Mitt 2009...

Sitter i sängen och hostar lungorna ur mig. Fick tanken att äta mer tårta skulle bota det hela... funkade inte. Så nu mår jag dessutom illa, både fysiskt och snart även psykiskt skulle jag tro. Bubben ligger och snarkar tätt, tätt intill mig. Kärlek, eller tillgivenhet. Bra är det i vilket fall...

Men trevlig glöggkväll hemma hos mig i alla fall. Kan rulla fram och hela lägenheten luktar glögg... en av mina absoluta favoriter!

Ska bara komma på hur man sover med... tänkte roa mig med att skriva en lista så kanske jag blir så uttråkad att jag däckar i farten?


Mitt 2009

1. Gjorde du något som du aldrig gjort förrut?

Flyttade till egen lägenhet i Göteborg, hittade skottar, var på begravning, var på Dublin Horseshow, blev påkörd av en bil, krockade med en bil... osv minns inte

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Minns inte ens vad jag hade för löften förra nyår... minns knappt vad jag gjorde förra nyår? Hm?

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar iår?

Tror inte det?

4. Dog någon som stod dig nära?

Ja, min farfar tog livet av sig

5. Vilka länder besökte du?

Tror faktiskt att jag bara var i Dublin i 2 omgångar?

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?

Hälsa, min själv, norrlänningar

7. Vilket datum från 2009 kommer du alltid att minnas?

7:e Januari - Thilda dog, 3:e Mars - var tvungen att avliva Samson, 24-25:e September - Farfar tog livet av sig

8. Vad var din största framgång 2009?

Kan inte riktigt minnas vad jag gjort... men att kroppen var bra musklad där ett tag innan resten av helvetet bröt ut. Hittade Elvis

9. Största misstaget?

Ska man se på efterverkningarna så är det lätt - Lammköttet

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Ja, varit konstant sjuk (mer eller mindre) de senaste 6 månaderna. Kan inte minnas att jag skadat mig? Så antagligen det med

11. Bästa köpet?

Mitt soffbord

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Räkningar... och möbler, klänningar, skor?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

När jag lätt tog 100kgs set i knäböj! Ruskigt glad. Ett sms från Anna som fortfarande gör mig helt varm när jag ser det

14. Vilka sånger kommer alltid påminna dig om år 2009?

Kent - Klåparen, José Gonzales - Hand on your Heart, Ane Brun - True Colors

15. Var du gladare eller ledsnare iår jämfört med tidigare år?

Ledsnare, fast inte så det synts utåt sett? Men mycket

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Rest, tränat, utvecklats och varit mer social. Tagit hand om mig själv bättre med regelbundna behandlingar

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Varit sjuk, kunde ha skippat hela haltet. Sen dragit ner på substituten ochså

18. Hur tillbringade du julen?

Kramade på Clabbe, åkte ut till familjen, åkte hem igen, var trött...

19. Blev du kär iår?

Nope

20. Favoritprogram på TV?

TrueBlood, lätt! Men även LipstickJungle och Nip/Tuck

21. Bästa boken du läste iår?

Kan inte komma på att jag läst en bok iår :/ Illa... är ju en bokmal i vanliga fall... eller tidigare i alla fall

22. Största musikaliska upptäckten?

Oj, inte den blekaste. Men mest återupptäckte hur mycket jag gillar Clint Mansell

23. Något du önskade dig när du fyllde år?

Sinnesro, önskade mig inte så mkt. Förrutom en grillpanna :)

24. Något du önskade dig men inte fick?

Sinnesro, att få vara frisk och att saker skulle ordna sig

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?

Jobbade hela dagen, tokdäckade på kvällen. När vi skulle fira min födelsedag (fira och fira, fel situation för att fira) så var det en lördag och jag jobbade till 14, kom ut till mina föräldrar vid 15 åt middag med dem, mormor och morfar, 16 skulle jag jobba igen, kom hem 21 och åt tårta. Åkte tillbaka till stan och tokdäckade. Ja, kunde ha hoppat över min födelsedag

26. Finns det något som skulle ha kunnat gjort ditt år ännu bättre?

Vet inte hur många gånger jag får säga det, men att få ha haft hälsan i behåll. Sluppit all död som varit

27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?

Oinspirerad, trött, tråkig och stundtals väldigt preppy

28. Vad fick dig att må bra?

Bubben, att Emma är tillbaka i mitt liv, vänner. Substituten funkade ju korta tider med

29. Vilken kändis var du mest sugen på?

Skarsgård som Eric Northman i s2?

30. Vem saknade du?

Samson, Thilda, Farfar, stundtals Murmel när det gått för lång tid och även några andra

31. De bästa nya människorna som du träffat?

Tror inte att jag träffat så mycket nytt folk. Har inte orkat. Men är sjukt glad över att Emma är tillbaka i mitt liv, hon är guld

Nästan så...

är dålig, så sjukt dålig. På många sätt och vis. Ändåså tyckte jag att jag var duktig idag... mkt duktig till och med....

Nyss hemkommen, klockan är snart 6 på morgonen. Sa att jag skulle ta det lugnt och komma hem hyffsat tidigt typ kring tolv... det sprack?

Och nej jag var inte alls trött med feber när jag stack direkt från jobb till fest ----->

Bara lite va? Mhm... var typ spyfärdig. Men allt går! Haft väldigt roligt... lite för roligt på vissa håll? Vet inte riktigt vad jag ska göra med det där... eller med det andra.

Fast gott sällskap, kladdkaka, live pole-dancing och att dessutom springa på en som knådade och knäckte mig var ju inte fel på en och samma fest.

Känner redan nu hur illa min kropp kommer må om någon timme så jag måste hoppa i bilen och sticka hemifrån igen. Ingen rast ingen ro...

Är det bara jag som ser det?

Börjar snart att tro det i alla fall... eller så är det bara jag som är så förbannat duktig som alltid. Vad är problemet? Fröken Duktig kan väl bara dra någon annanstans, jag behöver dig inte? När ska du förstå...

Ni ser mig... men gör ni det? Jag börjar undra... om människor någon gång skulle orka med att se efter lite djupare. Eller snarare... om jag skulle kunna strippa mig själv från det förbaskade leendet och den glada tonen. Men det är enklare så, för mig själv med. Sekunden jag vänder ryggen till eller stänger dörren så kommer det tillbaka... svart, kletigt och avskyvärt.

Så lätt att dölja, så lätt att förtränga. Finns inte. Folket försvinner och dörren stängs... svallvåg som nästan slår omkull mig... ögonblickligen.

Tycker inte om dig, har aldrig gjort det. Släpp ditt förbannade grepp om mig! Du är inte välkommen här.

Allt går bara sönder... hör hur det krasar inuti. Vägrar inse, vill inte. Det berör mig inte, har inte med mig att göra, ingenting. Absolut ingenting. Kroppen är trasig, jag är trasig... hostar galla över allting. Du kanske tror att det är ok... långt ifrån.

Låt mig vara, men låt mig inte vara...

Svag, klen, liten och vidrig. Spyr på dig...

Blodsmak i munnen och saltdränkta kinder...

Hatar dig, du låser fast mig. Gör att jag aldrig läker, nånsin. Hatar dig, släpp mig... låt mig bli hel och stark igen. Sluta trasa sönder... sluta... bara sluta.

Är det så svårt?

Så nära får ingen gå...

Vänder på mig i sängen, kramar om min kudde och somnar om... ignorerar allt annat.

Framför allt mig själv

...

Vad ska man säga...

Känner hur det kommer krypandes... som en bekant men ej omtyckt garanti. Kommer nog bli tokig snart.

Ska jobba hela dagen imorgon med. Rolig helg... jobb. Men just nu så ska jag faktiskt ärligt säga att jag hellre tar det än allt annat för stunden. Jobbrollen kan jag utan och innan, den sitter som en smäck. Behöver mycket sällan fundera över någonting annat. Smilet sitter, käckheten sitter och mitt översociala och sjukt trevliga jag är alltid på topp.

Inte underligt att man spyr på sig själv ibland.

Underbart dock att vara tillbaka med vissa av mina kunder. Så genuint underbara människor som jag bara vill hoppa på och krama om. Får göra det i skallen istället. Men det är dem som håller mig kvar, dem som gör det hela värt det? Mhm... guld. Inte i pengar, men i annat.

7 dagar... så länge måste jag ytterligare hålla mig borta från att träna. Hatar det. Tänker fuska. Känner mig själv för väl för att tro något annat heller. Tisdag onsdag får bli lätta pass bara. Smyga lite, ingen ser mig eller hör mig. Men jag kommer få svettas och vara totalt flyförbannad på mig själv och världen över att jag är tillbaka på tjejvikter igen. Fast fortfarande i en annan del av kroppen så kommer jag känna mig nöjd. Förbannad och nöjd är en kombination som jag gillar lite på en höft.

Men måste få börja igen... måste. Psyket tål inte detta, känner hur motivationen och stubinen kryper för varje dag som går. Känner hur tankarna får ta större och större plats i mitt huvud. Det är otillåtet! Och jag tänker inte tolerera det. Så träningsförbud my ass... den ska få jobba.

Har tänkt på massa andra saker med när jag legat halvt sömnlös och planerat bröllop och annat. (Förövrigt så var bröllopsplaner den bästa anti-jobbiga-pojkar-amuletten jag hittills sprungit på. Varför kom ingen på detta tidigare?) Vill mycket just nu... samtidigt som jag inte vill någonting. Det gör mig mer förvirrad än någonsin. Innan var jag åtminstone säker på en sak. Jag visste att det enda som jag visste säkert var att jag inget säkert visste.

Får ibland känslan av att jag behöver komma bort från allt. Radera mig själv... helt och hållet. Radera allt som har med mig att göra. Men så kan man inte göra, vill inte heller bli av med allt. Vet ärligt talat inte heller om jag ens vill bli av med något? För vad vet jag om just den väskan påverkat mig på något specifikt sätt som kommer leda till något positivt i framtiden? Hur vet man något? Man vet helt enkelt ingenting... de som påstår att de gör måste ju vara helt sinnesförvirrade. För seriöst... om du tänker efter... finns det något som du vet? Jag menar... helt säkert? Tror aldrig att man kan göra det... för framtiden är oviss, hur kan du då ha bestämt hur den ska vara? Eller hur den ska bli? Eller vem du ska bli och hur du ska vara? Och idag kanske du tror dig veta att himlen är blå och gräset är grönt... men om några år kanske de bevisar att allt är färgneutralt. Var då det du visste innan sant? Eller var det bara fel? Eller var det bara tillfälligt sant? Eller... helt enkelt bara så att du faktiskt inte visste?

Vi vet inte ett dugg. Så slappna av och sluta upp med att ha en pinne uppkörd i röven. Men du får givetvis ha det om that's the way you want it. Menar bara bara för att DU tycker om att ha en pinne uppkörd i röven... så innebär inte det att alla andra tycker om det ochså. Vi alla föredrar olika saker, det är vad som gör oss intressanta och vad som gör att vi kan lära oss saker av varandra.

Att tro sig veta något är inte relevant... inte heller att tro att man kan tillföra något till denna värld. Du är mini. Öppen för förslag och utveckling däremot... det är det enda som betyder något för mig. Så hey, jag är villig att prova att gå runt med en pinne uppkörd i röven om du är villig att prova någon av mina små egenheter. Man vet aldrig förrän man provat och man kan heller aldrig förstå något om man aldrig försökt sätta sig in i ämnet.

Och nej... jag har inte den blekaste om vad fan jag babblar om just nu. Babblar om nonsens (för det är vad allt är ändå) så får jag ur mig lite utan att beröra det som folk ändåså inte ska ha reda på.

Men nonsens är faktiskt rätt bra. Ni som känner mig vet att jag är ett fan av att babbla nonsens... någon gång ibland dyker det upp något som kan feltolkas som vettigt. Men jag lovar, det är nog mest nonsens som hamnat på villovägar.

Jag längtar så det skriker inombords till fjällen. Även till känslan som bodde inombords. Ovärderlig... både fjällen och känslan. Fyll alla mina sinnen med de båda... kommer aldrig att bli mätt på de ingredienserna. Någonsin.

Gävle?

Mhm, dit ska flyttlasset gå och allt går som det ska. Just nu är jag helt 100 % bestämd i alla fall. Det ni! Fort ska det gå då man hittar något och bestämmer sig. Det betyder att det är mer rätt? För velar man så är det inget man egentligen vill i alla fall. Så tänker jag. Frågan är huruvida Bubben vill bo i Gävle? Men han vill vara där matte är? Har legat i sängen med mig i 3 dagar nu så matte kommer nog i första hand? Och det finns norrländska pojkar där med... fast vet inte om bubben anser att det är ett plus...

Ligger sjuk jag efter en sjuk vecka i fjällen (haha). Nyårsafton bestod av massa släkt, murmeldjuret och tomater!!! "Ingen tv när vi äter tomater!!!!!!" (hahahaha, skrattar så fort jag kommer att tänka på det ^^) Det hela sköljdes ner med en cocktail beståendes av värktabletter, förkylningsmedicin, näsdroppar och massa champagne :) Braaaa det :)

Och får man betalt av dörrvakten för att gå in och parta (typ) så måste man ju ochså göra det? Right? Givet! Helt sannslöst mkt folk var det. Folk däruppe vet hur man partar? underbara Vemdalen <3

Är helt stolt över att jag enbart ramlade en gång, men det var en klassvurpa som hette duga så det räckte med en vurpa så det räckte till och blev över. Jisses, katapult-thilda behöver man enbart leka vid ytterst få tillfällen tycker jag. Men efterverkningarna måste ju varit goda då man träffade norrländska pojkar efter massa champagne på den kvällen. Så jag tycker lätt att vurpan var värt det i sådana fall. Haha, nyårslöften skulle hållas och det tyckte jag även att jag gjorde ^^

Men ville verkligen inte åka hem, skulle nog inte gjort det heller med tanke på hur sjuka vi båda tanterna blev dagen efter ändå. Lappsjuka? Så vips samma dag råkade jag bestämma mig för att jag vill flytta uppåt landet. Känner ett sådant lugn inombords när jag är där. Ingen stress, hets eller oro för någonting. Bara ett lugn i magtrakten. Och det är värt så mycket. Tillräckligt mycket för att lämna mitt älskade Göteborg och alla runtomkring där? Kanske... troligen... just nu känns det som så.

Mitt murmeldjur måste dock följa med. Det vet hon kanske inte om än... men jag kidnappar ner henne i sin soffa (hon får säkert plats i ryggfacket om man trycker lite) så får hon följa med! För annars vet jag inte hur det hela ska gå... finns ju bara ett murmeldjur, de är sällsynta. Mycket till och med!

Uppåt landet... undra vad chefen kommer säga hahahaha. Men det vet jag ju först när jag vet om det hela kommer att funka. Mhm, men jag har ropat hej innan jag ens sett skymten av ån jag... har hört att det är så som man ska göra...