Istid...

Vart tog vårkänningarna vägen?

Ligger frusen under täcket i min säng och äter kesella (ovanligt). Min kudde luktar karl. Och nej... fullt SÅ manlig är jag faktiskt inte.

Om en timme blir det gymmet. Det behövs. Är tjockis med för mycket tankar i skallen. Alltså behöver den här bruden göra sitt återinträda i gymmet efter två veckor uppehåll. Har sysslat med att äta gott och träna annat... så kramgo har jag blivit.

Inte helt ok kanske? I alla fall inte kramgoheten. Nope. Men det bekymmrar mig inte så mycket mer än att jag blir irriterad på mig själv för att jag blir så trött och sen inte kan sova i vilket fall som. Jag måste ha fysisk aktivitet för att kunna sova. Och då ingen man riktigt kan få mig att få nog så har gymmet en helt annan tyngd i det avseendet.

Det får mig lugn, avslappnad och på gott humör. Kroppen mår bra (och inte som nu.... allt gör ont). Och pga den segande förkylningen så blir det ingen judo denna veckan ändå. Får starta nästa onsdag istället. Ska bli roligt :)

Har fått höra hur bra jag är hela dagen idag, mina kunder gillar mig. Ett gott tecken på att man faktiskt är bra på sitt yrke. Även om jag gnäller och är frustrerad rätt mycket gällande mitt jobb så tycker jag faktiskt väldigt mycket om det. Är mest det att jag är lite mättat på det just nu då det är mycket jobb oh väldigt lite sömn som gäller för mig. Men sömnen borde räta till sig nu när träningen ska börja skötas igen.

Behöver rensa tankarna idag så det blir ett ben eller ett ryggpass. Saker occuperar tankarna som jag inte borde bry mig om ens än gång. Läser in saker, läser ut saker, förvrider saker och så vidare... varför? Små detaljer och annt. De fastnar och jag ser dem.... men är det sanningsenligt eller bara min egna förvridna tolkning av dem?

Som sagt behöver gymmet... hårt och länge.

Förlåt... men ändå.

Jag kan inte hjälpa känslan. Den finns där ändå. Men jag orkar inte. Det är bara så enkelt. Ingen fin och lång förklaring som behövs. Det bara är så.

För mycket, så jag stänger ned. Stänger av, sluter mig. Bättre så när det är mindre att rå om, mindre occupation av tankegångarna. Vad mer kan man säga om det? Det är var det är.

Maler konstant, hör knappt omvärlden. Få tar sig igenom... resten sållas ut.

Ska ta mig in i duchen nu. Skölja bort tröttheten, tankarna och känslan av det där. Är för trött för att höra mig själv... det är någon geggig, klippig grå hinna över allt. Vet inte ens om jag har någon lust med att orka bemöda mig med att avlägsna den.

Saker är inte som jag tänkt. Men det vet jag... jag som orsakat jag som skapat. Framför allt jag som drar in allt så nära det går och håller det där... murar tjockare än vad de varit på länge. Blir bäst så.

Begraver mig i jobb tills dess jag hittat mer jobb eller nya platformer. Behöver komma bort... bort från allt det här. Bort från känslan. Till något nytt så jag kan starta om på nytt. Där ingen vet, ingen känner det gamla. Ingen förväntar sig eller tror saker. Oskrivet blad där ingen känner mig. Bara nytt, fritt... utan samveteskvalen som lägger sig på hög just nu. Hotar att tippa över.

Bara vara Thilda igen.

Saknar henne...

Saltdränkta kinder... trött på det här.

Kluring?

Kanske inte helt så, men det känns så. Försöker klura ut vad det är jag klurar på? Hur kan man inte veta?

Hör hur hjärnan mal och hur det grubblar innanför pannbenet. Men jag vet varken på vad eller varför. Låter det vettigt? Hjärnan är ett koncept som jag aldrig kommer komma förstå mig på. Du kan grubbla hur mycket du vill om ämnet, hjärnan ligger alltid minst två steg före dig ändå.

Drar mig undan, blir ytlig och tråkig.

Försökt dränka oljudet från skallen hela dagen idag. Funkar inte. Försökt koppla bort den med. Det ville den verkligen inte. Ska till gymmet om ett tag, det brukar funka.

Sociala Thilda ska anmäla sig till tjänstgöring sen när hon är något sånär att umgås med igen. See you when I get there... helgen v. 14? Kan satsa på det i alla fall.

Ont...

I hela kroppen. Känner hur ryggen värker även när jag ligger ner. Nästan 22 timmar på en helg... bra jobbat?

Men nu är jag tröttare än tröttast och har ont överallt. Blir duschen, sängen och sedan vakna när klockan ringer kl 6 imorgon bitti för då är det dags för ytterligare en jobbdag.

Måste seriöst städa... här ser ut som.... jag vet inte vad. Bänken och allt står fortfarande framme sen i torsdags och resten.... tja..... kriget.

Men idag får jag nog låta sömnen gå först och kicka undan all tvätt som ockuperar min säng. Den kan ligga där någon dag till. Big deal änna!

Tydligen har folk varit helt depprimerade i helgen. Så går det när jag lämnar staden. Jisses... som om jag inte hade nog i mina händer! Haha

Knäcka ryggen.... duscha i 700 år i hett vatten och krypa ner under täcket och drömma om fina saker? Ska försöka i alla fall.

Natti

Thilda... inse fakta.

Du kan inte skicka iväg en ickeexisterande klon till jobbet och det kommer inte komma en karl och krypa ner bredvid dig i sängen!

Hur mycket du än tycker det själv...

Ta dig i kragen kvinna och gå upp!








Kampen med sig själv är fasen så irriterande ibland. Varför har jag ingen klon för???????? Och vart fasen håller min karl hus??

Har noll lust att jobba idag. Vill mest ligga i sängen och mysa... idag igen. Hahaha... men har kläder och ett ansikte som väntar på mig. Kanskd borde jag sätta fart och beblanda mig med dessa?

Min far är för övrigt rätt rolig ibland... han misstänker saker :D hahahahahahaha

För övrigt så enbart 2(TVÅ!) pass på gymmet denna veckan INTE ok. Men vad fasen... säger kroppen att den är trött så säger väl den det då... och ska man jobba över så ska man. Får köra riktigt nästa vecka...

(och kanske även... nej nej... nu ska jag inte vara sådan.)

Ska hämta ut paket idag, mohahahahahahaha.

Och nej... har fortfarande inte gått upp. Och ja... ska gå till jobbet om 10 minuter. Tur att jag är en söt trollunge från start.