Funderingar...

Har klivit in från balkongen nu. Skönt att sitta där i shorts och försöka absorbera värmen från solen... en stund åtminstonde. Sen började rastlösheten att pocka bak i skallen och vips så var det inte så avkopplande längre. Blir så trött på mig själv.

På ett eller annat sätt ska jag få ner stressnivån. Samlar bara på mig vatten och ämnesomsättningen är nere på 0. Sjukt frustrerande men jag får ta det för vad det är. Förhoppningsvis så fungerar de där mystiska pillrena som jag ska få från Mona bra. Sömn! För kroppen kan aldrig börja fungera om inte sömnen är som den ska. Så hoppas hoppas verkligen att de funkar för mig.

Igår somnade jag efter 9 någongång. Vaknade förvisso 1 men ändå... kunde somna om tills klockan ringde. Tänk vad lite skog gör för en.

Men avslitna muskler, låst bog och allmänt annat är inte helt vad jag ville ha. Men vad ska man göra åt det? Rehaba Lina så gott det går, förhoppningsvis läker det. Och skicka Lucky till Stefan så fort det finns en ledig tid så han kan knäcka rätt bogleden. I övrigt så blir mina lediga helger framöver helger som ska spenderas i skogen. Har två 3-åringar att rida in och en 4-åring att utbilda. Ta det lugnt?

Ska ringa andra chefen imorgon med och be henne sätta upp mig på jobb varje helg hela juli och augusti. Det tar emot... ordentligt. Men det är smällar man får ta. Förhoppningsvis kan jag ta semester när jag är pensionär.

Närmaste projekten är att skicka in ansökan till skolan, anmäla mig till träningen på onsdag samt fortsätta att klura på saker och ting. Ska ha 2 lediga dagar nu.

Imorgon blir dock fullt upp. Gymma, handla åt farmor, kolla in wicked med Tess, raida Myrorna efter en stooor spegel och en griffeltavla och sen på kvällen kommer Henke och hälsar på. Indiskt står på tapeten... gott.

Känner mig fortfarande rätt död. Tycker verkligen inte om det. Vill fortfarande inte vara social... är fortfarande villrådig och stressad inombords. Skulle vara lättare om någon bara klev in och pekade med rak arm "Du ska göra det här".

Men det är inte så det fungerar. Det vet jag om... måste klura ut och peka själv. Intalar mig själv hela tiden att allt blir bättre när kroppen blir starkare och mer mig. När den slutar göra ont och vara otränad. Stor, stark och oförstörbar.

Men för det krävs det att jag ska få svar. Och för det krävs det sömn och lägre nivåer av saker och ting.

Snart är det dags för ett härligt benpass på gymmet. Min starkaste muskelgrupp (duh) och även den som jag gillar mest att köra. Vilket kanske syns... borde lägga mer fokus på andra aspekter men motivationen är för låg just nu. Vaderna börjar bli jäkla snygga iaf. Sjukt roligt att köra dem :) Framsida lår likaså, bulor på benen är snyggt! Det är min åsikt iaf.

Men blir bra när träningen börjar på onsdag. Då kanske kroppen får för sig äntligen att den visst ska trimma ner sig. För jag är sjukt trött på att vara kramgo nu. Mitt psyke vill inte ha det längre. Men vet om att jag inte kan göra något åt det förrens allt har blivit ställt på rätt kant igen. Tålamod... inte min främsta egenskap.

Stress är helt jäkla värdelöst! Tänker aldrig bli såhär stressad igen. Hur tänkte jag?