblodet och put on a serious face? Haha, knappast va... i vilket fall som helst inte det där andra. Men ett sminkat och glatt ansikte som vanligt på en jobbdag :)
Wednesday, March 31, 2010
Istid...
Vart tog vårkänningarna vägen?
Ligger frusen under täcket i min säng och äter kesella (ovanligt). Min kudde luktar karl. Och nej... fullt SÅ manlig är jag faktiskt inte.
Om en timme blir det gymmet. Det behövs. Är tjockis med för mycket tankar i skallen. Alltså behöver den här bruden göra sitt återinträda i gymmet efter två veckor uppehåll. Har sysslat med att äta gott och träna annat... så kramgo har jag blivit.
Inte helt ok kanske? I alla fall inte kramgoheten. Nope. Men det bekymmrar mig inte så mycket mer än att jag blir irriterad på mig själv för att jag blir så trött och sen inte kan sova i vilket fall som. Jag måste ha fysisk aktivitet för att kunna sova. Och då ingen man riktigt kan få mig att få nog så har gymmet en helt annan tyngd i det avseendet.
Det får mig lugn, avslappnad och på gott humör. Kroppen mår bra (och inte som nu.... allt gör ont). Och pga den segande förkylningen så blir det ingen judo denna veckan ändå. Får starta nästa onsdag istället. Ska bli roligt :)
Har fått höra hur bra jag är hela dagen idag, mina kunder gillar mig. Ett gott tecken på att man faktiskt är bra på sitt yrke. Även om jag gnäller och är frustrerad rätt mycket gällande mitt jobb så tycker jag faktiskt väldigt mycket om det. Är mest det att jag är lite mättat på det just nu då det är mycket jobb oh väldigt lite sömn som gäller för mig. Men sömnen borde räta till sig nu när träningen ska börja skötas igen.
Behöver rensa tankarna idag så det blir ett ben eller ett ryggpass. Saker occuperar tankarna som jag inte borde bry mig om ens än gång. Läser in saker, läser ut saker, förvrider saker och så vidare... varför? Små detaljer och annt. De fastnar och jag ser dem.... men är det sanningsenligt eller bara min egna förvridna tolkning av dem?
Som sagt behöver gymmet... hårt och länge.
Ligger frusen under täcket i min säng och äter kesella (ovanligt). Min kudde luktar karl. Och nej... fullt SÅ manlig är jag faktiskt inte.
Om en timme blir det gymmet. Det behövs. Är tjockis med för mycket tankar i skallen. Alltså behöver den här bruden göra sitt återinträda i gymmet efter två veckor uppehåll. Har sysslat med att äta gott och träna annat... så kramgo har jag blivit.
Inte helt ok kanske? I alla fall inte kramgoheten. Nope. Men det bekymmrar mig inte så mycket mer än att jag blir irriterad på mig själv för att jag blir så trött och sen inte kan sova i vilket fall som. Jag måste ha fysisk aktivitet för att kunna sova. Och då ingen man riktigt kan få mig att få nog så har gymmet en helt annan tyngd i det avseendet.
Det får mig lugn, avslappnad och på gott humör. Kroppen mår bra (och inte som nu.... allt gör ont). Och pga den segande förkylningen så blir det ingen judo denna veckan ändå. Får starta nästa onsdag istället. Ska bli roligt :)
Har fått höra hur bra jag är hela dagen idag, mina kunder gillar mig. Ett gott tecken på att man faktiskt är bra på sitt yrke. Även om jag gnäller och är frustrerad rätt mycket gällande mitt jobb så tycker jag faktiskt väldigt mycket om det. Är mest det att jag är lite mättat på det just nu då det är mycket jobb oh väldigt lite sömn som gäller för mig. Men sömnen borde räta till sig nu när träningen ska börja skötas igen.
Behöver rensa tankarna idag så det blir ett ben eller ett ryggpass. Saker occuperar tankarna som jag inte borde bry mig om ens än gång. Läser in saker, läser ut saker, förvrider saker och så vidare... varför? Små detaljer och annt. De fastnar och jag ser dem.... men är det sanningsenligt eller bara min egna förvridna tolkning av dem?
Som sagt behöver gymmet... hårt och länge.
Friday, March 26, 2010
Förlåt... men ändå.
Jag kan inte hjälpa känslan. Den finns där ändå. Men jag orkar inte. Det är bara så enkelt. Ingen fin och lång förklaring som behövs. Det bara är så.
För mycket, så jag stänger ned. Stänger av, sluter mig. Bättre så när det är mindre att rå om, mindre occupation av tankegångarna. Vad mer kan man säga om det? Det är var det är.
Maler konstant, hör knappt omvärlden. Få tar sig igenom... resten sållas ut.
Ska ta mig in i duchen nu. Skölja bort tröttheten, tankarna och känslan av det där. Är för trött för att höra mig själv... det är någon geggig, klippig grå hinna över allt. Vet inte ens om jag har någon lust med att orka bemöda mig med att avlägsna den.
Saker är inte som jag tänkt. Men det vet jag... jag som orsakat jag som skapat. Framför allt jag som drar in allt så nära det går och håller det där... murar tjockare än vad de varit på länge. Blir bäst så.
Begraver mig i jobb tills dess jag hittat mer jobb eller nya platformer. Behöver komma bort... bort från allt det här. Bort från känslan. Till något nytt så jag kan starta om på nytt. Där ingen vet, ingen känner det gamla. Ingen förväntar sig eller tror saker. Oskrivet blad där ingen känner mig. Bara nytt, fritt... utan samveteskvalen som lägger sig på hög just nu. Hotar att tippa över.
Bara vara Thilda igen.
Saknar henne...
Saltdränkta kinder... trött på det här.
För mycket, så jag stänger ned. Stänger av, sluter mig. Bättre så när det är mindre att rå om, mindre occupation av tankegångarna. Vad mer kan man säga om det? Det är var det är.
Maler konstant, hör knappt omvärlden. Få tar sig igenom... resten sållas ut.
Ska ta mig in i duchen nu. Skölja bort tröttheten, tankarna och känslan av det där. Är för trött för att höra mig själv... det är någon geggig, klippig grå hinna över allt. Vet inte ens om jag har någon lust med att orka bemöda mig med att avlägsna den.
Saker är inte som jag tänkt. Men det vet jag... jag som orsakat jag som skapat. Framför allt jag som drar in allt så nära det går och håller det där... murar tjockare än vad de varit på länge. Blir bäst så.
Begraver mig i jobb tills dess jag hittat mer jobb eller nya platformer. Behöver komma bort... bort från allt det här. Bort från känslan. Till något nytt så jag kan starta om på nytt. Där ingen vet, ingen känner det gamla. Ingen förväntar sig eller tror saker. Oskrivet blad där ingen känner mig. Bara nytt, fritt... utan samveteskvalen som lägger sig på hög just nu. Hotar att tippa över.
Bara vara Thilda igen.
Saknar henne...
Saltdränkta kinder... trött på det här.
Wednesday, March 10, 2010
Kluring?
Kanske inte helt så, men det känns så. Försöker klura ut vad det är jag klurar på? Hur kan man inte veta?
Hör hur hjärnan mal och hur det grubblar innanför pannbenet. Men jag vet varken på vad eller varför. Låter det vettigt? Hjärnan är ett koncept som jag aldrig kommer komma förstå mig på. Du kan grubbla hur mycket du vill om ämnet, hjärnan ligger alltid minst två steg före dig ändå.
Drar mig undan, blir ytlig och tråkig.
Försökt dränka oljudet från skallen hela dagen idag. Funkar inte. Försökt koppla bort den med. Det ville den verkligen inte. Ska till gymmet om ett tag, det brukar funka.
Sociala Thilda ska anmäla sig till tjänstgöring sen när hon är något sånär att umgås med igen. See you when I get there... helgen v. 14? Kan satsa på det i alla fall.
Hör hur hjärnan mal och hur det grubblar innanför pannbenet. Men jag vet varken på vad eller varför. Låter det vettigt? Hjärnan är ett koncept som jag aldrig kommer komma förstå mig på. Du kan grubbla hur mycket du vill om ämnet, hjärnan ligger alltid minst två steg före dig ändå.
Drar mig undan, blir ytlig och tråkig.
Försökt dränka oljudet från skallen hela dagen idag. Funkar inte. Försökt koppla bort den med. Det ville den verkligen inte. Ska till gymmet om ett tag, det brukar funka.
Sociala Thilda ska anmäla sig till tjänstgöring sen när hon är något sånär att umgås med igen. See you when I get there... helgen v. 14? Kan satsa på det i alla fall.
Sunday, March 7, 2010
Ont...
I hela kroppen. Känner hur ryggen värker även när jag ligger ner. Nästan 22 timmar på en helg... bra jobbat?
Men nu är jag tröttare än tröttast och har ont överallt. Blir duschen, sängen och sedan vakna när klockan ringer kl 6 imorgon bitti för då är det dags för ytterligare en jobbdag.
Måste seriöst städa... här ser ut som.... jag vet inte vad. Bänken och allt står fortfarande framme sen i torsdags och resten.... tja..... kriget.
Men idag får jag nog låta sömnen gå först och kicka undan all tvätt som ockuperar min säng. Den kan ligga där någon dag till. Big deal änna!
Tydligen har folk varit helt depprimerade i helgen. Så går det när jag lämnar staden. Jisses... som om jag inte hade nog i mina händer! Haha
Knäcka ryggen.... duscha i 700 år i hett vatten och krypa ner under täcket och drömma om fina saker? Ska försöka i alla fall.
Natti
Men nu är jag tröttare än tröttast och har ont överallt. Blir duschen, sängen och sedan vakna när klockan ringer kl 6 imorgon bitti för då är det dags för ytterligare en jobbdag.
Måste seriöst städa... här ser ut som.... jag vet inte vad. Bänken och allt står fortfarande framme sen i torsdags och resten.... tja..... kriget.
Men idag får jag nog låta sömnen gå först och kicka undan all tvätt som ockuperar min säng. Den kan ligga där någon dag till. Big deal änna!
Tydligen har folk varit helt depprimerade i helgen. Så går det när jag lämnar staden. Jisses... som om jag inte hade nog i mina händer! Haha
Knäcka ryggen.... duscha i 700 år i hett vatten och krypa ner under täcket och drömma om fina saker? Ska försöka i alla fall.
Natti
Thursday, March 4, 2010
Thilda... inse fakta.
Du kan inte skicka iväg en ickeexisterande klon till jobbet och det kommer inte komma en karl och krypa ner bredvid dig i sängen!
Hur mycket du än tycker det själv...
Ta dig i kragen kvinna och gå upp!
Kampen med sig själv är fasen så irriterande ibland. Varför har jag ingen klon för???????? Och vart fasen håller min karl hus??
Har noll lust att jobba idag. Vill mest ligga i sängen och mysa... idag igen. Hahaha... men har kläder och ett ansikte som väntar på mig. Kanskd borde jag sätta fart och beblanda mig med dessa?
Min far är för övrigt rätt rolig ibland... han misstänker saker :D hahahahahahaha
För övrigt så enbart 2(TVÅ!) pass på gymmet denna veckan INTE ok. Men vad fasen... säger kroppen att den är trött så säger väl den det då... och ska man jobba över så ska man. Får köra riktigt nästa vecka...
(och kanske även... nej nej... nu ska jag inte vara sådan.)
Ska hämta ut paket idag, mohahahahahahaha.
Och nej... har fortfarande inte gått upp. Och ja... ska gå till jobbet om 10 minuter. Tur att jag är en söt trollunge från start.
Hur mycket du än tycker det själv...
Ta dig i kragen kvinna och gå upp!
Kampen med sig själv är fasen så irriterande ibland. Varför har jag ingen klon för???????? Och vart fasen håller min karl hus??
Har noll lust att jobba idag. Vill mest ligga i sängen och mysa... idag igen. Hahaha... men har kläder och ett ansikte som väntar på mig. Kanskd borde jag sätta fart och beblanda mig med dessa?
Min far är för övrigt rätt rolig ibland... han misstänker saker :D hahahahahahaha
För övrigt så enbart 2(TVÅ!) pass på gymmet denna veckan INTE ok. Men vad fasen... säger kroppen att den är trött så säger väl den det då... och ska man jobba över så ska man. Får köra riktigt nästa vecka...
(och kanske även... nej nej... nu ska jag inte vara sådan.)
Ska hämta ut paket idag, mohahahahahahaha.
Och nej... har fortfarande inte gått upp. Och ja... ska gå till jobbet om 10 minuter. Tur att jag är en söt trollunge från start.
Friday, February 19, 2010
Gör om, gör rätt...
Kan ju som sagt inte mer än undra.
Att stänga av tankekontoret har varit en halvt framgångsrik historia. Fungerar för det mesta, men ibland bubblar det över. Har så mycket stenar som vänds och vrids på. Letar efter något... söker.
Tror det är lite efter en stadig punkt i tillvaron... känns fortfarande lösryckt. Bidar min tid inför något. Vet egentligen inte varför jag ser allt som tillfälligt. Ingen vits att binda upp sig, ingen vits att bona om och göra klart i och med att jag ändåså inte kommer stanna kvar länge nog för att använda mig av det? Tillfälligheter... tillfälligt.
Det är så lätt att glömma saker som man fortfarande bearbetar. Törn i sidorna som fortfarande sitter kvar, förgiftade sår som kämpar för att läka. Så länge som jag håller farten upp så är det inget som jag känner av, när jag lägger mig stilla i mitt eget huvud så hör jag det. Ett malande ljud bakifrån skallen. Bearbetar, ständigt. Är så lätt att gå upp i jobben, träning och förtränga allt det andra. Saker och ting känns fullvärdiga då du inte har tid att tänka på dem i någon större utsträckning.
Bristerna i upplägget syns dock from a distance.
Behöver något tydligt avstamp. Gått och klurat på det stor del av dagen. Vad? Behöver markera tydligt för mig själv där dåtiden slutar, möts upp med nutiden för att övergå i framtiden. Behöver en vågskål mitt i.
Är vråltrött och har flummat runt i telefon de senaste 2 timmarna. Skrattat och bara pratat ovett, sjukt skönt är det.
Borde nu seriöst piska in mig i duschen så jag får sova någon gång. Det dröser ned snö från himlen och kan verkligen inte mig då.
Räknar dagarna tills nästa hellediga dag. Vet inte när en sådan kommer att inträffa. En sådan som du inte gör ett dugg på mer än tofflar runt hemma. Sjukt skönt...
Att stänga av tankekontoret har varit en halvt framgångsrik historia. Fungerar för det mesta, men ibland bubblar det över. Har så mycket stenar som vänds och vrids på. Letar efter något... söker.
Tror det är lite efter en stadig punkt i tillvaron... känns fortfarande lösryckt. Bidar min tid inför något. Vet egentligen inte varför jag ser allt som tillfälligt. Ingen vits att binda upp sig, ingen vits att bona om och göra klart i och med att jag ändåså inte kommer stanna kvar länge nog för att använda mig av det? Tillfälligheter... tillfälligt.
Det är så lätt att glömma saker som man fortfarande bearbetar. Törn i sidorna som fortfarande sitter kvar, förgiftade sår som kämpar för att läka. Så länge som jag håller farten upp så är det inget som jag känner av, när jag lägger mig stilla i mitt eget huvud så hör jag det. Ett malande ljud bakifrån skallen. Bearbetar, ständigt. Är så lätt att gå upp i jobben, träning och förtränga allt det andra. Saker och ting känns fullvärdiga då du inte har tid att tänka på dem i någon större utsträckning.
Bristerna i upplägget syns dock from a distance.
Behöver något tydligt avstamp. Gått och klurat på det stor del av dagen. Vad? Behöver markera tydligt för mig själv där dåtiden slutar, möts upp med nutiden för att övergå i framtiden. Behöver en vågskål mitt i.
Är vråltrött och har flummat runt i telefon de senaste 2 timmarna. Skrattat och bara pratat ovett, sjukt skönt är det.
Borde nu seriöst piska in mig i duschen så jag får sova någon gång. Det dröser ned snö från himlen och kan verkligen inte mig då.
Räknar dagarna tills nästa hellediga dag. Vet inte när en sådan kommer att inträffa. En sådan som du inte gör ett dugg på mer än tofflar runt hemma. Sjukt skönt...
Thursday, February 18, 2010
Rollin'
Kan vi lugnt säga att det gör. Med träning och jobb! Fullt upp :)
Får äntligen känna att de där utväxterna jag hade på ryggen för ett tag sen börjar att röra på sig och komma tillbaka <3 För att inte tala om rumpan :D Hahaha, dock skulle jag fortfarande behöve en rumpmassage då de känns sjukt mycket fortfarande.
Jobbade första dagen på nya jobbet igår med. Niiiiice det. Helt mörbultad i skallen bara med allt som skulle lära in. Men jag var rätt så nöjd med att dofta samt smaka choklad och även vid ett tillfälle se ut som Freddy Kruegers fru! Tror aldrig jag varit snyggare än då... och svårt att inte kunna prata heller när jag hade en gummimask över hela ansiktet... samt läpparna. Säkert kort för att få tyst på mig åtminstonde.
Så nu börjar jag jobba där ordentligt om 2 helger. Var duktig med att inte boka in denna och nästa. Utan jobbar två första helgerna i mars innan jag sticker till Prag. Känns bäst så.
Men ni får ursäkta mig om jag är lite osocial... allt fokus ligger just nu på träning, alla 3 jobben samt plugget för att vara grymmast på det jag gör. Har i alla fall bokat in 3 sociala tillfällen innan Prag. Tyckte jag var rätt duktigt... och de står faktiskt inskrivna i kalendern.
När jag säger att ni får boka tid så är det icke ett skämt. Står det inte i kalendern så blir det inte av. Och gärna i tid med så att jag kan planera runt det hela med jobb.
Fröken vuxen ^^
Drömde förövrigt att jag var ensamstående med 2... kanske 3? barn inatt. Bara en sån där vardagsdröm med lämna/hämta på dagis och det allmänna pusslet med vardagen, jobb och annat som är (kan jag tänka mig) när man har barn. Intressant dröm på ett vis... men kan verklogen inte tänka mig i den sitsen. Inte just nu i alla fall.
Drömmer om annat ochså. Roligare drömmar. Drömmar om vad jag vill göra, vart jag vill resa... vem jag vill bli?
Men de ignorera vi för stunden och rullar vidare med livet. Har i alla fall 2 resor inplanerade iår. Förhoppningsvis blir de båda av. Helst skulle jag vilja slänga in åtminstonde 2 till... men önsketänkande. I know! Men skam den som ger sig! Har lagt mina reseplaner på hyllan alltför länge nu. Leva mitt liv fullt ut för min egen skull kan vara en tanke?
Nu gymmet så jag blir frisk för dagen. Lite sjukt hur det där funkar egentligen? Men jag väljer att förbise det hela och bara låtsas att jag är 100% :)
Får äntligen känna att de där utväxterna jag hade på ryggen för ett tag sen börjar att röra på sig och komma tillbaka <3 För att inte tala om rumpan :D Hahaha, dock skulle jag fortfarande behöve en rumpmassage då de känns sjukt mycket fortfarande.
Jobbade första dagen på nya jobbet igår med. Niiiiice det. Helt mörbultad i skallen bara med allt som skulle lära in. Men jag var rätt så nöjd med att dofta samt smaka choklad och även vid ett tillfälle se ut som Freddy Kruegers fru! Tror aldrig jag varit snyggare än då... och svårt att inte kunna prata heller när jag hade en gummimask över hela ansiktet... samt läpparna. Säkert kort för att få tyst på mig åtminstonde.
Så nu börjar jag jobba där ordentligt om 2 helger. Var duktig med att inte boka in denna och nästa. Utan jobbar två första helgerna i mars innan jag sticker till Prag. Känns bäst så.
Men ni får ursäkta mig om jag är lite osocial... allt fokus ligger just nu på träning, alla 3 jobben samt plugget för att vara grymmast på det jag gör. Har i alla fall bokat in 3 sociala tillfällen innan Prag. Tyckte jag var rätt duktigt... och de står faktiskt inskrivna i kalendern.
När jag säger att ni får boka tid så är det icke ett skämt. Står det inte i kalendern så blir det inte av. Och gärna i tid med så att jag kan planera runt det hela med jobb.
Fröken vuxen ^^
Drömde förövrigt att jag var ensamstående med 2... kanske 3? barn inatt. Bara en sån där vardagsdröm med lämna/hämta på dagis och det allmänna pusslet med vardagen, jobb och annat som är (kan jag tänka mig) när man har barn. Intressant dröm på ett vis... men kan verklogen inte tänka mig i den sitsen. Inte just nu i alla fall.
Drömmer om annat ochså. Roligare drömmar. Drömmar om vad jag vill göra, vart jag vill resa... vem jag vill bli?
Men de ignorera vi för stunden och rullar vidare med livet. Har i alla fall 2 resor inplanerade iår. Förhoppningsvis blir de båda av. Helst skulle jag vilja slänga in åtminstonde 2 till... men önsketänkande. I know! Men skam den som ger sig! Har lagt mina reseplaner på hyllan alltför länge nu. Leva mitt liv fullt ut för min egen skull kan vara en tanke?
Nu gymmet så jag blir frisk för dagen. Lite sjukt hur det där funkar egentligen? Men jag väljer att förbise det hela och bara låtsas att jag är 100% :)
Monday, February 15, 2010
Okey...
Undrar seriöst lite hur jag tänkte här?
Är inte lika förbannad längre... är mest undrande och superlättirriterad.
Och bara för jag bara sovit mindre än 3 timmar inatt så är jag sjuk... behöver jag påpeka hur trött jag är på det nu mera? Undrar seriöst när saker och ting ska återgå till det normala. För jag vet inte hur det är med resten av världen... men jag är förbaskat trött på att variera så här mycket i mitt humör och i hur jag mår.
Ombytligt. Skulle vilja ha det lite mer stadigare.
Givetvis på en nivå som är annorlunda än denna. För en sak som jag är sjukt trött på är att jag märker att jag avstår från att hitta på saker pga att jag är rädd för att bli sjuk. Seriöst?! Vilken 23-åring ska behöva tänka så? Jag borde kunna vara 24 hours Party Hard Thilde fortfande...
Men henne har jag, sedan en väldigt lång tid, stoppat under mattan. Får inte vara med och leka längre. Är trött på att smyga runt på tå för att försöka undvika att min kropp ska upptäcka att den rör på sig. Skyller, ursäktar mig med att jag ska jobba och därför inte har tid. Jobb är alltid en godkänd ursäkt till varför man inte vill toka runt.
Och sedan varför ska det göra så ont för?
Kunde jag inte välja något annat... än just knivhugget? Nej nej, för jag är jag och jag gillar smärta?
Vet i alla fall att mitt hjärta fungerar, det har jag på papper. Så alltså borde jag kunna slappna av på den fronten. Men icke.
I min svarta låda ligger hela hyran för nästa månad samt flygbiljetter. Ett rätt så fast bevis på att jag faktiskt ska försöka koppla av lite. Gäller bara att hitta mitt glada jag igen.
Oroar mig bara för att jag kommer känna att detta inte är någonting jag vill. När man väl fått ett brejk från allting. Men det återstår att se då...
Har möjligheternas möjlighet att göra vad jag vill... behöver bara komma på vad det är. Några förslag?
Nej men, ska nu trycka undan hornen in i pannbenet igen och sminka mig söt och glad. Put on a happy face och vara mitt allra trevligaste jag. Lovely
Är inte lika förbannad längre... är mest undrande och superlättirriterad.
Och bara för jag bara sovit mindre än 3 timmar inatt så är jag sjuk... behöver jag påpeka hur trött jag är på det nu mera? Undrar seriöst när saker och ting ska återgå till det normala. För jag vet inte hur det är med resten av världen... men jag är förbaskat trött på att variera så här mycket i mitt humör och i hur jag mår.
Ombytligt. Skulle vilja ha det lite mer stadigare.
Givetvis på en nivå som är annorlunda än denna. För en sak som jag är sjukt trött på är att jag märker att jag avstår från att hitta på saker pga att jag är rädd för att bli sjuk. Seriöst?! Vilken 23-åring ska behöva tänka så? Jag borde kunna vara 24 hours Party Hard Thilde fortfande...
Men henne har jag, sedan en väldigt lång tid, stoppat under mattan. Får inte vara med och leka längre. Är trött på att smyga runt på tå för att försöka undvika att min kropp ska upptäcka att den rör på sig. Skyller, ursäktar mig med att jag ska jobba och därför inte har tid. Jobb är alltid en godkänd ursäkt till varför man inte vill toka runt.
Och sedan varför ska det göra så ont för?
Kunde jag inte välja något annat... än just knivhugget? Nej nej, för jag är jag och jag gillar smärta?
Vet i alla fall att mitt hjärta fungerar, det har jag på papper. Så alltså borde jag kunna slappna av på den fronten. Men icke.
I min svarta låda ligger hela hyran för nästa månad samt flygbiljetter. Ett rätt så fast bevis på att jag faktiskt ska försöka koppla av lite. Gäller bara att hitta mitt glada jag igen.
Oroar mig bara för att jag kommer känna att detta inte är någonting jag vill. När man väl fått ett brejk från allting. Men det återstår att se då...
Har möjligheternas möjlighet att göra vad jag vill... behöver bara komma på vad det är. Några förslag?
Nej men, ska nu trycka undan hornen in i pannbenet igen och sminka mig söt och glad. Put on a happy face och vara mitt allra trevligaste jag. Lovely
Rampage...
Just nu skulle jag så gärna vilja att bara be dig att dra åt helvete. Eller be? Ursäkte mig... fel ordval. Skulle vilja vråla det rakt i ansiktet på dig...
Har kramp i muskler.... ont i käkarna. Är förbannad... från ingenstans. Bara förbannad.
Sluta försök... sluta tro. Är inte som du tror och tänker aldrig heller bli sån.
Stressad och förbannad. Strålande... borde ha sovit för länge sen för att vara pigg inför imorgon. Men just nu skiter jag i det med. Fuck it... vad är det värsta som kan hända? Får sparken pga att jag är inkompitent? Jomen grattis. Redan kommit på det?
Och är inte så oroad... vet om att jag är grym och då är det inte svårt att hitta nytt jobb. Har ju ändåså 2 andra vid sidan av detta. För seriöst, varför ha ett liv när man kan jobba tills man får för sig att det är vad livet går ut på.
Vart tog flummet och glädjen från i lördags kväll vägen?
Jag behöver flytta... långt bort.
Eller så känns det just nu... känner hur jag bara stirrar på telefonen ibland när den ringer eller för annat väsen. Orkar inte och vill inte heller svara. Bara några få (som inte är jobb) som kommer fram till mig.
Fick en dum tanke innan. Ska inte göra så... för vet att jag skulle ångra mig sen. För seriöst... ibland vet man inte sitt eget bästa när man är inne i bärsärkargång. Eller... någonsin.
Sluta tänka och ställa mig i duschen och låta föraktet, ilskan och frustrationen bara rinna av mig?
Om ett litet tag... tänker vara arg ett litet tag till.
Behöver hitta någon som gör mig glad. Genuint glad.
Har kramp i muskler.... ont i käkarna. Är förbannad... från ingenstans. Bara förbannad.
Sluta försök... sluta tro. Är inte som du tror och tänker aldrig heller bli sån.
Stressad och förbannad. Strålande... borde ha sovit för länge sen för att vara pigg inför imorgon. Men just nu skiter jag i det med. Fuck it... vad är det värsta som kan hända? Får sparken pga att jag är inkompitent? Jomen grattis. Redan kommit på det?
Och är inte så oroad... vet om att jag är grym och då är det inte svårt att hitta nytt jobb. Har ju ändåså 2 andra vid sidan av detta. För seriöst, varför ha ett liv när man kan jobba tills man får för sig att det är vad livet går ut på.
Vart tog flummet och glädjen från i lördags kväll vägen?
Jag behöver flytta... långt bort.
Eller så känns det just nu... känner hur jag bara stirrar på telefonen ibland när den ringer eller för annat väsen. Orkar inte och vill inte heller svara. Bara några få (som inte är jobb) som kommer fram till mig.
Fick en dum tanke innan. Ska inte göra så... för vet att jag skulle ångra mig sen. För seriöst... ibland vet man inte sitt eget bästa när man är inne i bärsärkargång. Eller... någonsin.
Sluta tänka och ställa mig i duschen och låta föraktet, ilskan och frustrationen bara rinna av mig?
Om ett litet tag... tänker vara arg ett litet tag till.
Behöver hitta någon som gör mig glad. Genuint glad.
Thursday, February 11, 2010
Lätt att säga, svårare att genomföra...
Jag behöver ventilera! Varning varning varning... babbel, nonsens och idioti coming your way.
Som vanligt är det väl nog bara jag själv som spelar små trick med mig. Jag har en tendens till att göra så.
Gjorde fruktsallad nyss. Björnbär, kiwi och mango som jag värmde lite grann för att få den där solvarma smaken. Smakade så löjligt mycket sommar att jag nästan kände mig helt solkysst.
Okysst... nej nej nej, börja inte nu igen!
Är världens största fåntratt...
Och spontana impulser är tur att jag än så länge kan kontrollera... för det kunde ha slutat väldigt... dåååligt, skumt och underligt. Erhm...
Som vanligt är det väl nog bara jag själv som spelar små trick med mig. Jag har en tendens till att göra så.
Gjorde fruktsallad nyss. Björnbär, kiwi och mango som jag värmde lite grann för att få den där solvarma smaken. Smakade så löjligt mycket sommar att jag nästan kände mig helt solkysst.
Okysst... nej nej nej, börja inte nu igen!
Är världens största fåntratt...
Och spontana impulser är tur att jag än så länge kan kontrollera... för det kunde ha slutat väldigt... dåååligt, skumt och underligt. Erhm...
Man kan ju inte mer än undra...
För känslan är inte alltid helt bra. Men det kanske bara är jag som hör den tickande klockan? Bara att vänta på att den detonerar.
Skulle villja slippa det där ständiga bakomliggande gnagande... momentet. Skippa det helt och hållet. Med det är ett tecken på att man är männsklig när man oroar och bekymrar sig för andra människor?
TickTack...
Löjligt hur något positivt kan komma med en sådan skräckblandad förtjusning?
Men men, brejk från stan ska det bli. Ska bli skönt att kunna andas igen.
Skulle villja slippa det där ständiga bakomliggande gnagande... momentet. Skippa det helt och hållet. Med det är ett tecken på att man är männsklig när man oroar och bekymrar sig för andra människor?
TickTack...
Löjligt hur något positivt kan komma med en sådan skräckblandad förtjusning?
Men men, brejk från stan ska det bli. Ska bli skönt att kunna andas igen.
Störda drömmar och briljanta ideér...
Vad jag har drömt inatt vet jag inte ens om jag kan förklara till någon ens face to face. Helt sannslöst! Och även om jag tror att det var en mardröm (?) så kom det in ett visst speciellt inslag som hade så mkt humor att jag är rätt säker på att jag skrattade i sömnen.
(Sen att det som var humoristiskt var hur de dödade min klan och vad de gjorde med kropparna efteråt... säger väl kanske mer om min humor än att det faktiskt var roligt?)
Men sammanfattningsvis så har jag (efter inatt) kommit fram till att Lappar är jävligt äckliga små människor... med väldigt säregen och morbid humor.
Men men, för att ta mig till mina briljanta ideér. Har nämligen kommit på det mest fantastiska någonsin. Aldrig mer ett bekymmer, nånsin! Ni må kanske redan tro att det är detta jag gör men OJ vad fel ni kan ha. Det försigår alltid väldigt mycket innanför pannbenet på mig, alltid... och mycket.
Så vad är då lösningen? Jag ska sluta tänka!
De enkla lösningarna är de bästa? Och denna är ju så briljant i sin enkelhet att det bara inte kan gå fel.
För att förklara de senaste dagarna och förklara mitt goda humör så får jag väl säga att i tisdags fick jag ordern från farbror Doktorn att kliva in i gymmet och börja pressa mig så hårt jag bara kan. Med 9 veckors abstinens i kroppen så var jag nära (om jag inte varit så ofantligt trött och haft sladdar hängandes från varje lekamen och... well... fastsatta över hela mig) att hoppa på honom och krama honom av lycka. Det och att jag hade en syremättnad på 98%... fatta hur löjligt bra det är för en som varit sjuk i 9 veckor med vad vi nu tror är en väldigt dåligt utläkt lungsäcksinflammation. Det är helt sannslöst bra! Jag är en fena på att plocka upp syre :D
Hans order förklarar ochså varför jag gick in i affären och köpte tio (10!) paket dextrosol och gick ut igen. Vi kan ju säga att de i kön och hon i kassan kollade lite underligt på mig. Men jag ska knapra sånt och då måste man ju ha ett litet lager. Funkar inte detta här så ska jag börja gå runt med en blodsockermätare och kolla det var och varannan sekund och jämföra med när jag får mina däckningsattacker.
Så igår var jag inne i gymmet och kände mig så stolt över hur lugnt jag tog det. Blodkänningen i näsan och halsen kom redan efter 15 min så det var nog bra att jag höll mig bestämt på lugn nivå. Körde bara:
10 min crosstrainer
4x10 40 kg latsdrag
3x10 40 kg rodd
4x10 70 kg benpress
3x10 50 kg knäböj
3x10 60 kg vadpress
2 km rodd
Är helt nöjd över att jag inte körde på mer, framför allt på ben. Hade lätt kunnat gå upp i 80 kg i knäböjen, men ville inte pressa mig något alls. Eller börja blöda hysteriskt med näsblod mitt i gymmet :) Lugnt och metodiskt, det var min plan och det höll jag mig vid. Tjejvikter... jaaaa. Men jag var inte ens ilsk över det. Får vara klen som en tjej iaf denna veckan ut, så får jag börja öka upp från och med nästa vecka igen.
Längtar mest av allt tills den dagen knäböjen ligger på 100kg igen. Det är vad jag anser vara mer åt det lagom-hållet enligt vad jag anser tjejer ska kunna klara av.
Ska ner och köra lite marklyft nu innan jobbet. Marklyft, dips och delta ligger på schemat. Lugnt och fint... med flugvikter givetvis. Djupa andetag, spänna bålsmuskulaturen och börja om igen. Nice 'n' Easy.
Snart kommer jag bli tight och stor igen... men inte för snart.
(Sen att det som var humoristiskt var hur de dödade min klan och vad de gjorde med kropparna efteråt... säger väl kanske mer om min humor än att det faktiskt var roligt?)
Men sammanfattningsvis så har jag (efter inatt) kommit fram till att Lappar är jävligt äckliga små människor... med väldigt säregen och morbid humor.
Men men, för att ta mig till mina briljanta ideér. Har nämligen kommit på det mest fantastiska någonsin. Aldrig mer ett bekymmer, nånsin! Ni må kanske redan tro att det är detta jag gör men OJ vad fel ni kan ha. Det försigår alltid väldigt mycket innanför pannbenet på mig, alltid... och mycket.
Så vad är då lösningen? Jag ska sluta tänka!
De enkla lösningarna är de bästa? Och denna är ju så briljant i sin enkelhet att det bara inte kan gå fel.
För att förklara de senaste dagarna och förklara mitt goda humör så får jag väl säga att i tisdags fick jag ordern från farbror Doktorn att kliva in i gymmet och börja pressa mig så hårt jag bara kan. Med 9 veckors abstinens i kroppen så var jag nära (om jag inte varit så ofantligt trött och haft sladdar hängandes från varje lekamen och... well... fastsatta över hela mig) att hoppa på honom och krama honom av lycka. Det och att jag hade en syremättnad på 98%... fatta hur löjligt bra det är för en som varit sjuk i 9 veckor med vad vi nu tror är en väldigt dåligt utläkt lungsäcksinflammation. Det är helt sannslöst bra! Jag är en fena på att plocka upp syre :D
Hans order förklarar ochså varför jag gick in i affären och köpte tio (10!) paket dextrosol och gick ut igen. Vi kan ju säga att de i kön och hon i kassan kollade lite underligt på mig. Men jag ska knapra sånt och då måste man ju ha ett litet lager. Funkar inte detta här så ska jag börja gå runt med en blodsockermätare och kolla det var och varannan sekund och jämföra med när jag får mina däckningsattacker.
Så igår var jag inne i gymmet och kände mig så stolt över hur lugnt jag tog det. Blodkänningen i näsan och halsen kom redan efter 15 min så det var nog bra att jag höll mig bestämt på lugn nivå. Körde bara:
10 min crosstrainer
4x10 40 kg latsdrag
3x10 40 kg rodd
4x10 70 kg benpress
3x10 50 kg knäböj
3x10 60 kg vadpress
2 km rodd
Är helt nöjd över att jag inte körde på mer, framför allt på ben. Hade lätt kunnat gå upp i 80 kg i knäböjen, men ville inte pressa mig något alls. Eller börja blöda hysteriskt med näsblod mitt i gymmet :) Lugnt och metodiskt, det var min plan och det höll jag mig vid. Tjejvikter... jaaaa. Men jag var inte ens ilsk över det. Får vara klen som en tjej iaf denna veckan ut, så får jag börja öka upp från och med nästa vecka igen.
Längtar mest av allt tills den dagen knäböjen ligger på 100kg igen. Det är vad jag anser vara mer åt det lagom-hållet enligt vad jag anser tjejer ska kunna klara av.
Ska ner och köra lite marklyft nu innan jobbet. Marklyft, dips och delta ligger på schemat. Lugnt och fint... med flugvikter givetvis. Djupa andetag, spänna bålsmuskulaturen och börja om igen. Nice 'n' Easy.
Snart kommer jag bli tight och stor igen... men inte för snart.
Monday, February 8, 2010
...
Något är seriöst fel... vet att det är idiotiskt att oroa sig, men jag kan inte hjälpa den kalla klumpen spm jag har i magen.
Slocknar... fullständigt. Det finns inte ens ett val, biter ihop. Känner hur kroppen stänger ned sig för var minut som går. Höll på att somna sista timmen på jobbet, började att känna mig trött redan näst sista kunden. Hur ofta får man i smått panik springa in i en mataffär och köpa en kaka, bara för att man ska lyckas hålla sig vaken och hålla paniken under kontroll på hemvägen?
Jag gör inte sånt! Kan alltid kontrollera mig själv. Men det var som att jag inte hade ett val... får jag inte i mig socker nu nu nu nu så slocknar jag.
Hade tänkt träna idag. Det får jag strunta i. Kan för stunden hålla mig vaken pga sockerchocken. Väntar på att läkaren ska ringa upp mig... 35 min kvar av idag. Annars får jag ta det imorgon. Men 35 min måste jag hålla mig vaken. Vill mest av allt blunda...
Hela bröstkorgen gör ont och jag vill helst sova....
Trodde seriöst att jag skulle börja orka saker... men så fel man kan ha ibland.
-------------------------------------------------------------------------------
Men nu precis under tiden som jag oroat mig här så har jag fått jobb. Eller ett till jobb. Så det ska bli kul. Ska upp nästa onsdag och kolla runt lite. Så numera har jag tre jobb att pyssla med. Sånt orkar jag tydligen, men min jobbroll sitter som en smäck och ett av kriterierna för att få jobb där var att man har humor. Och det om något har jag :)
Så nu är jag lite gladare... skönt det. Ska bara låta sockerchocken gå ur kroppen och lägga mig och sova tror jag. För kroppen är död
Slocknar... fullständigt. Det finns inte ens ett val, biter ihop. Känner hur kroppen stänger ned sig för var minut som går. Höll på att somna sista timmen på jobbet, började att känna mig trött redan näst sista kunden. Hur ofta får man i smått panik springa in i en mataffär och köpa en kaka, bara för att man ska lyckas hålla sig vaken och hålla paniken under kontroll på hemvägen?
Jag gör inte sånt! Kan alltid kontrollera mig själv. Men det var som att jag inte hade ett val... får jag inte i mig socker nu nu nu nu så slocknar jag.
Hade tänkt träna idag. Det får jag strunta i. Kan för stunden hålla mig vaken pga sockerchocken. Väntar på att läkaren ska ringa upp mig... 35 min kvar av idag. Annars får jag ta det imorgon. Men 35 min måste jag hålla mig vaken. Vill mest av allt blunda...
Hela bröstkorgen gör ont och jag vill helst sova....
Trodde seriöst att jag skulle börja orka saker... men så fel man kan ha ibland.
-------------------------------------------------------------------------------
Men nu precis under tiden som jag oroat mig här så har jag fått jobb. Eller ett till jobb. Så det ska bli kul. Ska upp nästa onsdag och kolla runt lite. Så numera har jag tre jobb att pyssla med. Sånt orkar jag tydligen, men min jobbroll sitter som en smäck och ett av kriterierna för att få jobb där var att man har humor. Och det om något har jag :)
Så nu är jag lite gladare... skönt det. Ska bara låta sockerchocken gå ur kroppen och lägga mig och sova tror jag. För kroppen är död
Sunday, February 7, 2010
Syntax error...
Jag återkommer när jag återkommer. Får se när det blir.
Behöver bara få... rensa huvudet. För mig själv... få ordning på mig själv.
Frisk... det är målet. Och för det krävs det att jag enbart fokuserar på mig själv. Ingen annan... rensa ut allt annat som okuperar mina tankegångar. Så jag kan fokusera på att rent ut sagt sparka arslet av vad än nu det är jag har. Egoistisk och självcentrerad... tills det att detta är besegrat.
Förlåt... men det är så det måste vara.
För jag orkar inte med mer av samma vara nu.
Finito.
Behöver bara få... rensa huvudet. För mig själv... få ordning på mig själv.
Frisk... det är målet. Och för det krävs det att jag enbart fokuserar på mig själv. Ingen annan... rensa ut allt annat som okuperar mina tankegångar. Så jag kan fokusera på att rent ut sagt sparka arslet av vad än nu det är jag har. Egoistisk och självcentrerad... tills det att detta är besegrat.
Förlåt... men det är så det måste vara.
För jag orkar inte med mer av samma vara nu.
Finito.
Thursday, February 4, 2010
Ilska...
Känner hur det bara kokar inombords... och det lägger sig inte. Kan stundtals förtränga det men när jag minst anar det så flammar det upp igen. Ilska, irritation... frustration. Vill bara skrika!
Eller nej, vill in i gymmet och ta ut allting på vikterna. Ta ut allting genom att ta ut mig själv fullständigt.
Arg... besviken? Jag vet inte... det är en salig blandning av allt just nu. Och när jag inte tränar så har jag lite svårt att kontrollera mitt humör. Blir en iskall ton i rösten ibland som tar sig igenom mina spärrar. Hör den, ser hårdheten i min blick, i min käke. Försöker smälta, mjuka upp... än så länge så kan jag få tillbaka det under kontroll.
På måndag går jag in i gymmet igen... jag varken får eller borde men jag skiter i det just nu. Kommer göra något dumt om jag inte får träna, väldigt dumt. Och så kul ska vi inte ha det.
Nya planer... bara för att överleva kommande halvår.
Att man kán känna sig så sprickfärdig av ren irritation var något nytt för mig. Nästan så jag gnisslar tänder.
Om 8 dagar är all medicinering slut förrutom kortisonet. Kommer jubla (om det gjort mig frisk)... avskyr att gå på en massa preparat som förstör mig, förstör min skalle och min kropp. Fullkomligt avskyr det...
Men blir jag bra så är det värt det. 6månaders helvete är 6månader mer än vad jag i normala fall klarar av.
Behöver nytt, behöver liv och rörelse... behöver uppskattning. Är glad för att det finns några riktiga pärlor i min omgivning som stått ut med mig när jag varit så fullkomligt hopplöst jobbig det sista.
Förlåt... men det ska gå över snart
Eller nej, vill in i gymmet och ta ut allting på vikterna. Ta ut allting genom att ta ut mig själv fullständigt.
Arg... besviken? Jag vet inte... det är en salig blandning av allt just nu. Och när jag inte tränar så har jag lite svårt att kontrollera mitt humör. Blir en iskall ton i rösten ibland som tar sig igenom mina spärrar. Hör den, ser hårdheten i min blick, i min käke. Försöker smälta, mjuka upp... än så länge så kan jag få tillbaka det under kontroll.
På måndag går jag in i gymmet igen... jag varken får eller borde men jag skiter i det just nu. Kommer göra något dumt om jag inte får träna, väldigt dumt. Och så kul ska vi inte ha det.
Nya planer... bara för att överleva kommande halvår.
Att man kán känna sig så sprickfärdig av ren irritation var något nytt för mig. Nästan så jag gnisslar tänder.
Om 8 dagar är all medicinering slut förrutom kortisonet. Kommer jubla (om det gjort mig frisk)... avskyr att gå på en massa preparat som förstör mig, förstör min skalle och min kropp. Fullkomligt avskyr det...
Men blir jag bra så är det värt det. 6månaders helvete är 6månader mer än vad jag i normala fall klarar av.
Behöver nytt, behöver liv och rörelse... behöver uppskattning. Är glad för att det finns några riktiga pärlor i min omgivning som stått ut med mig när jag varit så fullkomligt hopplöst jobbig det sista.
Förlåt... men det ska gå över snart
Sunday, January 24, 2010
Mitt 2009...
Sitter i sängen och hostar lungorna ur mig. Fick tanken att äta mer tårta skulle bota det hela... funkade inte. Så nu mår jag dessutom illa, både fysiskt och snart även psykiskt skulle jag tro. Bubben ligger och snarkar tätt, tätt intill mig. Kärlek, eller tillgivenhet. Bra är det i vilket fall...
Men trevlig glöggkväll hemma hos mig i alla fall. Kan rulla fram och hela lägenheten luktar glögg... en av mina absoluta favoriter!
Ska bara komma på hur man sover med... tänkte roa mig med att skriva en lista så kanske jag blir så uttråkad att jag däckar i farten?
Mitt 2009
1. Gjorde du något som du aldrig gjort förrut?
Flyttade till egen lägenhet i Göteborg, hittade skottar, var på begravning, var på Dublin Horseshow, blev påkörd av en bil, krockade med en bil... osv minns inte
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Minns inte ens vad jag hade för löften förra nyår... minns knappt vad jag gjorde förra nyår? Hm?
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar iår?
Tror inte det?
4. Dog någon som stod dig nära?
Ja, min farfar tog livet av sig
5. Vilka länder besökte du?
Tror faktiskt att jag bara var i Dublin i 2 omgångar?
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Hälsa, min själv, norrlänningar
7. Vilket datum från 2009 kommer du alltid att minnas?
7:e Januari - Thilda dog, 3:e Mars - var tvungen att avliva Samson, 24-25:e September - Farfar tog livet av sig
8. Vad var din största framgång 2009?
Kan inte riktigt minnas vad jag gjort... men att kroppen var bra musklad där ett tag innan resten av helvetet bröt ut. Hittade Elvis
9. Största misstaget?
Ska man se på efterverkningarna så är det lätt - Lammköttet
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, varit konstant sjuk (mer eller mindre) de senaste 6 månaderna. Kan inte minnas att jag skadat mig? Så antagligen det med
11. Bästa köpet?
Mitt soffbord
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Räkningar... och möbler, klänningar, skor?
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag lätt tog 100kgs set i knäböj! Ruskigt glad. Ett sms från Anna som fortfarande gör mig helt varm när jag ser det
14. Vilka sånger kommer alltid påminna dig om år 2009?
Kent - Klåparen, José Gonzales - Hand on your Heart, Ane Brun - True Colors
15. Var du gladare eller ledsnare iår jämfört med tidigare år?
Ledsnare, fast inte så det synts utåt sett? Men mycket
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest, tränat, utvecklats och varit mer social. Tagit hand om mig själv bättre med regelbundna behandlingar
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit sjuk, kunde ha skippat hela haltet. Sen dragit ner på substituten ochså
18. Hur tillbringade du julen?
Kramade på Clabbe, åkte ut till familjen, åkte hem igen, var trött...
19. Blev du kär iår?
Nope
20. Favoritprogram på TV?
TrueBlood, lätt! Men även LipstickJungle och Nip/Tuck
21. Bästa boken du läste iår?
Kan inte komma på att jag läst en bok iår :/ Illa... är ju en bokmal i vanliga fall... eller tidigare i alla fall
22. Största musikaliska upptäckten?
Oj, inte den blekaste. Men mest återupptäckte hur mycket jag gillar Clint Mansell
23. Något du önskade dig när du fyllde år?
Sinnesro, önskade mig inte så mkt. Förrutom en grillpanna :)
24. Något du önskade dig men inte fick?
Sinnesro, att få vara frisk och att saker skulle ordna sig
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Jobbade hela dagen, tokdäckade på kvällen. När vi skulle fira min födelsedag (fira och fira, fel situation för att fira) så var det en lördag och jag jobbade till 14, kom ut till mina föräldrar vid 15 åt middag med dem, mormor och morfar, 16 skulle jag jobba igen, kom hem 21 och åt tårta. Åkte tillbaka till stan och tokdäckade. Ja, kunde ha hoppat över min födelsedag
26. Finns det något som skulle ha kunnat gjort ditt år ännu bättre?
Vet inte hur många gånger jag får säga det, men att få ha haft hälsan i behåll. Sluppit all död som varit
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Oinspirerad, trött, tråkig och stundtals väldigt preppy
28. Vad fick dig att må bra?
Bubben, att Emma är tillbaka i mitt liv, vänner. Substituten funkade ju korta tider med
29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Skarsgård som Eric Northman i s2?
30. Vem saknade du?
Samson, Thilda, Farfar, stundtals Murmel när det gått för lång tid och även några andra
31. De bästa nya människorna som du träffat?
Tror inte att jag träffat så mycket nytt folk. Har inte orkat. Men är sjukt glad över att Emma är tillbaka i mitt liv, hon är guld
Men trevlig glöggkväll hemma hos mig i alla fall. Kan rulla fram och hela lägenheten luktar glögg... en av mina absoluta favoriter!
Ska bara komma på hur man sover med... tänkte roa mig med att skriva en lista så kanske jag blir så uttråkad att jag däckar i farten?
Mitt 2009
1. Gjorde du något som du aldrig gjort förrut?
Flyttade till egen lägenhet i Göteborg, hittade skottar, var på begravning, var på Dublin Horseshow, blev påkörd av en bil, krockade med en bil... osv minns inte
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Minns inte ens vad jag hade för löften förra nyår... minns knappt vad jag gjorde förra nyår? Hm?
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar iår?
Tror inte det?
4. Dog någon som stod dig nära?
Ja, min farfar tog livet av sig
5. Vilka länder besökte du?
Tror faktiskt att jag bara var i Dublin i 2 omgångar?
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Hälsa, min själv, norrlänningar
7. Vilket datum från 2009 kommer du alltid att minnas?
7:e Januari - Thilda dog, 3:e Mars - var tvungen att avliva Samson, 24-25:e September - Farfar tog livet av sig
8. Vad var din största framgång 2009?
Kan inte riktigt minnas vad jag gjort... men att kroppen var bra musklad där ett tag innan resten av helvetet bröt ut. Hittade Elvis
9. Största misstaget?
Ska man se på efterverkningarna så är det lätt - Lammköttet
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, varit konstant sjuk (mer eller mindre) de senaste 6 månaderna. Kan inte minnas att jag skadat mig? Så antagligen det med
11. Bästa köpet?
Mitt soffbord
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Räkningar... och möbler, klänningar, skor?
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag lätt tog 100kgs set i knäböj! Ruskigt glad. Ett sms från Anna som fortfarande gör mig helt varm när jag ser det
14. Vilka sånger kommer alltid påminna dig om år 2009?
Kent - Klåparen, José Gonzales - Hand on your Heart, Ane Brun - True Colors
15. Var du gladare eller ledsnare iår jämfört med tidigare år?
Ledsnare, fast inte så det synts utåt sett? Men mycket
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest, tränat, utvecklats och varit mer social. Tagit hand om mig själv bättre med regelbundna behandlingar
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit sjuk, kunde ha skippat hela haltet. Sen dragit ner på substituten ochså
18. Hur tillbringade du julen?
Kramade på Clabbe, åkte ut till familjen, åkte hem igen, var trött...
19. Blev du kär iår?
Nope
20. Favoritprogram på TV?
TrueBlood, lätt! Men även LipstickJungle och Nip/Tuck
21. Bästa boken du läste iår?
Kan inte komma på att jag läst en bok iår :/ Illa... är ju en bokmal i vanliga fall... eller tidigare i alla fall
22. Största musikaliska upptäckten?
Oj, inte den blekaste. Men mest återupptäckte hur mycket jag gillar Clint Mansell
23. Något du önskade dig när du fyllde år?
Sinnesro, önskade mig inte så mkt. Förrutom en grillpanna :)
24. Något du önskade dig men inte fick?
Sinnesro, att få vara frisk och att saker skulle ordna sig
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Jobbade hela dagen, tokdäckade på kvällen. När vi skulle fira min födelsedag (fira och fira, fel situation för att fira) så var det en lördag och jag jobbade till 14, kom ut till mina föräldrar vid 15 åt middag med dem, mormor och morfar, 16 skulle jag jobba igen, kom hem 21 och åt tårta. Åkte tillbaka till stan och tokdäckade. Ja, kunde ha hoppat över min födelsedag
26. Finns det något som skulle ha kunnat gjort ditt år ännu bättre?
Vet inte hur många gånger jag får säga det, men att få ha haft hälsan i behåll. Sluppit all död som varit
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Oinspirerad, trött, tråkig och stundtals väldigt preppy
28. Vad fick dig att må bra?
Bubben, att Emma är tillbaka i mitt liv, vänner. Substituten funkade ju korta tider med
29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Skarsgård som Eric Northman i s2?
30. Vem saknade du?
Samson, Thilda, Farfar, stundtals Murmel när det gått för lång tid och även några andra
31. De bästa nya människorna som du träffat?
Tror inte att jag träffat så mycket nytt folk. Har inte orkat. Men är sjukt glad över att Emma är tillbaka i mitt liv, hon är guld
Saturday, January 23, 2010
Nästan så...
är dålig, så sjukt dålig. På många sätt och vis. Ändåså tyckte jag att jag var duktig idag... mkt duktig till och med....
Nyss hemkommen, klockan är snart 6 på morgonen. Sa att jag skulle ta det lugnt och komma hem hyffsat tidigt typ kring tolv... det sprack?
Och nej jag var inte alls trött med feber när jag stack direkt från jobb till fest ----->
Bara lite va? Mhm... var typ spyfärdig. Men allt går! Haft väldigt roligt... lite för roligt på vissa håll? Vet inte riktigt vad jag ska göra med det där... eller med det andra.
Fast gott sällskap, kladdkaka, live pole-dancing och att dessutom springa på en som knådade och knäckte mig var ju inte fel på en och samma fest.
Känner redan nu hur illa min kropp kommer må om någon timme så jag måste hoppa i bilen och sticka hemifrån igen. Ingen rast ingen ro...
Thursday, January 21, 2010
Är det bara jag som ser det?
Börjar snart att tro det i alla fall... eller så är det bara jag som är så förbannat duktig som alltid. Vad är problemet? Fröken Duktig kan väl bara dra någon annanstans, jag behöver dig inte? När ska du förstå...Ni ser mig... men gör ni det? Jag börjar undra... om människor någon gång skulle orka med att se efter lite djupare. Eller snarare... om jag skulle kunna strippa mig själv från det förbaskade leendet och den glada tonen. Men det är enklare så, för mig själv med. Sekunden jag vänder ryggen till eller stänger dörren så kommer det tillbaka... svart, kletigt och avskyvärt.
Så lätt att dölja, så lätt att förtränga. Finns inte. Folket försvinner och dörren stängs... svallvåg som nästan slår omkull mig... ögonblickligen.
Tycker inte om dig, har aldrig gjort det. Släpp ditt förbannade grepp om mig! Du är inte välkommen här.
Allt går bara sönder... hör hur det krasar inuti. Vägrar inse, vill inte. Det berör mig inte, har inte med mig att göra, ingenting. Absolut ingenting. Kroppen är trasig, jag är trasig... hostar galla över allting. Du kanske tror att det är ok... långt ifrån.
Låt mig vara, men låt mig inte vara...
Svag, klen, liten och vidrig. Spyr på dig...
Blodsmak i munnen och saltdränkta kinder...
Hatar dig, du låser fast mig. Gör att jag aldrig läker, nånsin. Hatar dig, släpp mig... låt mig bli hel och stark igen. Sluta trasa sönder... sluta... bara sluta.
Är det så svårt?
Wednesday, January 20, 2010
Så nära får ingen gå...
Vänder på mig i sängen, kramar om min kudde och somnar om... ignorerar allt annat.
Framför allt mig själv
Framför allt mig själv
Saturday, January 16, 2010
...
Vad ska man säga...
Känner hur det kommer krypandes... som en bekant men ej omtyckt garanti. Kommer nog bli tokig snart.
Ska jobba hela dagen imorgon med. Rolig helg... jobb. Men just nu så ska jag faktiskt ärligt säga att jag hellre tar det än allt annat för stunden. Jobbrollen kan jag utan och innan, den sitter som en smäck. Behöver mycket sällan fundera över någonting annat. Smilet sitter, käckheten sitter och mitt översociala och sjukt trevliga jag är alltid på topp.
Inte underligt att man spyr på sig själv ibland.
Underbart dock att vara tillbaka med vissa av mina kunder. Så genuint underbara människor som jag bara vill hoppa på och krama om. Får göra det i skallen istället. Men det är dem som håller mig kvar, dem som gör det hela värt det? Mhm... guld. Inte i pengar, men i annat.
7 dagar... så länge måste jag ytterligare hålla mig borta från att träna. Hatar det. Tänker fuska. Känner mig själv för väl för att tro något annat heller. Tisdag onsdag får bli lätta pass bara. Smyga lite, ingen ser mig eller hör mig. Men jag kommer få svettas och vara totalt flyförbannad på mig själv och världen över att jag är tillbaka på tjejvikter igen. Fast fortfarande i en annan del av kroppen så kommer jag känna mig nöjd. Förbannad och nöjd är en kombination som jag gillar lite på en höft.
Men måste få börja igen... måste. Psyket tål inte detta, känner hur motivationen och stubinen kryper för varje dag som går. Känner hur tankarna får ta större och större plats i mitt huvud. Det är otillåtet! Och jag tänker inte tolerera det. Så träningsförbud my ass... den ska få jobba.
Har tänkt på massa andra saker med när jag legat halvt sömnlös och planerat bröllop och annat. (Förövrigt så var bröllopsplaner den bästa anti-jobbiga-pojkar-amuletten jag hittills sprungit på. Varför kom ingen på detta tidigare?) Vill mycket just nu... samtidigt som jag inte vill någonting. Det gör mig mer förvirrad än någonsin. Innan var jag åtminstone säker på en sak. Jag visste att det enda som jag visste säkert var att jag inget säkert visste.
Får ibland känslan av att jag behöver komma bort från allt. Radera mig själv... helt och hållet. Radera allt som har med mig att göra. Men så kan man inte göra, vill inte heller bli av med allt. Vet ärligt talat inte heller om jag ens vill bli av med något? För vad vet jag om just den väskan påverkat mig på något specifikt sätt som kommer leda till något positivt i framtiden? Hur vet man något? Man vet helt enkelt ingenting... de som påstår att de gör måste ju vara helt sinnesförvirrade. För seriöst... om du tänker efter... finns det något som du vet? Jag menar... helt säkert? Tror aldrig att man kan göra det... för framtiden är oviss, hur kan du då ha bestämt hur den ska vara? Eller hur den ska bli? Eller vem du ska bli och hur du ska vara? Och idag kanske du tror dig veta att himlen är blå och gräset är grönt... men om några år kanske de bevisar att allt är färgneutralt. Var då det du visste innan sant? Eller var det bara fel? Eller var det bara tillfälligt sant? Eller... helt enkelt bara så att du faktiskt inte visste?
Vi vet inte ett dugg. Så slappna av och sluta upp med att ha en pinne uppkörd i röven. Men du får givetvis ha det om that's the way you want it. Menar bara bara för att DU tycker om att ha en pinne uppkörd i röven... så innebär inte det att alla andra tycker om det ochså. Vi alla föredrar olika saker, det är vad som gör oss intressanta och vad som gör att vi kan lära oss saker av varandra.
Att tro sig veta något är inte relevant... inte heller att tro att man kan tillföra något till denna värld. Du är mini. Öppen för förslag och utveckling däremot... det är det enda som betyder något för mig. Så hey, jag är villig att prova att gå runt med en pinne uppkörd i röven om du är villig att prova någon av mina små egenheter. Man vet aldrig förrän man provat och man kan heller aldrig förstå något om man aldrig försökt sätta sig in i ämnet.
Och nej... jag har inte den blekaste om vad fan jag babblar om just nu. Babblar om nonsens (för det är vad allt är ändå) så får jag ur mig lite utan att beröra det som folk ändåså inte ska ha reda på.
Men nonsens är faktiskt rätt bra. Ni som känner mig vet att jag är ett fan av att babbla nonsens... någon gång ibland dyker det upp något som kan feltolkas som vettigt. Men jag lovar, det är nog mest nonsens som hamnat på villovägar.
Jag längtar så det skriker inombords till fjällen. Även till känslan som bodde inombords. Ovärderlig... både fjällen och känslan. Fyll alla mina sinnen med de båda... kommer aldrig att bli mätt på de ingredienserna. Någonsin.
Friday, January 8, 2010
Gävle?
Mhm, dit ska flyttlasset gå och allt går som det ska. Just nu är jag helt 100 % bestämd i alla fall. Det ni! Fort ska det gå då man hittar något och bestämmer sig. Det betyder att det är mer rätt? För velar man så är det inget man egentligen vill i alla fall. Så tänker jag. Frågan är huruvida Bubben vill bo i Gävle? Men han vill vara där matte är? Har legat i sängen med mig i 3 dagar nu så matte kommer nog i första hand? Och det finns norrländska pojkar där med... fast vet inte om bubben anser att det är ett plus...
Ligger sjuk jag efter en sjuk vecka i fjällen (haha). Nyårsafton bestod av massa släkt, murmeldjuret och tomater!!! "Ingen tv när vi äter tomater!!!!!!" (hahahaha, skrattar så fort jag kommer att tänka på det ^^) Det hela sköljdes ner med en cocktail beståendes av värktabletter, förkylningsmedicin, näsdroppar och massa champagne :) Braaaa det :)
Och får man betalt av dörrvakten för att gå in och parta (typ) så måste man ju ochså göra det? Right? Givet! Helt sannslöst mkt folk var det. Folk däruppe vet hur man partar? underbara Vemdalen <3
Är helt stolt över att jag enbart ramlade en gång, men det var en klassvurpa som hette duga så det räckte med en vurpa så det räckte till och blev över. Jisses, katapult-thilda behöver man enbart leka vid ytterst få tillfällen tycker jag. Men efterverkningarna måste ju varit goda då man träffade norrländska pojkar efter massa champagne på den kvällen. Så jag tycker lätt att vurpan var värt det i sådana fall. Haha, nyårslöften skulle hållas och det tyckte jag även att jag gjorde ^^
Men ville verkligen inte åka hem, skulle nog inte gjort det heller med tanke på hur sjuka vi båda tanterna blev dagen efter ändå. Lappsjuka? Så vips samma dag råkade jag bestämma mig för att jag vill flytta uppåt landet. Känner ett sådant lugn inombords när jag är där. Ingen stress, hets eller oro för någonting. Bara ett lugn i magtrakten. Och det är värt så mycket. Tillräckligt mycket för att lämna mitt älskade Göteborg och alla runtomkring där? Kanske... troligen... just nu känns det som så.
Mitt murmeldjur måste dock följa med. Det vet hon kanske inte om än... men jag kidnappar ner henne i sin soffa (hon får säkert plats i ryggfacket om man trycker lite) så får hon följa med! För annars vet jag inte hur det hela ska gå... finns ju bara ett murmeldjur, de är sällsynta. Mycket till och med!
Uppåt landet... undra vad chefen kommer säga hahahaha. Men det vet jag ju först när jag vet om det hela kommer att funka. Mhm, men jag har ropat hej innan jag ens sett skymten av ån jag... har hört att det är så som man ska göra...
Ligger sjuk jag efter en sjuk vecka i fjällen (haha). Nyårsafton bestod av massa släkt, murmeldjuret och tomater!!! "Ingen tv när vi äter tomater!!!!!!" (hahahaha, skrattar så fort jag kommer att tänka på det ^^) Det hela sköljdes ner med en cocktail beståendes av värktabletter, förkylningsmedicin, näsdroppar och massa champagne :) Braaaa det :)
Och får man betalt av dörrvakten för att gå in och parta (typ) så måste man ju ochså göra det? Right? Givet! Helt sannslöst mkt folk var det. Folk däruppe vet hur man partar? underbara Vemdalen <3
Är helt stolt över att jag enbart ramlade en gång, men det var en klassvurpa som hette duga så det räckte med en vurpa så det räckte till och blev över. Jisses, katapult-thilda behöver man enbart leka vid ytterst få tillfällen tycker jag. Men efterverkningarna måste ju varit goda då man träffade norrländska pojkar efter massa champagne på den kvällen. Så jag tycker lätt att vurpan var värt det i sådana fall. Haha, nyårslöften skulle hållas och det tyckte jag även att jag gjorde ^^
Men ville verkligen inte åka hem, skulle nog inte gjort det heller med tanke på hur sjuka vi båda tanterna blev dagen efter ändå. Lappsjuka? Så vips samma dag råkade jag bestämma mig för att jag vill flytta uppåt landet. Känner ett sådant lugn inombords när jag är där. Ingen stress, hets eller oro för någonting. Bara ett lugn i magtrakten. Och det är värt så mycket. Tillräckligt mycket för att lämna mitt älskade Göteborg och alla runtomkring där? Kanske... troligen... just nu känns det som så.
Mitt murmeldjur måste dock följa med. Det vet hon kanske inte om än... men jag kidnappar ner henne i sin soffa (hon får säkert plats i ryggfacket om man trycker lite) så får hon följa med! För annars vet jag inte hur det hela ska gå... finns ju bara ett murmeldjur, de är sällsynta. Mycket till och med!
Uppåt landet... undra vad chefen kommer säga hahahaha. Men det vet jag ju först när jag vet om det hela kommer att funka. Mhm, men jag har ropat hej innan jag ens sett skymten av ån jag... har hört att det är så som man ska göra...
Subscribe to:
Posts (Atom)
