Det seriöst vräker ner, så mycket för att göra allt på morgonen? Varje gång man tänker att nu lättar det nog, så öppnar sig himmlen ytterligare några centimeter. Vaknade imorse (grattis mig, vaknade äntligen när jag skulle och inte mitt inatten) strax efter 6. Vovven började gnälla lite i hallen, gick ner, snurrade ett koppel om näsan, gick upp och kröp ner under täcket igen. Fick sova en timme till, kändes bra. Upp igen och släpa ut hunden genom dörren (han fick syn på regnet och sa: No, no, no, NO!").
Hade ju tänkt springa nya rundan nu på morgonen, men känns inte helt som om jag vill bli bortspolad ner i någon regnig å så jag väntar? Men måste bli klar med mitt, måste rida hästarna, springa, fixa det som jag ska fixa idag. För senare är det Göteborg som gäller. Idag blir det bio, mys det. Sitta i biomörkret och bara mysa.
Ord ekar i min skalle... de gör mig mest arg. Eller arg kanske inte är rätt ord trots allt, de bara visar att jag inte förstår hur människan fungerar. Jag vet hur jag fungerar... blir bara förvirrad av allt det där andra. Tycker inte om när människor tar sig en rätt som inte är deras, som de inte förtjänar. Saknaden är bara efter ideén/känslan av att ha någon som ställer upp 24 timmar om dygnet. Det är inget som serveras på ett silverfat...
Alkohol bara raserar saker, får människor att säga saker de inte menar, göra saker som de tycker sig vara briljanta ideér. Och ni undrar varför jag inte dricker? Så jävla svårt är det inte. Jag är ingen osäker toffel som inte vet vart jag står och hur stabilt mina fötter står på marken. Behöver inte ruset av någon dryck för att våga göra saker, för att ha kul... för att våga säga saker. Och inte för att vara sådan, men hur svårt är det att inte dricka? Folk säger jämt "Shit, du är så stark som inte dricker". För mig är det som om jag skulle gå fram till någon och säga "Shit, du är så stark som inte föll för frestelsen att köpa de där skorna för 50, 000".
Det är inget svårt, för fem öre. Det är inte ens något som jag tänker på, jag säger bara "nej, tack" eller "en cola, tack". Verkar det ansträngande för er? Det får mig bara att inse hur svag människan är när alla andra kämpar med sina vita månader... och de krymper ännu mer när de stolta klarat sin tid sedan ska supa ikapp.
Folk undrar ochså hur jag orkar med alla fulla idioter. Enkelt, när ni är fulla idioter har ni precis så roligt som jag har när jag är nykter. Jag håller igång mer än er, längre än er och kommer hem mycket senare än vad ni gör. Jag behöver dessutom inte ligga och kvida dagen efter pga bakfylla och behöver inte heller klaga som världens emocrybaby pga bakfylleångest.
Fuck this shit. Nej, jag saknar inte alkohol. Den gör ju ingen nytta. Jag saknar inte tanken på alkohol. Jag behöver den inte. När jag känner att jag saknar något så jobbar jag för att få det tillbaka. När jag säger saker så kan jag stå för dem även dagen efter och framför allt så minns jag att jag sagt det till personer (när det är relevanta saker det gäller, ofcourse).
Människor som inte kan slappna av och ha kul utan alkohol är svaga individer. punkt.
Det innebär inte att jag tycker mindre om er för det, men det är bara vad jag i grund och botten tycker. Det innebär inte heller att jag har problem med att ni dricker, men jag är knappast avundsjuka på er för att ni gör.
Så, nu kanske den eviga frågan slutar att frågas.
Och så underbart roliga öron!
