Fattinglapp...

Alltså, hur gör tjejer detta? Jag står som ett blankt fån, my god alltså. Fick en väldigt smart tankegång innan då jag var iväg för att shoppa lite (läs: Lite! Skulle typ bara köpa ett par nya jobbyxor då jag råkat rippa mina), tankegången var väl "Jamen, detta kan vi göra idag (vi= jag och mina personligheter) Vi kan göra ett försök till att bli lite tjejiga" Erhm, tja... så min lilla shoppingtur gick på... typ nästan 1,500... i kontanter... sen har man ju ett kort ochså. No good! Gah, sån spenderbyxa man kan vara ibland alltså. Men det var ju saker som jag typ behövde? Hur annars ska man låtsas vara tjej utan tjejiga saker? Nu ska mitt hår få en riktig omgång, är så sjukt förbannat trött på det så att det inte existerar. Funderar på att åka och hälsa på Freddy en vända och lämna mig i hennes frisörpolares händer. Hjälp?

Men ett problem återstår ständigt, hittar inga förbaskade skor som jag gillar (mina stövlar räknas inte in) Måste hitta ett par schyssta klackar som man kan vela runt i... jäkligt sugen på att göra som Jessie sitter och prompar på. Nämligen att jag ska åka och hälsa på henne i Milano och gå på en riktig shoe-shopping. Mums? Ska åka och hälsa på henne någon gång iaf. Hon pluggar italienska just nu men ska sen börja på en helt sannslöst bra design och-fashionskola där nere, så jag har ju rätt mycket tid på mig...

Men alltså, dagen blev fattig ur pengasynvinkel... men lite mer välmående ur prylsynvinkel. Pratat massa med Eric idag med, han envisas fortfarande med att det visst ska paras ihop mellan Ecci och mig. Sötnosen, han ska gifta sig om 26 dagar. My god alltså, best luck <3

Nej men, kanske ska man ta och njuta av sina materalistiska saker ett tag då. Och läsa nya boken... och sedan drömma underbara drömmar?

För lite plats...

Skulle behöva några kvadrat extra... i skallen alltså. Det poppar upp små tankegångar ibland som sedan visar sig bli väldans stora. Hur går det till? Smyger sig på gör de ochså de jävlarna, inte lätta att ha att (och?) göra med.

Har upptäckt lite saker idag... delvis att det finns en person som verkar jäkligt lik mig i det där lynnet man har. Hum? No good, gillar inte personer som ärnågot när lik mig... de är skrämmande och bådar aldrig gott. Nåväl!

Vad mer det var som jag upptäckt idag det har jag redan glömt av. Minnets labyrint någon? Håll mig handen och gå den med mig? Hm, hade inte vart helt fel när man tänker på det. En sak som jag återupptäckt men under en tid förträngt är då detta: Oh me oh my vad girlie jag är när det gäller vissa filmer. Den enda känslan jag har är "Ge mig någons t-shirt att krypa upp under!" (erhm, har då verkligen inte hänt). Blir sådär lagom skräckfascinerad, kan inte se... men måste! Hur ska det gå, vad händer sen och Don't go in there!!! (erhm, ja jag hoppar runt rätt mycket vid vissa filmer ochså) Egentligen så är det inte själva filmerna som gör det, när man ser tillbaka på dem så var de inte så farliga. Grejen är den att min fantasi har en tendens att vara... för bra? Bygger upp värsta scenariot innan, jagar upp mig... och blir besviken så det inte var lika livsfarligt som min skalle ville ha det till. Men mumma, filmer alltså.

Nåväl, på något sätt ska detta året gå ihop med vissa resor. Har väl en plan på att besöka syster när hon installerat sig i Leipzig, hon flyttar väl om någon vecka (dock hade jag gärna besökt henne i Dublin igen innan dess. Irländare alltså, de är ett släkte), sen så har jag på något vänster tänkt att ta en vända till Prag och hälsa på det där scabbet som bor där... samt kanske infinna mig på Åland igen.

Och sen kommer ju det hela med maskerad in. Hur ska Halloween tillbringas detta året? Big question, verkligen. Älskar maskerader... håller redan på och planerat ihop min outfit... hoppas hoppas jag får tag på allt och hittar det jag vill ha (erhm, kräsen?) Längtar just nu tills dess att jag får mina stövlar (kärlek vid första ögonkastet någon?) men det var tre veckor väntetid på dem samt leveransen från Deutschland... men komsi komsi.

Känner att jag mest har ont överallt, vill ut och röra på mig. Ridit fyra hästar idag, fått förbud på att vara ute. Men ligga i badkaret och kurera mig är inte riktigt min melodi... det gör ju bara ont (läs: skakningar och känslan av att hela nervsystemet får ett sammanbrott) Ska nog ut och gå en vända iaf, 6 kilometer är väl lugnt? För jag pallar inte det här "vara sjuk" längre. Det som nte kan smickras till att göra som man vill ska misshandlas på plats!

Men men, ringa Freddy? Mhm, det ska jag göra nu... får tänka senare. Vad finns annars nätterna till för?

Pasta etc.

Sitter för stunden och mumsar på lite pastagratäng... väldigt mumsig må jag säga. Särskillt med tanke på att sist jag åt så tror jag att det var frukost? Men i vilket fall som helst så går det ner. Kom precis innanför dörren min, nyss hemkommen... japp japp. Det där med att kurera sig går bra har jag hört? Men tja, vad gör man... har lagom hes röst nu, men ingen gråt där... finns folk som tycker det är sexigt har jag fått höra.

På tal om det så har en sak fastnat i skallen på mig...

Detta blev en slumpmässig kväll, minst sagt. Det hela började på en fotbollsmatch, hamnade mittimellan bland massa folk på ett ställe som jag helt övertygat trott varit stängt i fem år och slutade med att jag har en Merca parkerad på min uppfart. Jaja, se där se där... massa saker som var emellan ochså... men det välberömda ordet heter orka!

Fundera på vad jag ska ta för mig nu? En film hade varit bra, ett par armar att se filmen i vore ännu bättre... men hey, man kan inte få allt häri världen på en och samma gång inte. No no.

Idag har jag chockat gamla vänner... hoppsan? Bevis på att personen de kände i skolan osv och personen som jag är skiljs av rätt rejält? Mhm, men men.... tankesätt whatever. Mitt fungerar på det sättet som det gör, om inte så vore jag inte jag... så vad är att föredra? Jag vet delar som jag föredrar i vilket fall. Föredrar att ha det som jag har före relationer, föredrar enkelt före komplicerat (i vissa fall) och föredrar komplicerat före enkelt (i andra fall). That's about it...

Kanske ska jag och mitt bitna ansikte ta och bädda ner oss? Se på Vanilla Sky må hända? Låter detta som en plan eller? Jo, det tycker jag att det gör i vilket fall som. Tråkigt när det inte är jag pratbara personer online... känner för att tjöta lite. Men men, you can't have everything in the effing world änna.

Så, av med smink och kläder... mysa ner mig i sängen med den onda hunden. Borde egentligen sova, men man vet ju hur bra det går. Tidig morgon imorgon, ska lämna tillbaka bilen och så har jag lovat att hjälpa till med både det ena och andra i hästväg på morgonen. Zzzz?

Kom på en annan sak, ska nog se på 28 weeks later... tankade ner den precis innan jag åkte. Nej men, säng + täcke + film = en bra plan

03.53

Den sifferkombinationen är ett bevis för hur problemrikt ens huvud egentligen är. 03.53 igår morse ringer min mobil, dags att gå upp. Det spöregnar, är snorkallt och min första tanke för dagen lyder "Vad i helvete håller jag på med?" 05.20 sitter jag i bilen, med mig har jag två hästar, en hund och all deras utrustning. Det spöregnar... har dessutom mellan 03.53 och 05.20 hunnit med världens gräl i sådan klass att jag är så arg att jag känner mig gråtfärdig. Kan dagen börja på bättre sätt?

Men men, 05.20 rullar bilen hemifrån... regnet vräker ner. 07.24 är jag framme i Gislaved, det spöregnar... går ut för att anmäla mig och gå banan. Kommer tillbaka efter ca 10-15 minuter och allt som man haft på sig som utsatts för regn är genomblött. 08.32 sitter jag på min första häst... det har varit uppehåll i ca 2 minuter. Himlen öppnar sig och allt blir dränkt, hästen, jag och alla prylar. Uppehåll två minuter... skyfall.

Så där fortsatte dagen, när Lina skulle gå sin första start var jag så dränkt av de tre enorma skyfall som inträffat under 25 minuter att när jag började hoppa fram var jag på väg att flyga av. Kunde lika gärna ha suttit i såpa. När Lina skulle gå sin debut i 1.30 så regnade det lite... sen tittade solen fram (samtidigt som det regnade) sedan var det uppehåll i lagom tid tills det att jag kom ut från banan igen. Satan vad fint hon gick, en ryttarmiss gjorde att vi rev insprånget till sista hindret... annars var hon inte i en bom. Samma sak i första klassen, kunde knappt hoppa fram pga att hon var så stissig för allt vatten som var under, över och runtomkring henne. I hennes hjärna såg det nog ut som om hon skulle landa i en sjö, förklarligt att hon inte helt ville hoppa. Men litar hon på en så går hon... var spänd på banan med hoppade jättefint. Rev ett bara för att vi skulle in i en stor sjö och vända snävt upp på ett räcke. Hann inte riktigt se hindret i tid då hon förfasade sig lite över vattnet så hon petade det. Men verkligen jättefin var hon.

Lucky var felfri i bägge klasserna, ångrade att han inte gick större. Men hur ska man veta? Ridit honom tre dagar ordentligt efter han hoppade över i lastbilen så visste inte om han skulle vara helt hundra. Det var han... han lekte runt banan. Funderade på att åka idag med men hey, är så förkyld så jag skulle behöva en dag att torka. Kanske på söndag?

Men seriöst, kan inte minnas sist jag var såhär dränkt. Tankegångarna kring huruvida man skulle byta byxor bara var ett "Njäää, de andra blir ju dränkta om fem minuter ändå...dessutom får jag nog inte ens av mig de som jag har på mig" De satt som fastklistrade, blivit dränkta och halvtorra så många gånger att de satt fast på huden. Så vandrat runt i dränkta byxor och underkläder en hel dag. Grejt va?

Åkte iväg 18.15, regnade mycket fast med solen framme. Det älskar jag, blir så vackert när varenda droppe blir upplyst... mys. Fast sen att jag höll på och krocka två gånger, det är en annan femma. Fick solen rakt i ögonen, såg inte ett piss. Bra när man befinner sig i en korsning... andra gången var det en komplett idiot som var skulden. En fartdåre ska köra om mig. svänger ut... får helt klart och tydligt möte. Vad gör man då? Backar av och kör om senare? Eller hänger sig på gasen ännu mer så att han (ja det var en han, och honom ville jag strypa (på ett seriöst menat sätt)) precis kan snika in framför mig, undvika att smälla med lastbilen han möter och tvingar mig att hänga mig på bromsen? Givetvis körde han på den andra alternativet.

Till alla ni idiotiska bilförare där ute, en liten påminnelse här. När man kör en liten lastbil, så som jag kör, så väger den några ton. Lägg till då att man har 1,5 ton levande last i dessutom... det är rätt mycket vikt och dessutom så är det omöjligt att bara tvärnita. Delvis för att trögheten blir rätt jävla stor + att det går INTE att göra det med djur i lasten då de:
a) kan skada sig
b) få panik, skada sig samt försätta en i en jäkla sits om någon skulle råka hoppa över eller liknande. Det är ingen rolig situation alls, ännu mindre om man är själv...
c) väger för jävla mycket för att kunna göra en snygg kontrollerad tvärnit (de trampar runt rätt häftigt när sådant här händer)
d) föraren helst undviker att göra detta pga skaderisken + att man får hästar som aldrig mer vill åka igen

Så till alla ni idiotiska förare där ute, håll avstånd... eller ännu bättre, håll er borta när det djur på vägen i allmänhet.

20.23 var jag hemma igen. Tutade lite ynkligt när jag körde in... ingen kommer ut för att hjälpa till att packa in hästar och prylar. Går in i huset, var ett väldans väsen där inne. Går in i tv-rummet för att finna mor min sittande på soffan, mumsandes på Dumle och far min på golvet i färd med att... leka med sitt nya Playstation 3? Den här familjen är ju som den är...

Nåväl, somnade tidigt den dagen... blev väckt 8. Dunderförskyld, ont i hela kroppen och dessutom svullen i den högra ansiktshalvan. Du undrar varför? Tja, en hel tävling utan skador... låter det verkligen som mig? Nope, tänkte väl det. Men ingen häst den här gången. Thilda, den fördömda hunden högg mig (ja, högg! mig) strax ovanför läppen. Det blödde, sen blödde det mer... och lite till. Såg ut som en jag vet inte vad, blod i halva ansiktet och med ett allmänt trött uttryck i ögonen. Alltid är det något, så förstunden har jag ett jack en bit ovanför mungipan och ser ut som om jag haft en misslyckad plastikoperation. Grejt...

Nu ska jag ut och rida 3 hästar, det regnar inte ute... än. Sen ska jag hoppa ur kläderna, ta en lång varm dusch, hoppa i myskläder... ta ett stort täcke och mysa ner mig med en jäkligt bra film. Wanna join?

Morgonkvist...

Sitter här i mörkret och lyssnar på en låttext som passar rätt bra in på mig. Ska ut snart, ut och börja rida... somnade väl vid tre-tiden inatt igen. Ghost in the shell var bra... gav mig skumma drömmar... drömmar där någon figurerade. Vet inte vem, kunde inte se det... men vet precis vem. Namnet ligger på bakre delen av tungan.

Imorgon är det tävling, det innebär att jag måste försöka sova inatt. Inge bra när man kan ligga med datorn i sängen... det tar lite uppmärksamheten från att sova. Får ta och krama Igor sönder och samman inatt... det är han van vid. Stackars liten, han har blivit så misshandlad under alla år... inte lätt att vara en isbjörn.

Ska ha en kund idag med, den där pratglade... men han ger mig runt 1700 i månaden så hey. Vill iväg och jobba, men samtidigt vill jag vara kvar. Är inte rädd för att komma bort mig på nya marker mer det att jag får dåligt samvete av vad jag lämnar kvar. Vad de än säger så kan jag inte bara lämna, visst att det inte är mitt ansvar... men jag kan bra inte lämna. För mycket timmar, blod, svett och tårar som ligger nerjobbade här? Men ändå... saker och ting borde inte hålla en kvar. Har sagt året ut, sen får jag se vad som händer... men året ut är vad jag kör. Sen måste jag bestämma mig...

Lite svårt när man har hållt på med detta här sen man var 3,5... det är jäkligt lång tid. 17 år, är det någonting som man ska slänga bort? Eller någonting som man lärt sig av... tycker att beslut ska vara små... inte sådana som blir helomvändningar (eller tillbakeköringar)

Nåja, ska vl dra på mig ridkläderna och börja fixa iordning allt för imorgon... ibland är detta rätt bösigt att hålla på med... men skulle nog inte velat ha haft det på något annat sätt.

Ghost in the shell...

Stämningen för kvällen vet jag inte vad jag ska kalla... Den började med fynden av några bortglömda kort... samt några nya. Kameror är bra prylar... ibland, vissa dagar... när man inte har något bättre för sig. Säger inget mer... en bild säger mer än tusen ord...

Är fortfarande inte trött, borde sova. Kan inte sova... pratar med Clabbe... om bös och annat. Skönt att slippa de jobbiga människorna inatt. Men vet seriöst inte vad jag skulle ge för att få kura ihop mig med någon så att man kan få sova lite...

Undra vilken film det blir idag? Valet och kvalet står mellan Trainspotting och Ghost in the shell... får se vad det blir....

Emotions...

Känner för stunden mest att skriva om sådant som jag kommer att ångra imorgon, alltså har jag vett nog att föra ned de tankarna på vanligt papper. Sådant kan man elda upp, det tycker jag om. I den mentala träningen så visualiserar man att man skriver ner sina värsta bekymmer och problem på en papperslapp, knycklar ihop den och kastar den i lågorna. Jag gör så i verkligheten...

Skulle bli intressant om någon som inte borde skulle hitta mina små skriverier som ligger och dräller lite varstans. Man hittar dem inte om man går in för att leta... oletar man så är de givna. Står massa bös i dem, sådant som jag inte vågar dela med mig av... än.

Även om det är mycket som bara är inbillade känslouttryck och förvirringar i min hjärna så innebär inte det att äktheten försvinner stunden de inträffar. Kan senare skratta åt mig själv, man är ju så oerhört fjantig. Om hjärnan skulle ha samma makt över en när det gäller att svänga pendeln åt det positiva?

Hur man egentligen kan skratta och gråta samtidigt... okey jag erkänner, det gör jag jämt. Men jag menar hur man kan sitta och vara melankolisk och samtidigt sitta och skratta . Känns som om det inte riktigt följer i varandras fotspår.

Nåja, känner mig allmänt instabil, fysiskt och psykiskt. Ska ut en vända här så småningom... ut och testa om knät håller för hela rundan. Springa springa, känna lungorna explodera. Smärtan, andetagen och allmän frihet. Ska bara inte bli arg innan, springer sämre då. Tränar bättre arg...

Här ute finns det inte någon som bekymrar sig för huruvida jag försvinner iväg ett tag. Kan vara borta i timmar utan att någon märker det... skönt det. Fast ändå inte... det pockar lite i bakhuvudet. Tankar på hur länge saker och ting skulle dröja...

En liten bitanke är bara detta. När man "ber" en elvaåring att hålla käften, sluta skrika och ta sig samman när denne sitter livrädd på en skenande häst, är det ett tecken på att man kommer att bli en bra mamma? Japp, det tror jag. Kommer att äga... bara så ni vet.

Sömnbrist...

Insåg precis att juli redan är förbi? Vart tog sommaren vägen?

Låg uppe och kollade på Spawn igår, tanken var väl ett försök till att somna men det gick då inte vägen. Såg klart på den, insåg att klockan var mitt i natten och så vidare... sömn? Tror jag somnade vid tre-tiden eller nått. Bra jobbat...

Drömde mardrömmar om mat och clowner, ochså det bra jobbat. Konstigt när det enda jag åt igår var en tallrik med yoghurt, no good. Hungerskänslor?

Ska snart bege mig utåt, ska bara vakna till liv lite mera. Förstår inte varför jag är så trött för... ok att jag har tre kilo grus i halsen men det är kul när man ligger och får hallisar. Detta ha varit en störd natt/morgon på den fronten.

Ska nog göra saker idag tror jag, det är onsdag? Stula den nya bilisen och brumma mig iväg till vänner må hända? Mhm, måste ringa Freddy ochså... skulle gjort det i måndags.

Börjar få en knut i magen inför fredag, det känns inget bra. Jag är inte den som brukar vara nervös av mig inför tävlingar, men seriöst... med detta upplägget. Måste hoppa upp Lina idag, se om hon lugnat sig med all sin stress sen kraschen. Får helt enkelt hoppas på det... för jag har ingen tid för att rätta till det. Cross my fingers and cross my heart?

Känner mig fortfarande rätt rörig i skallen, det kanske märks... men men. Ska väl ordna till sig så snart jag kan sova om nätterna igen. Missbrukar Skunk Anansie för stunden, de snurrar runt runt hela tiden. King Psychotic Size om något...

Ska nog sök jobb idag, så snart jag ridit klart alla hästarna och göra det som jag ska göra idag. Ögonen börjar att dras bortåt... vet om att jag inte kan... men ändå?

Nåja, slå Liselott en signal och se om hon har tid att skutta med mig idag. Det om något skulle vara bra, känns som om jag kommer att behöva hjälp att preppa inför helgen.

-------------------------------------------
Nu är jag dessutom arg... känns bra när man försöker prata om saker och de bara hör och tar fasta på det oviktiga. Är det så svårt att lyssna? Att bara lyssna, höra vad den andra personen säger och tänka efter innan man öppnar käften... i det här huset slipper man att få ett tätt följande utbrott om man gör det. Lyssna?

Känner mig låst, låst, låst, låst...

Måste upp på hästryggen så att jag kan få känna mig lugn igen. Enda stället där jag känner mig någrlunda säker, ok med detta året i perspektiv så är det givetvis inte menat ur säkerhetsmässig vinkel utan ur en känslomässig.

Ska ta Dockan en vända i skogen... det är lugnande.

Svårigheten är att äta kakan och samtidigt ha den kvar

Queen psychotic fool

Erkänner att förvirringen var total när jag vaknade dagen till ära. Det sista jag mindes var att jag borrat in ansiktet i min isbjörn och kurat ihop mig i soffan. Vaknade under köksbordet? Man kan lugnt säga att det tog ett tag innan jag helt kopplat ihop detaljerna och förstått vart jag var någonstans. Men men, kom hem imorse efter tre någongång. Skönaste delen av hela dagen var när man fick slita av sig jeansen och frenetiskt ge sig på sina myggbett. De är några stycke kan man lugnt säga... har typ 15 st enbart på min vänstra fot :)

Ett litet problem när jag sovit med människor ett par dagar är att jg inte kan sova själv. Sist jag kollade på klockan innan jag somnade var den halv sju på morgonen... sen vill jag nog inte ens veta vad jag drömt som fått mig att landa under köksbordet.

Den här helgen kan ganska lätt sammanfattas i några få ord: Fredrik&Jag, Leva's polka, myggor, Dinos och två av världens finaste vänner.

(Tack för att ni står ut med mig när jag får mina psykbryt... hade vart skönt att slippa stressbiten i skallen... men tack för att ni håller fötterna mina ovan jord. Ni har mitt hjärta)

Sitter fortfarande och undrar hur i hela vi hamnade på bibliotekstaket.... hur vet man ju (kabelstege i the shit) men hur tanken på bra idé det var... Hoppas bara att pojkarna inte ramlar ner från lyftkranen (hoppas helst att de inte klättrar upp alls), gör de det så har jag banne mig ihjäl dem.

Har fuskat med saker denna helgen, men seriöst så bryr jag mig inte. Behövde en paus... fick en sådan. Ska se till att få tid med fler helger där jag egentligen inte ska behöva bry mig... men det är önsketänkande. Fast det där med att vila upp sig vette katten, är hes som en gnu, har ont i hela ryggen, blåmärken på halva höger benet? och känner mig allmänt... tror ordet är förvirrad. Men det är så det ska vara va?

Andra saker förvirrar mig med... rätt mycket. För det är sådant som jag inte förstår mig på, så varför ens dra upp det? Det får mig mest att känna mig lögnaktig... för saker och ting skulle vara fel. Men men, om några år kanske jag inte blir lika freakad av sånt.

Tycker en hel del synd om Anna som vart magsjuk i helgen och som dessutom skulle börja jobba klockan 7 imorse när vi kom hem så sent. Fytti...

Skulle behöva en håv så att jag kan springa runt och fånga in flyende tankefragment och hjärnbitar...

Hemresan igår gick ju ochså lagom bra. Anna och jag gick på färjan, gick och skaffade mat, somnade på bordet i resturangen och vaknade när det var en halvtimme kvar. Det gick fort, men sen så började det andra. Åkt ett litet tag i regnet i vindrutetorkarna väljer att lägga av... vilket leder till att det inte sågs mycket genom rutan... när man kör runt i stockholm är det inte helt bra? Sedan när det skulle stannas för att försöka fixa dem och tanka så stal tankmaskinen mitt kort, utan ett ord om vad den gjorde med det.

"Välkommen, sätt i ditt kort och slå in din kod"

Fick ringa och spärra det... yeay, men när Per ringde mig senare och undrade hur det gick för oss så lät han i alla fall inte arg. Tur det, var orolig för det... ochså dumt av mig. Går på glas när jag egentligen inte behöver det. Hoppas helgen går bra...

Har nästan inget minne av när jag körde... hjärnan var inkopplad på autopilot samtidigt som den grubblade på saker och fick munnen att sjunga med till musiken. Men det springer mycket rävar om natten...

Vet inte riktigt om någonting hänger ihop... men I just don't care.

Any given Monday...

Tja, vad ska man säga? Veckorna kommer och går här, ingeting ändras... börjar tröttna på det. Hålla mig skadefri? Men det kommer inte att hända så varför ens önsketänka... Anyway, vad man då har haft för sig den senaste tiden. Nåja, jobbade 24 timmar i helgen. Bra saker det, enbart massage... var fullbokad hela tiden. Inga hål så långt ögat kunde nå, men roliga människor. Tror aldrig jag fått så mycket beröm någonsin i hela mitt liv, roligt... dessutom har man fått lite löneökning. Var inte ens trött när dagen var slut... bara skönt glad (huvudvärken till trots). Fick bo helt själv i huset i Hunnebo, tomt... men förvisso rätt skönt att ha lite egentid ibland.

Finns rätt mycket att säga om helgen, många små händelser som ledde till andra... men det orkar jag inte prata om. I måndags var det fler behandlingar, var i varberg för att ge tre stycken. Fick 1500 för det, satt inte helt fel för 3 timmars jobb? Närjag är påväg för att åka hem ringer en Sofie och undrar vad tusan jag pysslar med och om jag vill haka på ner till stranden. Givetvis vill man det, full fart i bilisen med först en fröken Anna i örat för att sedan prata massa med Freddy. Bra det med.

Nåväl dyker upp på stranden lagom svettig i mina jobbkläder för att träffa Boel och Sofie... trodde jag. Det var allt lite folk där... för att säga så. Rultar vidare med folket lite varstans för att hamna i en lägenhet till slut. Liten Anna dök ochså upp för råka ut för Frillesåsare när de är i sitt ässe (nämligen med massa öl och gin i magen och med snuskmusik på hög nivå). Hon lever dock fortfarande så jag tror det gick bra... men sen skulle folket rulta vidar och det förflyttade sig neråt mot stranden igen hemma hos någon. Där började det hela urarta totalt... fyllekalas med alla vinklar av begreppet fyllda. My god alltså... under kvällen gick jag under alla möjliga namn. Från Isabella till massören till Frida för att slutligen hamna på Isolde? Erhm, namnkunnigheten var inte den bästa?

Kom hem halv tre, somnade halv fyra... vaknade 7... upp... göra sig iordning... ut i stallet... få hjärtat utskrämt ur halsgropen av Anna.... vi velade runt i skogen i 2 ½ timma tror jag? Mäster stigfinnare är jag då... det är en fara att låta mig välja? Men vi kom hem hela! Och rena! Dock med värk i rumpan och en vrickad fot i mitt fall... skog är bra?

Ska i vilket fall som helst snart iväg till fröken Anna och massera. Håller på och fixar här hemma just nu... tänkte att det kunde bli bra då det kommer en kund i morgon. Bös... men men...

Sen är det helg?

Wednesday blues...

Det regnar... mycket. Vatten rinner nedför min nacke och mellan skulderbladen... dränkt? Återigen undrar man vart sommaren valde att ta vägen då den inte tänkte husera i detta landet. En annan tanke som slog mig var hur de som bor närmast mig inte är hemma nu. Murmeldjuret Anna är i Danmark och ska hålla Yohan borta från klister (viktigt detta, mycket), Boel och Elin är i Arvika, Sofie vet jag inte riktigt vart hon håller hus iofs... men men. Tur att jag sticker till jobbet imorgon så går dagarna fort.

Ska se om jag kan rida imorgon... denna veckan har det bara varit markjobb. Men förhoppningsvis är nacken bättre då så att den orkar med. Igår var det börjar till storstädning av hela stallet. Jag har en iller i stallet, en miniführer! My god, det är i ett det fixas med något. Så igår gjordes hela sadelkammaren och väggarna i stallet börjades att skuras. Sen på eftermiddagen fick min kropp nog och sa att den skulle bombadera mitt psyke med huvudvärk. Visst, eget fel då jag blev beordrad vila av doktor Anna... men jag är inte bra på sånt.

Förhoppningsvis är det fullt i helgen, då har jag 24 timmars jobb att se framemot. Yeay, sålänge de alla inte är halvkropp... huuu hemska tanke med 48 halvkroppar :S Men jag håller åtminstonde trenden uppe... tror inte det varit en enda helg som jag jobbat som jag inte varit skadad på ett eller annat vis. Grejt!

Anyway, ska kanske laga lunch eller något. Är en bra idé har jag hört? Sen leka vuxen och söka två jobb jag hittat. Tänk om man skulle få som Mona... 18-19 000 i månaden skulle inte sitta fel. Ska bort och prata med en snart nybliven kund sen... och lyckas med att se peachy ut och inte köra dränkt kattunge stilen. Svårt...

Nästa helg dyker min syster upp? Hum, beslutsångest över vad jag ska göra...

...

Tänker nog inte ens påpeka att jag nu måste fyllt min skadekvot för detta året. Jag ger upp... tror aldrig att det någonsin har hänt mig så mycket på så få månader någonsin. Vad händer? Sen i mars har jag haft 2 hjärnskakningar, hjärtrytmsrubbningar, blödning i höger knä, delvis krossat höger knä, nackspärr, konstant huvudvärk i 2 månader och just nu ont i hela halskotpelaren. Och det är vad jag kommer ihåg... men vad händer?

Det inträffar så ytterst sällan att jag skadar mig så jag vet inte vad... nu händer allt hela tiden. Är det inte en sak så är det en annan. Läker en skada ut så får jag en till någon dag senare, vad hände med att vara hel och frisk?

Men men, nu ska jag i vilket fall ut och gå med Lucky i 15 min... ska göra det ikväll ochså. Han ska stå på box en vecka och vi ska ultraljuda senan, väldigt halt och öm. Grejt, han som äntligen kommit i form han med. Vad är det som händer?

Kanske är det någon som försöker banka in i mitt huvud att jag ska sluta med det här... eller så testar bara någon mitt tålamod. Vilket det än är så är det väldigt påfrestande, båda psykiskt och fysiskt. Men vem fan det nu är så har denne valt fel tjej att bråka med...

Ska jobba ännu hårdare, slita och nöta in detaljerna ännu mer. Hitta tillbaka... Lina ska gå 1,40, helst iår... men jag har ingen stress med det. Hon ska gå det när hon är klar, om det blir i år så är jag överlycklig. Blir det till sommaren är jag lika glad då, för hon är en grön häst... har inte mycket rutin. Vet inte om jag avsäger mig saker som jag tänkt göra i sommar... detta känns lite viktigare... eller väldigt mycket viktigare.

En sak som är lite underligt är hur jag lyckas med att slå mig fördärvad innan jag ska in på banan. Händer det något så händer det på framhoppningen... skumt

Och varför gör hon så där? Gjort så en tävling förrut med mig, kraschat precis innan vi ska in på banan. Som om hon inte ens såg hindret var det då... nur var det mer som om... tja, jag vet inte. underligt var det i alla fall. Glad för att man har rutin nog att när saker väl händer så känns det som om det går i slowmotion. Man hinner tänka klart, se situationen och besluta sig...

Men ut och ta hand om min sjukling... sen får någon (jag) ta hand om mig...

Skallebang?

Är någon förvånad? Idag har varit en väldigt händelsefull dag och jag är helt slutkörd. Avsäger mig allt ansvar angående felstavningar och formuleringar.

Upp kvar över fem imorse för att åka iväg och tävla. Lina och Lucky skulle gå i leran men turligen missade skyfallen oss och vi blev bara smärre småblöta i omgångar. Dagen började bra då jag i första klassen precis var på väg upp i sadeln på Lina då Lucky hoppar över i lastbilen. Grejt, hur fan lyckades han med det? Inte en Bella har klarat av en sådan bedrift och det säger en hel del. På något sätt lyckades han även få frambenen tillbaka över väggen igen. Står som ett frågetecken även här. Men men, iväg och hoppa Lina som gick helt sjukt bra. Idag var det som en lek, jag kunde bara tänka en tanke så skedde det. Samla upp, länga ut... finmotorik. Lucky skulle gå sen, han hade skrapat av all päls och lite hud över senan på höger framben. Grejt, ömmade lite men var inte halt. Gick bra han med men jag var lite negativ från början då han ställer till saker, kändes som tuggummi att rida men det har ju sina förklaringar.

I andra klassen ömmade han mycket, men Magdalena kollade senan och benet kändes fint. Han var bara öm och lite svullen efter det hela. Fick gå utan skydd fram... har blivit kyld nu för han ömmade mycket efter vi var klara. Sen kommer nästa roligheter... gör i ordning Lina inför hennes start samtidigt som telefonen min ringer i ett. Upp på henne börjar rida fram. På framhoppningen hoppade hon ännu bättre än i första, hon trivdes rätt bra i leran. Kunde bara slappna av och vara ett med henne. Skulle ta sista språnget innan jag skulle in på banan så kändes inte det språnget helt hundra så jag skulle ta räcket igen. Fråga mig inte vad som hände, enligt de som stod brevid och Per så såg språnget perfekt ut... tills hon i luften droppade ett framben och trasslade in sig i bommen så vi gick på störtning. Lyckades få en någorlunda avfallning förutom att jag landade rätt illa på nacken. Är så sjukt glad för att jag har min judoträning i ryggmärgen så att falltekniken funkar per automatik. Huvudet snurrar och jag är täckt i ler-sandvälling. Mysigt värre. In på banan och Lina är livrädd för bommarna, känslig som hon är så tål hon inte att slå sig. Hoppade så högt så att jag knappt kunde sitta kvar... det kallas för tillit. Allt jag behövde göra var att be henne så gick hon banan. Inte ens en tanke på att stanna eller backa av. Fick bara hålla trycket uppe så att hon skulle räcka över oxrarna... vi var väl en meter över allt. Spänd som en planka... den lilla gumman... hon är så sjukt underbar. Tillit, tillit, tillit... det är viktiga ord.

Kände väl inte så mycket mer en yrsel sen men nacken började stelna mer ochmer för varje minut. Så åt vänster behöver jag inte ens försöka vända åt. Bra att köra hem...

Nu har jag legat däckad på soffan sen klockan två? Haha, slacker någon? Har grus i örat och lite varstans. Och ett snyggt blåmärke på rumpan min... tur att man är isolerad :) Men är nöjd, de gick faktiskt väldigt bra. Lina kändes perfekt fram tills det hände. Aldrig känts så fin... hon får ner och hoppa lite lågt här hemma nu i veckan så att hon inte fått sig en törn där. Tur att nästa tävling inte är förrän om tre? veckor... då ska hon gå 1,30. Många hästar när de slagit sig så får man trycka över, kämpa för att få runt dem... men jag behövde bara be henne, klamra mig fast och försöka få henne att slappna av och börja lita på att det inte kommer att göra ont och att matten på ryggen inte kommer flyga av. Hon var så söt, stod bara och lite chockat tittade på mig. Det där med att springa iväg är inte riktigt hennes stil. Tillit...

Ska nog sova igen... tur att jag inte börjar jobba förrän på torsdag...

...

Jag är arg... igen. Ovanligt va? Huvudet skär och jag är på dåligt humör. Hur kommer någon någonsin att orka bo med mig? Men arg var det... mest på mig själv faktiskt? Men de skulle jag ju aldrig erkänna. Nono, min vrede skadrabba världen! Typ.. men seriöst så undrar jag om någon tappade mig på en stenhäll när jag var baby? Vittnen till detta var vänligen att höra av er. Jag är ju inte helt funtad någonstans. Tralala...

Fast sen när är något av detta än nyhet? Jag håller på och blir min far, yipeee. Det är ju en självinsikt som jag knappast behöver just nu.

Idag ska bestå av (allt väldigt mycket försenat pga... mig. Seriöst, få tummen ur och börja få ordning på det där som kallas för liv. Vad sa du?) men åter till vad dagen skulle bestå av: göra klar sista hästen (hej låtsas att klockan är halv elva), städa ordning lite saker, ut och gå, gå, gå, gå, gå, gå och gå. Nej men, hej... en sådan otroligt fascinerande dag va? Tummen upp ger jag den... att det regnar gör mig inte nått. Bryr mig inte helt om det, är ett allvädersbarn... alltid vart och kommer alltid att vara. I ur och skur är det utomhus som gäller, för hästarna kommer alltid i första hand... har alltid gjort kommer alltid att göra? Seriöst, skulle vilja höra en plan med allt det där... för i min hjärna går det bara inte ihop. Har ju ändåså inget att säga till om... men det hade varit rätt skönt att åtminstonde veta att någon annan har tänkt till om saker och ting här hemma. För jag oroar ihjäl mig om vissa saker... men hey, jag har ju som sagt ingeting med det att göra.

?

Anyway, i helgen är det tävlingar... idag ska folk gå ut. Behöver jag ens säga ordet orka?