Stress?

Faktiskt inte, känner mig löjligt lugn. Ska iväg och träna nu om tio min. Borde stressa ur mjukisbyxorna och gå ut och fixa hesten. Men det hinns. Sen så ska jag fixa resten.... rida klart alla, packa, duscha, slänga på mig kläder och sticka. Mhm, kl 11? Lycka till är allt jag har att säga.

Det är soligt ute...borde bege mig nu.

Insaltad...

Kysser man min hand så smakar jag salt, kysser man min kind så är den salt... hela jag är dränkt i havets salter. Skönt, torr, trött och salt? Salt, salt, salt... lite varstans. Andra ställen.

Borde egentligen packa nu, ska jobba imorgon. Borde tvätta och träna... men inte?

Vet inte riktigt vad jag vill just nu. Längtar till en tid, en svunnen sådan som inte finns kvar längre? Men det är bara i mina tankar som jag gör det, de förvrider hur den tiden var nu när den inte längre är aktuell. Man prisar alltid de döda?

Lyssnar på musik, fryser. Inbillning?

"I know, I know the sun is hot
Mosquitos come suck your blood
Leave you there all alone
Just skin and bone
When you walk among the trees
Listening to the leaves
The further I go the less I know
The less I know

Where will you run?
Where will you hide?
Lullabies
To paralyze"

Skavsår...

Hälen min är blodig, linnet är blött mellan skulderbladen och jag känner mig härligt sommrig. Lyckat när skavsåret dök upp då det var 2,5 km att gå för att komma hemåt. Nåja, glad för att min smärttröskel sitter där den sitter. Ingen Akilles häl här inte...

Ikväll blir det Gbg, får se om det blir på egen hand eller om jag får sällskap. Man vet ju aldrig vad som händer när det börjar närma sig.

Imorgon är det träning igen. Hum hum, mums.

Vart och plaskat i havet tre omgångar nu med hästarna de senaste dagarna. Det sitter fint det, men fytti vad det svider längs hela benen när ridbyxorna är indränkta i saltvatten >_<

Hum, nu ska jag ringa jobbet. De hade ringt. Kanske ska jag inte jobba i helgen? Man vet ju aldrig ^^

Mm, min diaphragma börjar att må bättre. Me like verkligen att fixa till den, och alltid lika underbart att träffa männskan. Uii, min kropp gör framsteg och hon var jättenöjd med det. Har mycket enklare att andas nu för tiden. Det tar inte tvärstopp på samma sätt som tidigare. Mm, glad. Om två veckor igen...

Hum hum, solen skiner. Och nu har jag vart inne alldelles för många minuter. Skutt ut igen!

Changer...

Skulle jag ochså vilja vara. Visst, stort ansvar men ens plats i världen är förutbestämd sedan länge...

Igår badade jag i havet. Ska göra det idag med. Med hestar. Mys det.

Börjar få panik över saker och ting. Fick en total psykflipp igår. Jag är så trevlig och älskvärd när jag är sådan? Var väl återigen halvt påväg att bli utslängd. Yeay, odräglig är mitt mellannamn...

Träningen gick halvt bra igår. Lina hoppar ju som en katt, no problemo där. Men sen så har vi Dockan, får det bara inte att funka längre. Det är något som saknas, något som fanns där förrut. En månad kvar, en månad att fixa till det.

Tröttnar på mina flippar, hur kan man bli så vidrig? De som känner mig brukar inte förstå vad jag menar, för de har i princip aldrig sett mig tappa humöret. Men jo, det är ingen vacker syn.

Nåja, nya svordomar igår. Snällt. Jag vill tillbaka till mig själv. Hur kunde det bli så snårigt?

Alltid när man tror att man börjat ordna upp tillvaron så går man huvudstupa ner igen. Tralala, underbara mörkerheter...

Sol...

Det finns det två av i min värld. Lika mycket värmegivande och strålande är de.

En helg har passerat, en med fötterna i gamla spår? Första tävlingen för året var det igår. Träffat massa gamla bekanta ansikten igen, puh inte visat mig där på ett bra tag. Förhoppningsvis kommer jag igång igen.

Det är vår ute, jag ska ut i den snart. Har 1,3 mil att knata med hästarna mina. Linne och kortbyxor någon :)

Nästa helg ska jag stå i ett rum, med nakna kroppar som är indränkta i olja igen. Andas solen så mycket det går innan?

Denna helgen har varit citatrik. Tänker nog inte ens försöka, men du vet vad jag menar :) Har ont i bröstkorgen sen man satt så diskret och skakade av skratt med tårarna rinnandes bakom vissa människor med underbara kommentarer ^^

Glad för att du finns <3

Nattlig trötthet...

Sitter hos fröken Anna och försöker bli tillräckligt pigg för att ta bilen hem till stugan min. Puh, suttit och lekt barn/vuxna ikväll. Hästat hela dagen för att sedan se på Skönheten och Odjuret och efter det Silent Hill. Underlig film det där, slutade tidigare än vad jag trodde.

Puh, kommer att vara trött imorgon. Men då ska allt fixas inför morgondagen. Det ska trimmas, fixa iordning prylar och packas. Sedan kanske sömn i god tid? Särskillt med tanke på att det blir sommartid nu på söndag >_< varför alltid denna timingen?

Förhoppningsvis kan jag sova sen, inatt höll jag på att säga men den är man ju redan mitt uppe i.

Saker och ting måste ändras. Vändpunkt: När Miss Åland är uppe före mig en morgon! Det kan jag ju bara inte leva med, så är det. Han äger ju all rätt till slackeriet så det kan jag (och tänker nog inte) claima ^^

Men alltså, hem någon? Blä för att brumma bilen mitt i natten, men något säger mig att jag blivit rätt så van vid det under det senaste året. väldigt van, för van?

Det är kissekatter i huset här, saknar min kissekått. Mycket må jag säga. Inte lätt utan sovkompanjon, man vänjer sig lätt med morrhår i öronen....

Morgonnoja?

Hm, det är tecken på att någonting är fel när solen är uppe på himlen när jag stiger ur sängen. Stort tecken när Ecci är uppe innan mig. Jag undrar bara: Hallå världen? Vart tog den thildan vägen som jag känner till? Hon som var uppe i ottan och red två hästar innan skolan? Hon som var ute och sprang när klockan var 05.30 varje dag och sedan satt på första hästen 06.15? Vart är hon?

Kanske börjar man bli gammal? Eller så är det bara tankarna som spelar in. Kan ju inte sova om nätterna. Ligger ihopkrupen, ständigt snurrandes. Blir nog bättre i helgen då jag får sova med en fin människa. Du är min sol<3

Ska ut nu. Klockan är snart 11? Hur blev den det? Jag hänger inte med i tiden längre.

Roadtrip idag? Fy fan, ja ja ja! Ge mig en fågels frihet, kasta ut mig för ett stup och ge mig luft under mina vingar...

Nu väntar skogen på mig. Så nu ska jag gå ut...

Celibatism...

Det är ett ord som jag hör mycket till och från. Även i mitt egna huvud, eller speciellt i mitt egna huvud. Bollar jämt med det. Är dock för lat för att gå in på riktigt. Vet ju om att jag bara glömmer av om jag vill. Just nu är det mer: Saker går som de går... och gör det inte det så är inget värt att tänka mer på i vart fall.

Orka. Jag har blivit för bekväm av mig. Hade faktiskt planer på att bara mysa. Men men, fel pojk för det. Vilket jag vet om. Så... esch vettiga formuleringar blir det då aldrig när jag är trött. Inte trött på det här sättet.

Fast känns skönt att ingen håglöshet finns med i spelet. Mest mysig sömnlöshetskänsla och okomplicerade saker. Jag borde sluta, men varför? Ge mig en vettig anledning. Och då menar jag inte en som stämmer överens med folk, utan en som stämmer överens med mig? Säkert. Det är bra med det. Varför komplicera ihop allting när man kan hålla det enkelt på vissa fronter?

Andra fronter...

Redigt trött, kom hem kl 6 imorse. Satt i bilen med Jenna och pratade livserfarenheter till de verkliga småtimmarna. Morgon. Upp 8 och börja rida hästar. Tre skulle tränas och en skulle ut och gås med 4,5 km. Lever än?

Imorgon ska jag på middag? Och i helgen blir det första tävlingen för säsongen. Blir intressant. Dockan har aldrig kännts så laddad som idag. Inte som jag kan minnas i vilket fall. Den nya maten har gjort henne till en ny häst.

Har egentligen massa vettiga tankar i huvudet, massa vettiga meningar, som jag vill få nedskrivet. Men det vill sig inte. Enkelhet, som en femårings stapplande försök till att närma sig vuxenvärlden. Idag går bara inte ändarna ihop. Flyktiga ord som inte vill fångas in.

Vettigheter...

Btw, mysigt att träffa er igår. Miss Åland du får ha en trevlig turnering. Krossa inte allt för många hjärtan bara din knas. Saker och ting är bra för mig... innefattande den vänskapen. Lika barn...

Tankar...

Helgen har flytit på bra må jag säga. Trots början den fick. Min fina älskade Kått är död och med det kom en väldigt tomhet. Lyckats förtränga det framtills att jag kom hem igen.

Ville inte hem i söndags kväll, ville inte hem till ensamheten. Så jag hamnade hos fröken Jenna. Vi får alltid så fina samtal när vi är själva... vuxenpoäng? Du är en finis i hjärta och själ...

Kom hem någon gång efter mitt inatten, gick och la mig. Kunde inte sova för tankarna. Tillbringade hela måndagen med att ligga och sova, vrida mig i sängen, blunda för en bultande huvudvärk och allmänt må råtta. Vilket resulterade att jag inatt somnade efter 3 någongång och vaknade vid 6. Yeay.

När jag började gå ner till mig igår kväll fick jag bita mig i läppen för att inte vissla på min fina sol. För hon har slocknat och kommer aldrig mer att vakna igen. Tårarna rann ner för mina kinder, en rännil genom all trötthet. Slutade inte på några timmar, tyst och stilla gråt. Hon hade fastnat i mitt hjärta, inte många som lyckas med det.

När jag äntligen hade lyckats gå och lägga mig i sängen vägrade sömnen att infinna sig. Kände mig så ensam. Tomhet, hunden min låg och tryckte vid min sida. Hon kände att någonting inte stod rätt till. Hon värmer, men det kändes fortfarande tomt.

"Everyday I loved you more and more"

Andra bekymmer på min hjärna.

Trötthet, kroppen min vill inte bli frisk och jag känner mig yr. Blir en stor kopp med té och sedan ut och rida alla hästarna...

Sunshine on my mind...

Sådär ja, nu har man grattat fadern på födelsedagen, ridit alla hästarna, duschat, fått på sig kläder och packat ner allt man ska ha i väskan sin. Nu återstår det bara att äta lunch och sminka sig. Puh, det är varmt ute :)

Man blir motiverad till att vara utomhus när det är såhär fint ute. Hur kan man ens komma på tanken att sitta inne? Själv så ska jag om en halvtimme skutta i bilen och köra de 20 milen till jobbet och hämta upp Nellybruden på vägen. Jappjapp.

Mitt hår är mjuk och nytvättat. Hade till och med i inpackning så att jag åtminstonde kan vara ärlig när jag säger att jag gjort allt för att inte vara totalt trollig. Jag tänker minsann få barn med en lockhårig fransman. Då är trollungar nästan en garanti...

Ska hinka i mig lite mer antiförkylningsprylar innan jag åker. Bra att vara sjuk när man ska jobba med friskvård >_<

Hm, borde hämta med kameran min. Det är ju så underbart fint där uppe och med vädret som sådant så känns kameran som en given accesoar.

Nåja, ska leta reda på Tomtom och placera honom i bilen så att han finner min väg på min quest till jobbet. Andra man känner drar på andra quester, frågan är hur vettiga de är. Men men, jag borde nog inte uttala mig.

Nu ska jag försöka övertala min hund att övege min väska så att jag kan slänga ut den i bilen. Hon tycker inte om att jag åker, och verkligen inte att jag åker utan henne...

Ändrat...

Så blev det ändrade planer i vilket fall som, vanan trogen. Ringde från jobbet nu, så jag ska upp och jobba hela helgen. Uii, träffa Nelly igen blir fina prylar. Trodde jag började på morgonen nu imorgon men icke. Skönt att få börja kl 2.

Får ta och bli social med nära och kära nästa vecka istället. Miss Åland är ju i stan och allt änna...

Men nu blir det färdigpackning så att jag slipper det sen. Jobbkläder, myskläder och träningskläder. Det är den bästa sortens kläder. Mums, tillgång till gymmet på stället är ju inte helt fel så att säga :)
Kanske inte helt vettigt när man inte är frisk till tänderna. Men så är jag inte känd för att vara vettig på somliga plan ändå... så det blir som det blir. Hehe, nästan så att jag fick för mig att jag skulle bada... men nej. Men det är ju så fint där uppe!

Fundersam...

Funderar över hur vänner mår, sådana som man träffar och sådana som man inte sett på ett tag. Vet om att jag inte borde belasta mig med andras bekymmer, men det är så svårt att låta bli? Tar till mig känslor och sinnesstämningar allt för enkelt på något sätt. Empati?

Huvudet mitt bultar, det har varit en fin dag idag. Solsken, murmeldjur och tokiga djur på både hovar och klövar (speciellt de där djuren på klövar. Hjälp?)

Denna helgen ska jag nog stanna hemma, eller så var min första tanke när jag fick reda på att jag skulle vara ledig till helgen. Sen så kröp andra tankar in i mitt huvud. Som vanligt... saknis liksom. Vill krama massa, prata igenom saker och vrida runt på skallen lite. Kanske ska man göra de i helgen? I alla fall lite granna?

Funderar på att sätta mig och leka lite God of War ett slag, men vet inte riktigt hur mitt huvud skulle klara det. Får se...

Frusen, har gåshud på hela kroppen trots att jag är fullt påklädd och ligger under ett tjockt täcke. Känner hur det knottrar sig utmed hela mina ben. Varmt bad?

Blir nog tidig kväll idag, med film och mys. Det är välkommet att joina om någon får för sig att befinna sig ute i ödemarken. Enda haken är att jag måste få ha mitt huvud i någons knä...

Förklara?

Beror det på alla vårkänslor som börjat att spira? Konstallationer faller samman för att nya ska skapas? Eller är det bara för att man vill röja gatorna som singel? Med våren kommer känslorna, tumultet och allmän glad förvirring. Blir uppbrotten bara en del av det eller råkar det vara en tillfällighet?

I vilket fall som så ligger jag här i min säng och funderar. När jag tänker på det så har de flesta uppbrott som jag känner till skett till vårningen eller där runt omkring. Det är nog naturligt inpräntat i våra sinnen att vi behöver nya partners. Människan är inte skapad för en enda sann kärlek genom livet, det är vi alldelles för egoistiska för.

Nåja, tillbringade kvällen igår med sjukdom, bok, djur och visdomssms till vän som ochså hade uppbrott igår. Även om det är svåra och olyckliga situationer så kan jag inte hjälpa att jag blir varm av ord som "... glad för att du finns..." Det värmer enormt att någon söker sig till en för trygghet.

Drömde igår en underlig dröm. I den berättade jag för en vän som förblir namnlös om anledningen till varför jag inte befinner mig i ett förhållande/varför jag inte kommer att befinna mig i ett. Mitt resonemang var så genomtänkt, välformulerat och logiskt att det nästan var skrämmande. Men intressant... jag beskrev även hur killen som slutligen bryter igenom mina murar kommer att vara. Med tanke på min vana trogen att förutspå saker och ting så blir det intressant att se om detta slår in. När det gäller mig själv så står jag alltid som ett frågetecken.

Solen börjar att stiga upp över skogen och ljudet av fåglarna tyder på att våren är här. Vaknade av mig själv innan sju, med katten min i ett fönster. Hon låg och imiterade fåglarnas läten. Hunden satt på mina kuddar under katten med en svans som gick i hundraåttio och gnällande läten i ett försök att förstå vad katten gjorde. Leende på mina läppar.

Nu ska jag ut och brumma bil snart. Ska till Kungsbacka fram och tillbaka med lastbilen. Sen blir det hestar ut i vårvädret. Två ska ut i skogen och luffsa. Känner på mig att jag kommer ha ett varmt leende på mina läppar. Nu ska jag bara bli frisk ochså. Vart sjuk i 1½ vecka nu. För länge...

Vårbris...

Det kryllar av vår i luften. Solen värmer och gör världen till ett ljusare ställe. Fåglarna kvittar. Hovslag mot grusväg, varm luft blåses i mina öron, sol bländar mina ögon, benen rör sig i en stadig puls och luften smakar rent av skog. Underbart...

Jag kommer nog förbli en sådan person som stundvis dyker upp i stan för att insupa atmosfären, känna livet och rörelsen för att sedan återvända ut till naturen igen. Jag är ingen stadsbo. Trivs i stan: Ja. Älskar att vara där: Ja. Skulle palla det dygnet runt ständigt: Nej!

Jag behöver tystnaden, beroende av naturens ljud, av ren luft i mina lugnor och av doften från krossade tallbarr. Älskar att vara ute och röra på mig ute i den världen. Vända och vrida på mina tankar, ständigt funderandes. Dela med mig av mina tankar och bekymmer till ett par spetsade ludna öron. Vet att mina hemligheter förblir säkra där, behöver aldrig oroa mig för att ord ska yppas. Tänker nästan för mycket när jag är ute och går. Skriver långa blogginlägg i mitt sinne, skönt sätt att ordna tankarna tycker jag. Få dem formulerade till ord.

Ska åka till träningen nu om en timme? Hum, tror det i vilket fall som. Hoppas att den här förkylningen släpper snart så att jag kan börja med min egen träning så snart som möjligt. Känner att rutinerna börjar att dra i mina fingrar, vill ha min uppmärksamhet. Rastlösheten börjar ochså att byggas på, det är ett gott tecken. Jag tror (inte helt säkert, men jag är positivt inställd för stunden) att 2007 kommer att bli ett bra år. Har träffat underbara människor, har människor som jag litar på i min närhet, känner mig lugnare i huvudet. Visst, tankarna kommer nog aldrig att lämna mig men nu känner jag att jag är i lite mer kontroll av dem än innan.

Två veckor kvar... sen slutar jag. Inga mer små vita filurer innehållandes allt för många kemikalier. Mhm. Undra om mycket kommer att ändras?

Dagdrömmerier...

Känner hur jag börjar fastna i dem igen. Alltid ett säkert tecken på att jag kommer att hamna i en osocialfas snart. Dagdrömmer om personer, händelser och konversationer. Saker som aldrig hänt i den verkliga världen som jag formulerar och bygger ut tills det nästan blir en verklighet för mig. Ibland så förpestar jag min egen fantasi och min hopplösa syn på verkligheten. Det blir ju bara så fel? Kan jag inte förstå det någon gång?

Jag är en hora för dagdrömmarna. De är ett beroende, långvarigt sådant. Kan lätt fördriva lång tid inuti mitt huvud utan att jag ens märker det förrän jag slänger ett öga på klockan. Och ju mer jag fastnar i dem minskar mitt behov av riktiga människor. Jag träffar så många i mina drömmar så jag behöver inte de andra?

Mina dagar fördrivs för stunden med böcker, hästar och dagdrömmar. Fast i en fantasivärld. Vet att böckerna har en stor skuld i att min fantasi åter flammat upp. Har ingen lust att dämpa den, men samtidigt så ställer den till med en hel del bekymmer. Jag lägger inte märke till att timmarna går... ibland inte ens dagarna. Glömmer av att jag blir äldre och att jag lever mitt liv i en fantasivärld. Jag kommer att sitta fast här?

En annan orsak tror jag även är det här jobbet. Man blir överexposerad när det gäller kontakt, bar hud och nakna kroppar. Jag har inte ens något behov av det. Tröttnat på den fysiska kontakten som rör mig själv. Drar mig undan från den sortens kontakt, orkar inte riktigt med det. I och med att mitt huvud vridit runt sig igen så är det bara ett nödvändigt måste när tillfälle dyker upp. Alltså drar jag mig undan tillfällena.

Ska slita mig från drömvärlden som kallas för den boken jag läser för stunden (tredje på en vecka) och bege mig ut i stallet. Ska ut och gå med Dockan några km idag eftersom att hon har träning ikväll, Lucky ska få ut för att busa av sig och Lina ska fortsätta att få lugn i sig...

Massa tid för dagdrömmerier...

Brr...

Nu är det gåshud på grund av andra saker. Kyla och frusenhet kallas det för? Ligger ihopburrad i sängenoch lyssnar på Vast för stunden. Bra grejer det. Funderar på vilken film jag ska lura ner nu härnäst. Verkar bli The Fox and the Hound :) Har inte sett den sen jag var liten. Hoppas att den kommer ner innan nätet dör. Mysmys...

Planen för kvällen blir nog: Träna (om jag känner mig lite friskare), mysa ner mig med Kått och hund med en film + té. Sounds like a plan. Kanske blir det ett varmt bad eller en bastu där innan. Jag sysslar enbart med värmebringade aktiviteter denna dagen.

Har mina funderingar. Förstår inte riktigt. Spelar jag mig själv tillfälliga spratt? Eller gillar jag bara att omedvetet manipulera andra människor? Eller är jag helt enkelt bara för snäll för att påpeka motsatsen till dem? Hjälp? Nåja, kan inte alltid gå och gömma mig så fort jag stöter på funderingar...

Requiem for a dream...

Ligger och lyssnar på Summer Overture för stunden, en så grymt bra låt. Hela soundtracket är ju... tja... du vet...bra? Fantastico! Och just den här berör mig så under huden att jag får gåshud...

Igår hade jag ett korthårigt murmeldjur på besök där på kvällen. Den finaste Annan av dem alla <3 Spelade Mario (läs:skällde på), såg på Don Juan DeMarco (<3) Älskar den filmen, den är så söt (för att inte tala om Johnny Depp *grr*) Sen vart det en massa drömprat. Att man drömmer så mycket konstigheter? Det hade varit något om förstått vad de betydde, för somliga drömmar känner man verkligen doften av en meningsfull betydelse när man vaknar. Men icke, räkna ut är inte bland det enklaste att göra. Men man lever sig verkligen in i drömmarna, de påverkar en. (efter min senaste dröm var jag minsann arg och besviken på herr Ecci, du var ett riktigt as. Var smått ledsen på dig hela dagen lång... bra att det bara är drömmar?)

22 timmars praktik kvar att göra, och... 22 behandlingar kvar? Eller nått, tappat räkningen på hur många som jag har gjort nu. Men men... nästa helg är det nog jobb igen? Puh...

Nu blir det stallet närmast, tre små hestar ska jobbas, ska leka manhaftig idag (det är jag grymt bra på må jag säga) och gjuta i nya hörnstolpar + sätta upp nytt staket efter kalabaliken i tisdags. Japp...

Borde ta tag i att träffa människor, men inte denna helgen? Borde verkligen göra vettigheter så att jag kommer iordning någon gång. Ska klippa hästar, putsa upp all utrustning och sortera ut så att sommarens grejer är iordning inför vårningen (ja, jag är optimistiskt inställd för stunden till detta med väder)

Hm, många paranteser det blev idag. Tjippen och mors...

Kvällning...

Kan ochså läsas som kväljning, för jag mår lite smått illa? Hm, kanske för att jag överbehandlat förskylningspunkten? Nåja, jag låtsas som det i vilket fall som. Tralala...

Jag har en finis med stora,fina ögon som får höra alla mina bekymmer. Hennes reaktion är att fästa sin varma, trygga blick i min osäkra och lägga sitt huvud på min axel. Kommer att sakna dig när du försvinner så småningom. Du har på något sätt fastnat i mitt hjärta. Kanske är det för att du har tytt dig så till mig, förändringen du genomgått eller helt enkelt all kärlek som ryms i din blick nu för tiden. Borta är stirrigheten och den ständiga nervositeten. Kärleksfull <3

Men litet dilemma är det för stunden. Eller kanske ett stort? Eller så gör jag det bara större än vad det är... nåja. I vilket fall som så är jag tydligen bjuden på fest på lördag. Bland en massa främmande människor. Skulle vara kul att gå... men kanske inte så smart? Dessutom så har jag lovat att vara hemma denna helgen? Tudelad. Ovanligt att jag är det liksom. Nåja...

Om någon har fetisch på läder så är det bara att svänga förbi i helgen. Ska fixa iordning all min utrustning då nämligen... och det är en del.

Nåja, ikväll vet jag i vilket fall som vad jag ska göra. Nu först ska jag ut och gå med två hästar, lär ta någon timme. Sedan kommer Liselotte förbi för behandling. Sen ska jag träna tills jag knappt kan gå för att slutligen göra det bästa av allt. Mysa ner mig i min säng och se på Chocolat.

Mm, det ska bli mysigt om något. Choklad OCH Johnny Depp, det är en kombination som aldrig kommer att misslyckas. Och helst då Mr. Depp täckt i choklad... men men, det får vi lov att hålla till drömvärlden. Inget för barnaögon eller öron för den delen heller...

Tecken i stjärnorna...

Vågen (23/9-23/10)
Du är den artistiska typen och har svårt att hantera verkligheten. Är du man är du högst sannolikt bög. Dina chanser till anställning och bra lön är lika med noll. De flesta kvinnliga vågar är horor. Alla vågar dör av könssjukdomar.

Ha! Där ser man

Det är roligt att läsa mina horoskop (de riktiga alltså) för de stämmer mer eller mindre alltid in på situationen som jag befinner mig i (eller kommer att hamna i) när jag läser dem. Hm... men men. Våg är jag.

Och lång helg om något. 17 timmars jobb. Skönt det. 30 behandlingar, mindre skönt det. Vaderna min är lite smått spända så att säga.

Var igår och knäckte mig på Osteopatskolan. Skönt det. Hon som behandlade mig var schysst, gick i samma klass som Niklas. Pratade massa om livet och allt annat som inte hörde till. Mys det, ska tillbaka till henne om två-tre veckor. Ska knäcka mer saker rätt då. Undra om man kan göra psyket?

Umgicks massa med Hanna igår, det var kul. Åt lunch med henne och Ewa efter min behandling. Sen gick Hanna och jag och velade på stan. Efter incidenten med apelsinen och rutan som inte gick att få upp när vi precis åkt från Smögen så är hon inte lika farlig längre. Skrattade så att jag inte kunde hålla i ratten :)

Jag har jobb?

Och är för stunden sjuk... blä. Har praktik imorgon. Bli frisk någon? Ska ringa männskan ochså och fråga när jag ska komma...

En annan sak som förbryllar mig är att jag känner mig tom i hjärtat? Snälla, kan jag inte ochså få känna på det hela? Men det kanske inte är menat så... jag är för feg? Men det känns tomt... vill ha pirret! Men men...

Och jag jobbar med den coolaste bruden. Anell, träffade henne i fredags och hon bara klickade på en gång. Underbart. Lagom crazy brud som bara är. Lika crazy som oss andra...

Nu ska jag knarka lite mera och ge mig ut i stallet... hästar ska gå i skrittmaskinen, ridas, raspas tänder på och allt annat. Sen ska jag ringa... sen så har jag två behandlingar ikväll... Yeay...

Rätsida någon?

Panik?

Mitt i allt filosoferande om nattens drömmar (den där med certifieringsprovet poppade friskt upp i minnet mitt... och helheten var störd. Innefattade saker som att jag var tillsammans med Gabbe, jagad av en magisk kannibal, jagad av en hel medeltid armé, flydde med en svart hingst genom att hoppa rätt ut med ett fritt fall på typ 20 meter ner i havet och simma till en stad lite längre bort, en familj med scotska/irländska fiskare, Celiné på en galen cykelfärd, en bro med semlor till torn, certifieringsprov skrivet med klassen på en sådan läktare som man såg under tornerspelen... och så vidare. Komponeterna är för joggiga att blanda ihop och berätta i en följd. Men intressant att jag bara mindes provdelen när jag vaknade...)

I vilket fall som... det jag skulle säga var: Hjälp? Fick reda på nu när jag var ute och gick med Dockan att jag ska åka ikväll för att jobba i Smögen hela helgen? Panik... två hästar kvar att göra.

Och Anna... om du skulle få världens tråkigaste uppehåll i helgen så skulle jag krama dig apsolute gul och blå om du skulle orka med någon av mina hästar... Gah, får panik av att stressfixa saker... men men. ytterligare 4,5 km kvar att gå med en häst och en att longera...

Puh... ut i stallet igen

Dygnsrytm någon...

Vet inte vad det är med mig just nu. Allt är bara... förvirrat? Min sömn fungerar inte som den ska. Drömmarna likaså. Vaknar alltid 06.15, "somnar" om. Vaknar av meddelande på morgonkvisten, dock inte av när telefonen ringer. Vaknar och finner mig själv skriva på min egen mage (dock utan penna) i en inbillning av att jag skriver ett certifieringsprov. Vaknar av att jag ligger och klappar en rottweiler som sover i mitt knä (som i verkliga världen var mitt eget lår). Hum, what's going on?

Och jag borde verkligen sätta en spärr på min mobil när jag är som jag är för stunden. För varje morgon måste jag kolla mobilen för att se om någon har ringt... för att kolla om jag svarade i mobilen. Drar en lättnadenssuck varje gång jag ser att jag inte svarat. Vet aldrig vad som hoppar ur min mun. Jag kan börja prata med personen i telefonen på tyska (har hänt), skälla på den på spanska (har hänt), logiskt förklara för personen i fråga varför man inte bör äta fransmän med senap (ja, har ochså hänt). Sensmoralen är: Ring inte Thilda när hon är inne i störda sömntider.

Nåja, nu ska jag inte prata mer strunt. Har inte fått grepp om världen än. Ska få på mig kläder, ringa med telifånen, skicka meddelande till fröken, hålla mig borta från att se klart på Castle in the sky och sedan gå ut och rida alla mina hästar. Sedan blir det joggingrunda på 40 min? Blir ytterst spännande att se hur länge min fot håller denna gången. Den brukar ju braka ihop rätt så snabbt, men men jag vågar spela med den som insats...

Får se vad lungorna säger ochså, de blöder fortfarande... precis som nästan. Men jag är ju självtortyrens mästare. Gör det ont så plågar man sig igenom smärtan tills kroppen inte känner av den längre...

Fakta är så mycket enklare

Ligger och lyssnar på Traci Lords och allmänt filosoferar. Känner mig sjuk... eller snarare på väg att bli sjuk. Näsan blöder, lungorna blöder samt magen pockar på min uppmärksamhet om att den faktiskt kan tänka sig att spy inom den närmaste timmen. Känns strongt? Hela den kroppsdelen som fäster på Atlaskotan och uppåt känner sig snurrigt förvirrad...

Men mysigt med besök i tisdags-onsdag. Sitta och prata timvis utan att man märker det. Laga massa god mat. Se på film med huvudet i någons knä. Mys... förvirrande dock. Finner ingen rätsida, verkligen inte. Och är rädd för att det är min hjärna som spelar mig spratt... som vanligt? Jag skulle så gärna kunna lita på mig själv.

Dessvärre så går inte det.

Är rädd för att såra, det vill jag inte.

Var och behandlade Boel igår mitt på dagen. Kom inte hem förrän halv 6 :) Fem timmar är bra saker det. Vi två tjötar så jäkla mycket... hon är så grymt söt.

Är trött idag. Låg och messade till sent... eller iaf tills jag somnade. Vaknade 7 gick ut med hunden och kurade sedan ner mig i soffan med alla anatomipärmana för att läsa igenom det. Känns skönt när man inser att det mesta faktiskt sitter där... Det är logiskt, lättförstått och är på det sättet som det är. Vetenskapligt... som det ska vara.

Hum, vill ha någon att prata med. Någon som kan trassla ut mina tankar och grubblerier. Leta genom den röran som kallas för min hjärna och berätta för mig vad det är som jag egentligen vill...

För jag är inte säker på om det är detta?

Eller så inbillar jag mig bara det.

Men så är jag October, och lever för illusioner...