Vår?

Fick snabbhälsa på Bubben när jag var och hämtade bilen i Kungsbacka nu efter jobbet. Har aldrig sett en mer ledsen näsa än när jag lyfte in honom i Pers bil och den åkte... utan matte! Satt en liten, ledsen staffe och vred på huvudet så långt han kunde för att kunna ha blicken på mig när de åkte iväg. Ont i hjärtat! :(

Sömntabletterna gör iaf somliga saker med mig bättre. Vaknar fortfarande kl 1 men iövrigt så sover jag åtminstonde... och somnar hyffsat. Men när man vaknar är skallen väldigt tung och seg. Men som sagt, det får det vara värt då det ger mig mer stabila timmar under natten. För det går inte att ha det så som det varit. Kroppens återhämtning och läkning är kass rent ut sagt. Sår har tagit över 4 veckor att läka... och nu pratar jag pyttesmå sår. Inte bra!

Men det är mycket funderingar just nu. Om både viktiga och oviktiga saker... eller inget är oviktigt. För mig är det viktigt, för andra kanske strunt samma. Men vad andra tycker DET är om något oviktigt :)

Vill vidareutvecklas... men de saker som jag vill lära mig/läsa till är tokdyra :/ Och jag har inte råd varken ekonomiskt eller mentalt att ta lån just nu. Lite jobbigt, men det kommer fler tillfällen?

Har judon som tur är. Underbara judon... tycker mycket om den. Känner utveckling och det känns bra. Även om jag (trött som en gnu) började garva när jag helt plötsligt kom av mig och kom på att jag satt grensle över en svettig flåsande karl med bar bringa och kläderna helt på tok. Hahaha, behöver jag påpeka att han tog sig loss och låste mig i en fasthållning? Inte tappa koncentrationen... då åker man på däng :P Men det var sån humor i hur en grej kan te sig helt naturlig för att sedan bli hysteriskt kul på en halv sekund.

Känns hårt att jag missar nästa träning + bälteslägret nästa helg :( Men bara att bita ihop och komma igen. Får ju inte vara med där när saker är färska. Hoppas på att det läkt fint så jag kan vara med veckan därpå :)

Mycket funderingar över träningsupplägg med. Hur jag ska köra, vart jag vill komma, hur jag ska få mig själv att uppnå vad jag vill... motivationen sviktar som sagt. Men det ska bli ordning på den med! Kommer nog att kännas bättre med när kroppen får vila sig under natten så återhämtningen kan funka igen. Tappa lite vätska skulle vara skönt. Frågan är då om jag ska börja köra lätt? Men tycker om att köra tungt... vill ju kunna köra så tungt som jag ska (flugvikter fortfarande). Tungt = mer stress på kroppen = mer vätska sammlar sig = bulkig bulkthilda stannar kvar. Hmm, får som sagt fundera. Skulle behöva bolla idéer så det suger lite att jag inte har någon träningstok i kretsen. Får införskaffa mig en sådan helt enkelt.

Just nu har kroppen mest ont, på både bra och dåliga sätt. Ont som i träningsvärk efter judon igår och ryggpasset imorse. Dåligt som i att min vänstra axel mår piss rent ut sagt. Ont gör den, nog rätt så ordentligt, och den behöver seriöst fixas. Trapsen är helt fucked up, deltoideus med och för att inte tala om C3 som sitter helt skevt... bara varit så sen i oktober/november. Braaaaaa. Duktig idiot.

Valborg i helgen. Folk ska festa och vara sociala. Jag ska jobba som vanligt :) Jobbar/jobbat varje "helg" hela våren. Får ta igen det någon annan gång. Men har ju sagt att jag ska försöka bli lite mer social. Även om det tar emot rätt så hårt... men men det är ju en annan historia.

Nu ska jag fortsätta laga mat. Färska tortelinis med röd pesto, fetaost, babymorötter, ruccola och kalkon. Sjukt gott :)

...

kramp...

sömnlös...

ont...

förstörd...

slut...

...

Sluta upp med att få ont i magen över massa bullskit! Känner hur stressen över saker och ting kryper sig för mycket inpå. Låt mig vara! Vill sova en hel natt... vill kunna somna.

Hör hur klockan tickar stadigt och taktfast. I vanliga fall brukar det lugna mig... men de senaste månaderna knyter sig bara en stor iskall klump i magen av ljudet.

Tid som tickar iväg där jag faktiskt hade kunnat göra något annat. Tid som spenderas utan syfte där jag hade kunnat göra annat. Tid som bara rinner iväg när jag hade kunnat ta till vara på den och göra annat.

Idioti...

Hör mina egna hjärtslag... de slår för snabbt. Som vanligt när jag försöker ta det lugnt och varva ner. Inte riktigt det som är poängen med det hela va?

(Men jag har en tendens att missförstå saker och ting...)

Hur länge ska jag låta det fortgå?

Ju mer det blir så här desto mindre blir jag kapabel till att komma fram till någon som helst vettig slutsats. Allt bara springer på i en rasande fart utan att någonting som helst egentligen händer.

Hjärtat slår för fort...

Tiden går för snabbt...

och jag rör mig för långsamt...

Silikon...

Trodde nästan inte det var möjligt att man kunde känna sig såhär tung i kroppen. Känns som om den inte går att rubba ungefär. Ont har den med. Så du kan ju själv tänka dig den kombinationen. Mysigt värre ja.

Hoppas på att mina silikonläppar går ner snart med så jag slipper se ut som en anka. Inte helt snyggt om jag får säga det själv, men jag antar att det lugnar ner sig? Anars får jag ha värsta plutet ett tag till. Nej tack! Det kommer inte matcha mina framtida no-boobs. Så icke.

En sak som jag kommit fram till (återigen) är hur mycket jag ogillar mjäkiga karlar. Seriöst... jag får anfall av dem. Vart är tågan? Vart är ryggraden? Vart är det manliga????????????

Jisses, och folk som tror att jag skulle trivas med en toffel. Ha! Nej fy tusan. Det är och förblir bland det värsta jag vet. Karlar ska vara karlar... rakryggade, bredaxlade och stabila saker. Fyttsikattsingen för allt det andra.

Fruktansvärt trött... imorgon börjar jobbet igen. Finns ingen ände på det där med jobb verkar det som. Får se hur länge till jag pallar. Vet att jag har en ledig dag den 5e maj åtminstonde. Det står inskrivet i kalendern till och med. Går ej att ändra heller, vilket känns bra, i och med andra saker står inbokat den dagen.

Kanske funkar en dusch mot den tunga kroppen? Ska prova det åtminstonde. Måste ändåså duscha av mig helgen jobb så veckans jobb i alla fall få börja med en ren Thilda att smutsa ner... men det tar vi ikväll.

Försök till att ta mig ur sängen där jag kraschlandat med jobbkläderna fortfarande på mig kanske vore en idé? Typ

Älskar känslan...

Hela kroppen gör ont nu. Helt mör. Fruktansvärt skönt!

Gårdagens tunga axelpass och sedan en sjuhelvetes 2 timmars träning på kvällen börjar kännas nu. Älskar att bli dängd i mattan! Ska bli skönt sen när teknikerna sitter så att framför allt ne-wazan blir lättare. Lite svårt annars :P Känna och hitta balansen på den andra samtidigt som man ska komma ihåg hur man bäst rubbar den balansen, får runt dem och in i en fasthållning är fasen inte lätt... bara till att nöta på.

Och ja... sömnen är fortfarande lite rubbad. Eller nej, mycket. Har ändåså sovit bra inatt då jag var helt slut efter träningen. Men fortfarande vaknar jag vid 1 och halv fem. Det gör jag varje natt. Som en klocka. Sämre kvällar brukar jag även vakna lite därimellan. Men alltid finns de två klockslagen med, de är återkommande... varje natt.

Varför? Vad är det som händer då? Jag kan inte komma på någonting. Men beviseligen är det något som händer eller ska hända då. I och med det är varje natt... och varit så nu i... vet inte ens än gång. 2 månader? Mer?

Lite skumt är det i alla fall.

Nåväl, försöka somna om innan väckarklockan börjar ringa om en timme.

Äcklad...

Känslan står som galla i hela kroppen.

Äcklad...

Äcklad, äcklad, äcklad.

Vill ju bara göra det som jag tycker är kul. Vill ju bara ta mig dit jag vill... men det går bara inte att rubba.

Äcklad...

Låt mig få det i alla fall?

Bara det lilla?

Inte mycket jag begär egentligen.

Vill bara få svar.

Ny dag imorgon. Jag SKA börja vända på det. Imorgon bitti när väckarklockan ringer så SKA jag gå upp. Starta så som jag SKA starta.

Låt mig bara få det lilla...

I want to break free...

Börjar seriöst att undra var i felet ligger.

Det funkar bara inte. Så är det bara. Vet inte vad det är som inte funkar eller på vilket sätt det inte funkar. Vet bara att det inte gör det. Punkt.

Så om någon förvirrad själ därute har svaret på vad Vad är så skicka det till mig? Och ännu bättre, har denne dessutom svaret på hur man lagar Vad eller har manualen till Vad så skulle det göra mig lite mindre... hopplös.

Blir seriöst talat helt jävla knäpp.

Ingen träning idag... kroppen stängde ner helt och hållet. Känns lagom patetiskt.

Brukar alltid studsa tillbaka men nej nej. Tydligen har jag slut på studsar. Helt och hållet på den fronten med.

Helt och hållet är tydligen det som sammanfattar allt idag.

Vilket är en sån ironi att det går ju bara inte.

Få det att funka någon jäkla gång?

Men nej inget funkar.

Eller jo... Jobbthilda funkar. Hon funkar alltid. Hon är helt fantastisk... och trevlig är hon med. Alltid uppåt och på topp.

Känner ni henne?

...

Om det inte vore fallet att jag skulle gå till gymmet inom kort så skulle jag gå och spy tarmarna ur mig just i denna stund.

Men nej... ska träna snart. Orka bo med huvudet i toaletten då.

Käkarna sitter dessutom fast som i ett skruvstäd. Skönt värre...

Skjut mig någon?

Omvårdnad...

Av mig själv. Sitter med hårinpackning och försöker koppla av. Eller koppla bort? Same shit different name.

Men ska försöka börja ta hand om mig själv lite mer. Vilket innebär att jag kommer ägna all "övrig" tid till det. Vilket jag kanske redan gör... men inte helt och hållet. Stressa ner, pyssla med mig själv och bara ta mig tiden. För det förtjänar jag.

Träningen idag gick 50/50... var för trött helt enkelt på en del. Förvirrad med då jag gick till gymmet utan träningslinne, det låg i hallen :) Gör mycket nytta där har jag hört. Men bröst var det ingen bra dag för idag. Mesta dels för att motivationen inte fanns där. Triceps däremot kändes bra. Körde 50 kg press utan någon större svårighet idag. Så snart är de tillbaka på vad de var innan svininfluensan... grattis liksom. 15 kg kvar.

Judon känns riktigt bra med. Kul kul kul om något. Och väldigt skönt folk. Behövdes. Har jag något bestämt socialt inplanerat varje vecka. Bra det bra det :) Teknikerna ska bankas in så blir det ruskigt bra till och med. Skönt det.

Har fortfarande en skalle som bråkar något fruktansvärt. Kanske inte märks så mycket för andra men det är högst påtagligt för mig. Så fort jag hamnar för mig själv så börjar det mala, söka... kalla det vad du vill. Något börjar i alla fall. Känns som om något saknas, letar efter något att fylla ett tomrum med. Vad? Vem? Hur ska man veta sånt? Har väl mina föraningar men det är en bra bit tills jag är framme vid de målen.

Om 2 månader är det första graderingen. Hoppas på att kunnat ha snappat upp såpass mycket att jag kan försöka mig på att klara den.

Och om 2½ vecka är det annat. Ska bli intressant. Känslan.

Men men... ska försöka få ordning på skallen någon jäkla gång. Har varit ett himla tjöt om den det sista, jag vet. Men inte lätt när det är den som occuperar all min "fria" tid. Försöker hålla mig så sysselsatt som jag bara kan. Lättast så. Borde fasen ha någon som bor här hela tiden. Har sluppit tänka när jag haft besök. Skönt det. Paus helt enkelt.

Ska hoppa in i duschen nu. Fortsätta dränka mig själv i varmt vatten. Sen sängen. Försöka sova.

Imorgon blir det morgonpromenad innan det är dax att bege mig mot jobbet. Kommer vara fullt ös som vanligt så jag kan behöva allt syre som jag kan få. Och morgonpromenaderna ska försökas få in i vardagsrutinerna med. Vet att de gör mig gott. Så lika bra att bita i det sura äpplet och släpa mig ur sängen om mornarna.

Nej men duschen, sängen, sömnen.... det sista hoppas jag verkligen på. Men känslan just nu är inte bra. Känslan landar på 4-5 timmar :/ Hoppas jag har fel.

Funderingar...

Har klivit in från balkongen nu. Skönt att sitta där i shorts och försöka absorbera värmen från solen... en stund åtminstonde. Sen började rastlösheten att pocka bak i skallen och vips så var det inte så avkopplande längre. Blir så trött på mig själv.

På ett eller annat sätt ska jag få ner stressnivån. Samlar bara på mig vatten och ämnesomsättningen är nere på 0. Sjukt frustrerande men jag får ta det för vad det är. Förhoppningsvis så fungerar de där mystiska pillrena som jag ska få från Mona bra. Sömn! För kroppen kan aldrig börja fungera om inte sömnen är som den ska. Så hoppas hoppas verkligen att de funkar för mig.

Igår somnade jag efter 9 någongång. Vaknade förvisso 1 men ändå... kunde somna om tills klockan ringde. Tänk vad lite skog gör för en.

Men avslitna muskler, låst bog och allmänt annat är inte helt vad jag ville ha. Men vad ska man göra åt det? Rehaba Lina så gott det går, förhoppningsvis läker det. Och skicka Lucky till Stefan så fort det finns en ledig tid så han kan knäcka rätt bogleden. I övrigt så blir mina lediga helger framöver helger som ska spenderas i skogen. Har två 3-åringar att rida in och en 4-åring att utbilda. Ta det lugnt?

Ska ringa andra chefen imorgon med och be henne sätta upp mig på jobb varje helg hela juli och augusti. Det tar emot... ordentligt. Men det är smällar man får ta. Förhoppningsvis kan jag ta semester när jag är pensionär.

Närmaste projekten är att skicka in ansökan till skolan, anmäla mig till träningen på onsdag samt fortsätta att klura på saker och ting. Ska ha 2 lediga dagar nu.

Imorgon blir dock fullt upp. Gymma, handla åt farmor, kolla in wicked med Tess, raida Myrorna efter en stooor spegel och en griffeltavla och sen på kvällen kommer Henke och hälsar på. Indiskt står på tapeten... gott.

Känner mig fortfarande rätt död. Tycker verkligen inte om det. Vill fortfarande inte vara social... är fortfarande villrådig och stressad inombords. Skulle vara lättare om någon bara klev in och pekade med rak arm "Du ska göra det här".

Men det är inte så det fungerar. Det vet jag om... måste klura ut och peka själv. Intalar mig själv hela tiden att allt blir bättre när kroppen blir starkare och mer mig. När den slutar göra ont och vara otränad. Stor, stark och oförstörbar.

Men för det krävs det att jag ska få svar. Och för det krävs det sömn och lägre nivåer av saker och ting.

Snart är det dags för ett härligt benpass på gymmet. Min starkaste muskelgrupp (duh) och även den som jag gillar mest att köra. Vilket kanske syns... borde lägga mer fokus på andra aspekter men motivationen är för låg just nu. Vaderna börjar bli jäkla snygga iaf. Sjukt roligt att köra dem :) Framsida lår likaså, bulor på benen är snyggt! Det är min åsikt iaf.

Men blir bra när träningen börjar på onsdag. Då kanske kroppen får för sig äntligen att den visst ska trimma ner sig. För jag är sjukt trött på att vara kramgo nu. Mitt psyke vill inte ha det längre. Men vet om att jag inte kan göra något åt det förrens allt har blivit ställt på rätt kant igen. Tålamod... inte min främsta egenskap.

Stress är helt jäkla värdelöst! Tänker aldrig bli såhär stressad igen. Hur tänkte jag?

...

Är helt slut... fast på ett bra sätt tror jag?

Varit i skogen, andats luft, jobbat med hästar och myst med Bubben... behövdes.

Även dränka mig själv i målarfärg och städa mitt kaos ännu stökigare.

Huvudet är tungt, mycket tungt. Förhoppningsvis får jag sova inatt med. Förra natten sov jag 22.30-8... det ni.

Min bubbe gör underverk med sin matte...

Är mycket, men jag försöker ignorera det just nu. Vi tar det en annan gång.

Trasig...

Kan inte ens minnas sist det var så här illa.

Vet inte om det någonsin varit så här illa?

Tack psyket...tack för den käftsmällen.

Saker runt omkring förbättrar inte riktigt situationen heller.

Överhuvudtaget...

Alls.

Crash and burn...

Att det är ett sådant nödvändigt måste? Befriande? Jo, även det. Otroligt skönt men fruktansvärt smärtsamt på samma gång.

Inuti är det tomt och tyst nu. Eko av vad som fanns där studsar fortfarande mellan väggarna. Kommer börja fyllas på igen tills nästa kraschlandning... hoppas på att det inte ska gå månader tills dess. Blir lite för hårt då. Kroppen, skallen och ögonen gör fortfarande ont. Känner mig överkörd.

Men hellre det antar jag?

Får börja sköta mig nu... bygga upp mig så jag blir starkare igen. Ett starkt yttre gör mig lugnare inombords. Så är det bara, så fungerar jag.

Och just nu är det om något högst nödvändigt. Avskyr känslan av instabilitet... marken blir gungfly och finns inget att hålla tag om.

Och ja, det ska vara inget. Tror inte på det andra. Kommer nog aldrig att göra det heller.

Trycka i mig alla mina tillskott i ett försök till att väga upp sömnbristen och börja ta på sig det där ansiktet? Underbara ansiktet... fy fan. Att man ska hålla på och föra alla, inklusive sig själv, bakom ljuset var dag.

Inte underligt att världen går åt helvete...

Give me a break...

Eller ännu bättre. Lämna mig i fred och låt mig vara i fred för resten av mitt liv. Tack? Men nehej det är ju inte så det funkar... kommer väl antagligen alltid att vara... sån här. Och visst det gör mig till mig men vem bryr sig? Jag avskyr att vara sån här och det gör ingen nytta för någon annan heller. Så vad är bra med det hela?

Jag mest vantrivs med det mesta... allt som är jag och allt som ingår. Massa guldkorn i form av kunder som lyser upp tillvaron titt som tätt. Men i övrigt???

Vantrivs så sjukt, enormt mycket. Känns som om jag sviker allt och alla, konstant. Och även vice versa. För alla är så busy med sina egna liv, sina egna planer och sina egna problem.

Och jag begraver mig i jobb.

Och jag antar att det är så som det ska vara.

Men förstår inte att jag ska behöva skriva ut saker i självlysande neonfärg för att folk ska få tummen ur. Så gör jag det? Nej... jag har mig själv att skylla för det ochså. Men seriöst... sen när har jag någonsin varit bra på sådant? Aldrig... det ligger inte i min natur och det ligger inte för mig att bara vräka ut saker och ting (när det rör saker och ting) i klartext.

Känner mig bara less på tillvaron, less på folket och less på allt. Skulle kunna jobba 7 dagar i veckan de närmaste 4 månaderna och jag tror inte ens att det skulle märkas. Så det känns just nu i alla fall. Hade varit så skönt att göra som förra gången... bara flytta utan att säga till folk förrens sista dagen. "Hejdå... försvinner 400 mil bort så sorry". Så varför gör jag inte det? Har jag blivit feg på äldre dagar? Känns så... men ochså för att jag saknar tillfället. Behöver ett jobb att flytta till. Är snart villig att ta ett anläggningsjobb där jag blir tvungen att jobba skiten ur mig för inget betalt (typ som nu... fast inte) bara för att komma bort från allt.

Blir bara stressad... blir bara tråkig... blir bara äcklig. Dåligt samvete för allt som jag borde göra, allt som jag borde ta mig tid till, allt som egentligen måste hinnas med som jag bara sopat in under mattan. Och ni säger att det inte är mina problem, att jag inte borde bry mig som jag gör och stressa över det som jag gör? Gå och häng er säger jag då... hur fan kan ni tro att ni vet hur det är och hur jag ska göra? Det är visst mina problem... och jag borde visst bry mig som jag gör. För seriöst hur egoistiskt och korkat är ni funtade som tror att det ska funka på ett annat sätt? Känner inombords att jag ibland vill vrida huvudet av er när sådana kommentarer kommer... bättre ni håller käft än säger åt någon hur ni anser att de borde göra. För seriöst... hade det varit SÅ enkelt att vara vända ryggen till och gå min väg tror ni inte att jag hade gjort det för länge sen då?

Precis... men så GÖR man bara INTE. Idiotiskt att tro något annat.

Och det får mig bara ännu mer till att vilja springa så fort benen bär mig... bara bort. Bort från detta, bort från allt... bort från er.

Hur svårt kan det vara att fatta... att inse... Jag börjar seriöst att undra ibland. Bryr ni er? Försöker ni ens? Ibland tvivlar jag mycket hårt på just det. Ord säger mig ingenting... de är tomma utan betydelse. Saker man gör däremot förstärker orden och ger dem betydelse... enorm skillnad. Väldigt.

Men så kanske bara jag tänker? Känner?

Men fine... jag kan ta det. För jag vet att jag antagligen kommer börja tycka om människorna igen. Det blåser över. Även om varje gång kräver en starkare och hårdare storm än tidigare.

När blir det för mycket för banden? När kommer de att brista?

Förhoppningsvis bor jag inte kvar i denna dynghög vi kallar för Sverige då... så förhoppningsvis går banden inte sönder.

Gungfly...

...

...

Och förklaringen till det hela? Fråga någon annan och ge mig svaret? Är för trött för att kolla på film ens så ligger mest i en hög i sängen...

Men nu är det inga 14 dagars intervaller på ett tag framöver. Tur det... med tanke på mängden näsblod idag så tycker nog kroppen det med. Men men...

Funderar på om jag ska bege mig ut på promenad ändå. Orkar inte och vill inte men behöver det?

Tidsfördriv...

för får jag bråttom sen så har jag ju inte tid att städa? Right? Mhm, kl 10 rullar bilen mot väldigt mycket jobb. Funderar just nu mest på när träningsvärken från imorse (ja, vet oim att klockan inte ens är halv 9 på morgonen ännu) kommer att slå till. Hoppas på att när den slår... så slår den mjuk och försiktigt.

Har sovit nästen 6 timmar inatt! Rekord för den sista tiden, ordentligt rekord. Så Flodis Freud får helt klart godkänt som sovsällskap i mitt liv. Ligger och mosar honom just nu... ödesbestämt att vi skulle träffas! För är helt övertygad om att han tycker om att jag ligger och mosar honom/kväver honom när jag ska sova/slappa. Visst?

Kanske blir det el stockholmo i slutet på maj med. Om Annasara hittar några biljetter på vift så vi kan gå! Hade varit galet roligt :) Annars kanske jag åker till stockholm ändå. Får se vad jag får tid med. Men måste göra saker innan jag får ett anfall på världen. Instängt och inrutat... tycker inte om. Egentligen alltså... sen att jag gillar när man har riktiga rutiner är en helt annan sak i min värld.

Får nog börja annonsera efter nya singelvänner. Inte en enda kvar. Ursäkta mig? Men VAD FAEN! Seriöst världen, sluta vara så förbaskat seriösa! Osingel kan man vara sen när man är vuxen, fram tills dess ska man roa sig kungligt med precis vad som man helst vill göra. Men nej nej, får jag höra ett enda samtal till om matchande kläder, gemensamma bokhyllor samt boindelning så tänker jag springa vrålandes längs hela Avenyn tills jag trillar ner i kanalen. För.... seriöst!

Vart tog alla som vill vara singlar och som trivs superbt bra med att vara det vägen? Kan ju knappast enbart vara jag i hela Götet med den inställningen? Nej, precis. Alltså... jag får gå på jakt efter dem! (när jag har tid/lust/orkar) Eller så får jag helt enkelt flytta in helt och hållet i testosteronvärlden. Det skulle jag faktiskt kunna tänka mig. Har ändåså tänk bli lite mer aktiv och kolla läget lite mer med det ändå. Vad som krävs osv...

Men men, det är en helt annan historia. För stunden är det Flodis och jag som gäller. Dock får han bo hemma i helgen medans jag är på jobb. För seriöst, hur kul är det att vara själv i ett hotellrum i Lysekil i 3 dagar? Inte helt underhållande nej. Bättre med en lägenhet i Majorna :) Monababys grejer ska flytta ut idag med så jag får komma hem till en lägenhet som bara är min igen på söndag. Sköööönt. Kanske har Flodis råddat undan lite stök med? Naaaah, tror inte det va. Han lär nog ligga i sängen och se kramgo ut skulle jag tro. Och det är jag helt och hållet nöjd med.

Om 2 veckor ska jag ut till prinsen min igen. Ska blir kul det. Lite trött dock efter gårdagen men han behöver det verkligen så jag får fixa det helt enkelt.

Hmmm, har jag fördrivit tillräckligt mycket tid med att babbla nonsens ännu? T minus 75 min

Blå...kuk?

Nä men det skämtet kanske är lite väl internt kanske. Men Blåthilda är nog mer korrekt idag. Har blåmärken över allt, både självförvållade (ajaj), gymförvållade (lovely) och icke självförvållade (heeelt ok det med ^^) Men blå är jag...

Ligger frusen i sängen (som fortfarande luktar karl... nej jag orkar inte bädda om sängen) och kramar på Flodis Freud. Han flyttade hem till mig idag. Min nya vän... ska krama på honom varje stund som jag har tid. För han är så kramgo.

Funderar just nu på om jag ska rycka in och jobba nästa helg med? Det behövs folk... men jag har lovat att jag ska vara ledig? Och behöver gå igenom mina egna kunder samt åka ut till skogen? (och kanske träffa de där så kallade vännerna med). Men 20 timmars jobb vs annat? Hmm hmmhmm, får fundera på det.

Sa ju iofs att jag skulle sluta begrava mig i jobb? Erhm...

Men begravd thilda är en thilda som inte ställer till lika mycket bekymmer? Mhm, antar att jag kan skylla på det. Men ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag sysslar med just nu. Något antar jag... men helt vettigt är det inte. Begraver mig så slipper jag deala med världen och jag slipper jobba för att försöka pussla ihop livet. Är så mycket enklare att säga att jag inte har någon tid över.

Ska försöka sova tidigt ikväll ochså. Upp tidigt imorgon för att hinna gymma ordentligt innan jobbet. Måste börja bli seriös med träningen igen, då mår jag så mycket bättre och blir en mycket trevligare människa att vara runt omkring. Blir mer social... inte bara stressad 24/7.

Måste sluta läsa in saker i vad som antagligen är ingenting. Är ju bara idiotiskt...

Morgonstund...

har frukost i mun...d?

Hur kan folk leva utan frukost? Kommer aldrig att förstå mig på er då jag personligen länsar halva kylskåpet till frukost. Mhm, gott. Håller på och lyxar till det med lite rostmackor och té :) Det är ju trots allt skärtorsdag. Även om det för mig mest är ytterligare en dag mitt i jobbveckan. 5 dagar kvar, sen har jag en ledig förmiddag :)

Mitt uppe i en expresstvättid. Jobbkläder går åt som smör i solsken just nu. Underligt... får nog köpa några omgångar med jobbrallor till om jag ska hålla på så här. Men förhoppningsvis ger det mig en slant eller två detta så då är det värt det :)

Att det däremot gör mig till världens mest osociala varelse är en annan femma. Kanske inte helt ok. Men som sagt, ska börja ta tag i det me. Finns rätt mycket att ta tag i då jag det sista i princip stött bort alla som inte har med jobb och göra eller som går att räkna på... 2? fingrar.

Men jag ska bättra mig?

Sen så börjar semesterplanerna att försöka ta fart i skallen. Vart, när, hur, varför och med vem/vilka/ingen? Någon som har roliga idéer? Hör av er till mig i sådana fall :) Ska nog ha lite ledigt i juli tänkte jag.

Luncha med chefen nästa vecka med. Hmm, ska bli kul som vanligt. Men vi syns ju aldrig så som jag jobbar så man behöver ses face-to-face till och från. Det är ju helt förståeligt. Behöver ju dessutom börja få reda på hur det kan se ut i sommar. Eller om det blir 2 månader igen? Hoppas inte... för då blir det ingen semester för mig. Får boka upp de andra två jobben för fullt då för att det ska gå ihop.

Och jag tror att den här kroppen behöver lite semester?

Kanske även den här skallen?

Mhm, lite så va?

Nästa helg är jag i vilket fall som "ledig". Från mina vita jobb åtminstonde. Ska försöka gå igenom 3-4 av mina egna kunder samt hinna med 4 av mina hästar. Jobba dem och kolla så saker ser lugnt ut. Och träffa min älskade Bubbe.... och mumsan. Har inte varit ute i skogen på.... minns inte ens när det var senast. Annars är nog varje ledig stund uppbokad... så vet inte hur mycket vila det kommer bli för mig? Men behöver vara lite social ochså... med betoning på behöver.

Dags att börja dagen sin kanske? Mhm, torka näsblodet och put on a serious face? Haha, knappast va... i vilket fall som helst inte det där andra. Men ett sminkat och glatt ansikte som vanligt på en jobbdag :)