Äcklad...

Känslan står som galla i hela kroppen.

Äcklad...

Äcklad, äcklad, äcklad.

Vill ju bara göra det som jag tycker är kul. Vill ju bara ta mig dit jag vill... men det går bara inte att rubba.

Äcklad...

Låt mig få det i alla fall?

Bara det lilla?

Inte mycket jag begär egentligen.

Vill bara få svar.

Ny dag imorgon. Jag SKA börja vända på det. Imorgon bitti när väckarklockan ringer så SKA jag gå upp. Starta så som jag SKA starta.

Låt mig bara få det lilla...