Hemma igen...

Velade iväg till Åland med lastbil och miss Åland i egen hög person i måndags, det blev en blandad kompott av blinkade blåljus i backspegeln, missade färjor, packlådor och massa väldigt med mat. Rullar fram någon?

Men det är sjukt vad tiden går... blir lite stressad.

Men skönt att få vara iväg ett par dagar, inte behöva bry sig så mycket då man är i miss Ålands sällskap. Vara iväg ett par dagar och bli på lite bättre humör, avbrott i vardagen. Men det är skönt att få sova med någon som man litar på, även om det är en bragd i sig att få somliga att kliva ur sängen på "morgonen"

Hum, har dock lite saker som gnager. Men jag antar att de får tas upp någon anna gång, sömnsvårigheter kommer av en anledning... även om jag sover gott när jag väl somnat. Men vet om att jag oroar mig för vissa saker i onödan, men antar att jag bara är rädd för att historien ska upprepa sig själv så som den gjort många gånger förr.

Sen så ska jag inte ens tala om en viss sak som jag är så stressad över att jag har en hård knut i magen. Väljer att förtränga och låtsas som om det inte hänt (och att ingen annan märker) tills dess jag hunnit fixa det (förhoppningsvis nästa vecka) För serious shit, inte bra. Inga mer tankar på det...

Nåväl, nyss hemkommen och ska "snart" iväg igen. Imorgon ska man på jobb, måste väl sticka vid 7... braaaaa jobbat iofs. Litet sting av dåligt samvete i hästarnas vägnar, men så som jag vart på väg att stressa ur totalt så kanske det här var en mer win-lösning?

Anyway, fryser och mår lite illa efter all mat. Men I guess att det är en bra sak det ochså...

Jojo...

Så känns det som i alla fall, bara "studsar" runt fram och tillbaka utan någon egentlig mening. Eller jo, men förstunden låtsas jag att jag är en gran och är nöjd med det.

FPP ägde precis som förväntningarna, ett av de få ställen eller saker över huvud taget som faktiskt håller vad man hoppats på. Nästa gång är det bal, hoppas jag kan gå. Och tre dagar innan har de en ytterst intressant fest som jag lätt måste försöka hinna med. Lätt! Måste bara hitta på någonting snyggt, rosa som går i burleskens tecken. Japp....

Sitter för stunden och undrar varför jag har världens ont i brösten. Känns som om någon planterat stora blåmärken i dem... mumma.

Men i vilket fall, precis kommit hem från träningen, Gick helt suveränt bra, Lucky hade ett så härligt tryck i sprången att jag mest var på g (mellan gäspningarna). Kanske inte de bästa förutsättningarna att sova 1½ timme och sedan ha träning hela dagen? Mhm, men jag kom åtminstonde ihåg att få bort det mesta av sminket innan jag åkte till första passet...

Härligt förresten när jag tränat med Lucky och haft bilat kramp i låren.... under hela passet... dvs 1½ timme.... aj? Så nu vette kattsingen alltså...

Nåväl, tydligen ska man in till Göteborg nu en vända (efter en välförtjänt dusch) och senare ska jag sova, sova, sova...

Ja, jag vet...

Men jag tänker inte riktigt bry mig, faktiskt. Det blir som det blir, jag exploderar när jag gör. Men jag mår fortfarande bra, hur arg och jävlig jag än känner mig så är jag fortfarande mitt vanliga jag när stormen blåst över. Det tänker jag se som framsteg.

Men i vilket fall som så är det vissa ord som får mig att slå dövörat till, borde ha lärt dig det vid detta laget? Men hey, vet att det ligger hos mig så jag säger inget mer om det.

Fryser fortfarande, men har fått i mig mumsig pasta nu så det borde bli bättre snart. Men kroppen min äter upp sig själv vid dagar som denna. Imorse var det gymmet i låång tid, sedan hjälpa Boel flytta om hemma hos henne och hämta annan soffa och konka runt på den. Sedan hem och brumma fram och tillbaka till ridhuset och rida fyra hästar. Innan jag började med det var jag flyförbannand vilket resulterade i att Lucky inte gick bra någonstans, förräns jag lugnat ner mig. Men men, förlåt mig men det blir lite som det blir ibland.

Har ridit ponny idag :) Inte gjort det på.... 5-6 år :)

Men nu på kvällen skulle jag egentligen gjort i ordning hästarna och deras saker, jag struntade i det. Var frusen, frustrerad och allmänt skakig så när jag gick utanför dörren och till stallet började kroppen att värka för att den inte ville mer.

Så imorgon blir det jättetidig morgon för att klippa Dockan innan träningen och dessutom fixa klart hennes grejer. Lucky ska gå sen vid 3 tiden tror jag det var så då hinner jag åtminstonde slänga i mig lite lunch emellan passen. Sedan är det hem, stressa iordning med hästarna och linda och linimenta dem så att de är fina tills söndag. Duscha i 780 knyck och se om mitt hår blir lite mindre rött? (ja, jag erkänner... det är mitt humör som äntligen lyser igenom) Kasta mig vidare i bilen och åka till Tessan för att göra mig iordning. Planen var sedan som sådan att hitta någon att sova hos en timme där på morgonen innan jag ska åka hem igen och iväg på träning igen. Någon som frivilligt vill husera en argsint, rödhårig skolflicka en stund?

Men det är ju sånt som brukar lösa sig när det gör det. Tror aldrig man någonsin haft panik över vart man ska sova, har inte riktigt de anlagen för att få panik i situationer (om de inte gäller mig själv och helst inne i mitt eget huvud då... för det har jag ingen kontroll över)

Vet inte vad jag hade att säga, bara tur att jag inte skrev innan. Det kunde ha blivit elakt, rått och kallt... och något sådant vill vi ju inte ha. För jag är ju så "söt, go och glad" *host* ja man ser ju den sidan jag visar...

Måste försöka få någon tid till att komma iväg, har alla helger uppbokade i 3 månader framöver redan. Vet inte om jag kommer att skippa 2008 ochså? Men vi får se hur det går med det, har åtminstonde ett party i slutet på varje månad som jag försöker hinna med... lovely säger jag dig.

Nåväl, underliga personer säger jag bara. Hur har man lyckats missa/glömma(/något/dement/minnesförlust) hur en person dök upp på ens msnlista, säkerligen för flera år sen... och denna personen visade sig vara rolig och dessutom träna på samma gym som mig. Huh? Tror att msn lever sitt eget liv ibland och addar folk hej vilt (inte alls jag som inte vet vad jag gör from time to time eller så? Inte då?)

Men iväg var det... får försöka hälsa på systern min innan hon flyttar från Leipzieg... i augusti. Det borde jag väl hinna... rigtht?

Nåväl, mer träning och mer mat så blir nog mitt humör som det ska vara igen. Misstänker dock att någon gett mig en injection med nitroglycerin... vad annars?

Stressad!

........................................................................................

Morgonstund...

Nu ska jag precis iväg för att hämta upp Boel, ska plåga oss lite på gymmet var tanken. Får köra axlar idag var planen, för träningsvärk har jag inte kvar (pucko).

Igår råkade jag nog bli lite mer rödischhårig än vad jag helt planerat. Whoooops, men men får se hur det ser ut imorrn. Fast iofs, rödaktigt hår passar perfekt till vad jag ska ha på mig imorgon :)

Nåväl, har väl egentligen inget att säga. Och för stunden vet jag inte vad man ens ska säga... svårt att hitta rätt ord när man vet om att det inte spelar någon roll vad man säger. Så alltså struntar jag i det och kör på att antigen vara tyst eller babbla i min vanliga osammanhängande ordning.

Förstår inte varför folk säger att "det kommer att ordna sig" etc. Har de inte varit i samma sits själva? Man vill ju inte höra de orden då ens värld precis kraschat samman och man står i spillrorna till det som en gång var ens hjärta. Det man kan göra är att lägga en tub karlssons klister i utkanten så att den som vill kan börja pussla... eller så gör man ingenting än att sitta tyst och mata med choklad.

Nåväl, alla ord spelar ändåså ingen roll så inte underligt att folk inte vet vilka som är det rätta.

Jaha, mot stundande träningsvärk?

En oroväckande fråga...

Det var vad jag möttes av när jag trött som ett ägg och nyligen hemkommen satte mig vid datorn. Två millisekunder går och systeryster börjar tjöta med mig. Efter ett långt avbrott kommer frågan... "Hur lång är du nu igen egentligen?"

Erhm, nu är det ju så att en normal männska kanske bara svarar rakt upp-och-ned på detta... men då jag känner min syster får man noga guida sig runt svaret på frågan och hitta anledningen till att frågan ställdes. Givetvis är det för att avgöra huruvida jag är lagom lång för en kille hon känner. Varav man givetvis frågar hur i hela friden den diskusionen uppkommit. "Men du vet hur jag älskar att ge bort dig till folk..." Snacka om beskyddande storasyster va? :P

Men beskrivningen av pojken i fråga är ju ännu mer klockren:
"han är två meter lång punkare med 40 cm mohawk och mer ovårdat språk än två pubbar fulla med irländska bybor"

Haha, give me?

Tydligen har min kära syster dessutom visat de korten från fetischfesten sist.... beskyddande storasyster som sagt.

Jag har träningsvärk... tyck synd om mig.

Den mentaliteten har jag för stunden... huvudet bultar och armar+axlar värker... fit for fight? Mhm, inte helt va? Lagom roligt var det att jobba med den träningsvärken... satt ju inte alls i nästan alla muskler som används eller så. Men box var härligt att köra, kanske inte smart att köra axlar dagen efter.... men nu är det ju så att jag inte är känd för att vara helt bright alla dagar i veckan.

Lyckats med att chocka en jobbarkompis idag.... hoppsan... men på så sätt fick jag reda på en massa saker om henne som jag aldrig på en veckodag hade kunnat gissa annars. Seriöst menat alltså... men jag ska börja dra med henne på party och stuff. Så hon lär sig staden och folket lite gran... fast tydligen var festen till helgen lite väl magstark :P Men vi ska vela runt på stan i alla fall och fixa klart min outfit åtminstonde...

Jaha, åter till min syster. Fick nu veta att hon hela tiden hänvisar till mig när folk frågar henne varför hon inte ser ut som en viking. Så vikingsyrran, det är jag det... hon ger alltid så fina bilder av mig till folk... blir alltid lika bra sen när man väl träffar dem.... typ!

Nåväl, imorgon ska benen plågas på gymmet lite (om huvudvärken lagt sig)... ska bli skönt att träna av sig spänningarna som satt sig.

Borde väl göra annat...

Än att sitta här invirad i en handduk utan att göra något vettigt. Borde väl packa, göra mig iordning och börja köra bil? Mhm, planen var som sådan i alla fall.

Men jag ser för rolig ut, som om jag virat en illmintgrön turban runt huvudet och ansiktet. Väldigt stilfullt må jag säga, kanske ska man börja köra på detta?

Intressant när man känner känslostormar torna upp sig... men de blir inte som förr. Eller efterskalven blir inte som förr, det blir bara annorlunda.

Råkade ha sönder ett av mina älsklingshalsband idag, inte bra någonstans. Nåväl, får se om det går att fixa igen. Antik sak med guld och pärlor... kanske inte det bästa att ta sönder med andra ord. Men men...

Jag hade faktiskt någonting som jag skulle skriva, bara att det försvann när jag väl började. Minns inte ens vad det var egentligen... borta.

Nästa vecka ska jag i alla fall på shoppingvända (duh?), måste hitta ett par schyssta vita knästrumpor och en slips. Sen om ett par skor ramlar med i bilden så skulle det inte heller sitta fel, ett par oskyldiga höga, svarta klackar tack? Mhm, behöver iofs köpa sidenband med... har bara inte bestämt mig för om det ska vara svarta eller röda. Men det märker vi... ser fram emot nästa vecka i alla fall. Ser framemot helgen...

Minns verkligen inte vad det var jag skulle klottra ner... säkerligen inget viktigt. Är det någonsin det? Tankar och funderingar ser ju ändåså inte likadana ut när de väl läses... fritolkningar blir som det blir.

Jag och min korta stubin ska nog avancera i kläder nu. Har hört att det kan vara bra att ha på sig... i alla fall när man ska ut och köra bil. Men hade varit intressant om man blivit stoppad utan, undra vilken brillijant ursäkt man då kommit på.

Nåväl, ses nästa vecka......

Since I've been loving you....

En av mina absoluta favoritlåtar. Ibland önskar man att det skulle vara möjligt att befinna sig på Madison Square Garden 1973. Inte varit lite nådigt att se dem live på den tiden...



Kan verkligen tänka till den, eller hjärnan fungerar mer av sig själv då. Esch, vet inte riktigt hur jag ska förklara det... det bara är så helt enkelt. Orka förklara, men älskar att lyssna på Jimmy Page när han drar solon... och Robert Plant har en röst som kryper sig inpå.

Förstår inte varför jag haft ett sådant långt uppehåll med att lyssna på Zeppelin... satt för några veckor sen och kollade på en livespelning med dem... kunde inte sova och slog på tv:n mitt i natten. Fast igen...

Det cirkulerar massvis med lösa trådar i min skalle just nu, vet inte vart de ska fästas in eller var de kommer ifrån. Allt svävar fritt... somliga skulle nog kalla det för ett inre kaos... men jag känner ingen stress över det. Massa känslor som jag inte kommit på vilket fack de ska sorteras in i än... mest förvirrad... men klarsynt på samma gång.

Tror att jag varit rätt elak idag, men det är mest bara för att jag blir så frustrerad...frustrerad över att ingen annan vill börja forma en plan fö hur saker och ting ska gå. Jag vill ha en plan på vissa delar av mitt liv, vill ha en plan så att jag vet att saker och ting inte totalt faller samman när jag är borta. För stunden känns det så... hade jag sett något engagemang från annat håll hade jag kunnat sluta fundera över det. Vet om att vissa delar inte står helt rätt till, jag är inte blind. Vill bara ha gensvar, vill bara ha en pålitlig försäkran på att jag inte överger det hela.

Till helgen är det jobb igen som gäller, 7:e helgen i rad nu. Sen ska jag nog återgå till mitt vanliga varannan helg. Åtminstonde tills jag ordnat med andra förbindelser, Sara tyckte att jag skulle börja i Göteborg :) Inte helt fel skulle det inte varit, men har ju svårt att lämna saker utan att jag känner att jag överger allt. Trivs ju så sjukt bra, men tänkte att till våren åtminstonde... får börja jobba lite vardagar ochså så att får ihop mina pluggpengar lite snabbare. Men en sporre är det minst sagt att börja styra upp saker och ting...

Helvete vad jag älskar den här låten. Kan sitta och lyssna på den i evigheter...

Kashmir...

Bra låt, ännu bättre band... för att inte tala om sångaren.

Sitter och tänker runt lite fram och tillbaka. Har bestämt mig för vad jag ska göra med året, eller bestämt mig är ju lite för hårdnackat. Men har lagt ut vissa linjer att följa om jag så vill, är inte döden om jag inte gör. Men först och främst ska det börjas att sparas rejält med pengar. Ska plugga i sommar, eller till hösten beroende på när jag skrapat ihop tillräckligt. Är riktigt sugen, och tror att det kommer att bli rejält med roligt. Har ju velat plugga till gyminstruktör förr i tiden men hade varken pengar, tid eller motivation för det. Känns som ett bra komplement till massageterapin. Mhm, så detta är faktiskt något som ska bli av var tanken. Men först och främst krävs det att jag sköter min träning fram tills dess, för något annat går ju inte.

Funderar om jag ska läsa teoriblocket även om jag egentligen inte behöver det. Men de tar upp lite mer med träningslära och sånt där och det kan vara intressant att läsa ner sig i lite mer. Får se om jag ska lägga ner pengar på det eller inte. Kul men onödigt kanske?

Anyway så har jag suttit och tänkt idag. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om mitt liv för stunden, det är ett ordentligt flängandes hela tiden. Vaknar, hoppar i duschen, på med kläder och i väg/ Komma hem, hoppa in i duschen, byta kläder och åka iväg. Vad hände med den planerade thildan som hade ordning på sin dag och var organiserad (faktiskt, fast på mitt eget sätt)? Tror att hon tagit lite semester den senaste tiden. Hunden min är inte helt nöjd med detta, hon vill mer än att se matte komma hem för att åka iväg igen. Mår inget bra för stunden, hon har varit hängig ett tag... vet inte om hon bara ätit något eller om det är att hon börjar bli sämre. Varit och köpt specialfoder åt henne idag, får se om hon piggar på sig efter det. Får hoppas på det i alla fall... det gnager lite att se henne med lite mindre glans i ögonen.

Har även vart och fixat till mig idag, tjötat massa om olika behandlingsmetoder och utblidningar. Tycker om männskan som behandlar mig, han är duktig och tänker lite outside the box gällande hur man behandlar. Kör en kombo av lite allt så det som behöver fixas på ett sätt får det som passar bäst. Var även och nyfiket petade på en ny maskin som de nyligen köpt in. En chockljudsmaskin, kostar bara en nätt summa på 350.000 kr! Men cool var den :)

Nåväl, vad har jag mer funderat över idag? Tja, kommit fram till att livet inte behöver vara perfekt (duh? jag vet) utan det är okey att ha det som man har. Man är så intrasslad i att målet med saker och ting ska vara på ett visst sätt att man inte ens ser när man redan är framme. Målet var aldrig ens eget utan en steriotyp för alla. Skönt när jag vid ett tillfälle kollade in i spegeln och tänkte "vad fan pysslar du med egentligen? Varför tänka och må dåligt för att saker inte är så som de "ska" vara... du vill ju inte ens ha det så..." Det låter simpelt och banalt men det var som om någonting släppte taget om mig. Vad fan ska jag sträva efter saker som jag inte vill uppnå och må dåligt över att jag inte är någon som jag inte ens vill vara? Det är rent ut sagt idioti!

Vadå instängd i sin egen bubbla? Skrattretande är det nu när man börjat kika utanför den. Skrattretande... Finns människor som är avundsjuka på mig, den personen jag är och på det liv jag lever. Hur idiotisk är man inte som inte förstår varför? Jag är 21, jag vet vad jag vill göra och är grym på det jag gör. Hallå? Borde sluta att se på mig själv som en old timer som slösat bort hela sitt liv. Får banka in i min skalle att jag är bara 21, har hunnit med att uppleva många saker samt att jag är van sedan unga år att offra saker för att göra något man vill... vart står det någonstans att det finns vissa kriterier som man måste uppfylla innan man är en viss ålder? Haha, ibland är jag en större idiot än vad jag till och med själv anser. Nåväl, man blommar när man gör...

Imorgon ska jag till ridhuset med tre hästar, måste hinna rida så länge det är ledigt. Sen ska jag in till stan för att införskaffa ett par nya lurar till poden. Får ta det lugnt imorgon, ta en promenad med älsklingen min istället för att träna. Så kan jag börja torsdag igen för då borde efterverkningarna av allt knak idag ha lagt sig.

Känns som om jag återfått förmågan att andas igen, djupa långa andetag... Underligt vad man vänjer sig vid... upptäckte t.ex att jag måste ha haft ont i höger knäet mer eller mindre hela förra året. Men det upptäckte jag först när det slutat att göra ont... Undra då hur längesen det var jag andades ordentligt?

Sedär sedär...

Nu börjar kroppen allt gå på lite reservkrafter. Bilfärden från Göteborg och hem var inte den mest aktiva... var mer koncentrerad på at koncentrera mig är på att köra bil så att säga. Trötter idag var det ja.

Men kul när jag först inte kände igen mig själv på ett kort nyss. Frida (en tjej som var nere i Spanien en vända) lade ut kort på facebook från... vad blir det nu... sommaren...2006? Mhm, satan vad fint det är där nere egentligen. Sjukt att jag nästan glömt av den idyllen... det gråa Sverige har återigen bankat in ett stabilt fäste om att grått och dassigt är a och o för alla länders väder. Pyttsan säger jag nu då. Tiden i Spanien var en vacker sådan, för att inte tala om varm och skön.

Men hur som helst, en hel Thilda på kort... inte varje dag det händer.

Underlig...

Det kan man nog förklara den här helgen som. Nu sitter jag här, nyss hemkommen och fnissar för mig själv. Borde egentligen stå i duschen och vara påväg tillbaka till Göteborg igen (vaddå hej hem och vända?).

Men underlig var ordet, och på ett mycket bra sådant sätt. Känns... ovant. Delvis har jag suttit och delat med mig av mina inre tankar till en person som fungerar på ungefär samma sätt (upptäckte vi nu). Ovant bara det, ovant att prata om de saker som jag i vanliga fall håller bakom en järnridå.

Underligt på det sättet att jag blev utnämnd till husguru av ett gäng galna mammor på grönbete. De dyrkade mig? Kunde inte sluta le för att jag kände mig så oerhört uppskattad så jag knappt visst vart jag skulle ta vägen. Ovant, ovant men grymt skönt.

Men underligast av det hela är nog det som hände imorse. Somliga påpekade att jag betedde mig skumt. Och jag tror jag vet varför, det är en liten del av en förlorad... hunger... som började att pocka på igen. En hunger som har varit förlorad sen jag var 17 år. Ovant, ovant... ovant. Verkligen, vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela... men jag antar att jag kommer att vänja mig?

Och påtal om hunger så har jag nu lyckats med att lura i mig lite keso och yoghurt. Yeay till mig... för åt... en smörgås på morgonen igår... och sen inte så mycket mer... alls. Lyckat att jobba på det och sen vela runt? Mhm, mina mysbrallor ramlar nästan av när jag går så det är inget bra. Men ordningen ska återkomma, får bara jobba lite hårdare ändå. Har bara varit så insnärjd i den här helgens underliga atmosphär att jag helt enkelt glömde av hungern för mat.

Men nu kanske man ska ta och släpa sig in i duschen och fixa iordning sig för en dags shopping. Mhm, bränna lite stålar va? :/ Kommer svida rejält... men det får jag lov att unna mig själv.

Somliga människor håller jag så kärt så kärt... seriöst så gör det mig så oerhört glad att jag inte tror att någon förstår det riktigt. För mig är det nämligen en svår sak... men jag börjar med snigelsteg gå åt rätt håll.

Flummig, glad, tårögd och rätt ordentligt drabbad av lite sömnbrist (går på hypervarvning av övertrötthet för stunden :)) Men bryr mig inte om huruvida jag egentligen skulle behöva sova eller inte. Känner mest för att ge världen en blöt kyss och nöja mig med det för stunden...

Bye bye, tillbaka till staden it is!

Slice'n'dice...

Sitter och stirrar på mitt förbannade finger. Hur kan man vara så klantig? Råkade skära upp det igår kväll precis innan jag skulle gå och lägga mig. Great, great, great. Fyra plåster senare slutade det blöda genom och börja lugna ner sig. Men hur? Hur!?! är frågan gällande jobba med detta. Hoppas innerligt att det finns något kvar av det flytande plåsterjoxet på jobbet. Ser inte fram emot alla 30+++ggr som jag måste sprita händerna i helgen, svida?

Sovit som en prinsessa inatt. Fråga mig inte varför, trodde det skulle vara omöjligt att somna med tanke på gårdagen (slacker). Men efter att ha stirrat i väggen i en halv livstid som slumrade jag in och vaknade precis när jag skulle *stolt*. Utvilad som en helig ko skulle man kunna säga. Däremot har jag förbannat ont precis under nyckelbenet och är svullen och go. Så frågan är vad tusan jag gjort där? Om det vart blått hade man ju kunnat gissa men nu var det som sagt enbart svullet... Inte trasa kroppen mer tack.

Nåväl, jobbet stundar. Roligt sällskap i bilen upp blir det. Sen ska bastu bokas och man ska bli mör som en filé till kvällningen. Mhm, kan behövas.

Tydligen börjar träningen på måndag. Detta var jag totalt omedveten om... i vilket fall som helst så kommer jag att flyga av som ingen annan. Första träningen efter vintervilan är alltid lika intressant och nu har jag ju inte hunnit preppa hästarna då jag inte var helt up to date med hur saker och ting började.

Anyway, begreppet social ensamvarg är så sant. Tycker mycket om människor och det som hör till... men jag gör mig inte besväret att lära känna någon på djupet. Why? Tja, antar att jag inte helt kommit ur min fas "Why even bother?" så det är enkelt. Enklare att ha massa folk som man trivs med än några som man måste lita på.

Nästa vecka ska man i vilket fall som socialisera sig, ska väl bli kul det med. Krypa ur skalet lite mera? Mhm, jag har hört att det ska vara bra... men vi tar det stegvis. Kom på att jag måste ställa in utekväll på onsdag så jag ska bli knäckt på tisdag. Man ska ta det lugnt och inte tränna + dylikt helst två dagar efter. Ta det lugnt är inte riktigt det jag gör när jag är ute för att dansa liksom. Så en annan gång va :)

Nåväl, åka till jobbet var det. Får svänga förbi Emil en vända då jag upptäckte att miss Åland glömt sin klocka och sånt här. Japp japp, ska bara komma ihåg det när jag väl satt mig i bilen ochså... det kan man aldrig garantera :)

Tjöt, svammel, babbel... ser fram emot saker och ting. Längtar till att tävlingssäsongen ska börja, längtar till att få göra en seriös satsning iår. Alla tre känns fina efter vilan, och Lina känns bara som... tja den enda liknelsen som beskriver henne är som en välbalanserad sportbil...

Wtf...

Nu fick man en resa till London här som möjlighet. Really wanna änna, verkligen... Men givetvis så är det då man redan bokat upp sig på saker. Men......

Bah! Så London i morgon eller inte? Antar att jag får undvika att vara en bitch och faktiskt stanna hemma. Blä, är trött på att bry mig om folk och saker jag sagt.

...

Sluta kolla på film och gör något vettigt istället? Mhm, kanske låter som en bättre idé. Nåväl, ska till och med följa mina egna (snällt föreslagna) förslag och mova min rumpa till mer användningsbara platser (and no, don't wanna hear it). Så ner till mig? Mhm, kanske så ska man släpa soffan från köket men jag har faktiskt vant mig rätt bra med att ha de där. Vaddå slacker att äta frukost liggandes i soffan dock fortfarande vid bordet.

Imorgon hade jag tänkt att ta tag i att besöka gymmet (tror att det har börjat växa mossa på gymkortet mitt igen nämligen). Men får se hur det blir med det, har lite andra grejer för mig som egentligen borde få företräde. Men om man går upp i tid för en gångs skull? Mhm, tips det va... Ska testa ryggen lite om ett tag och se vad den håller för, revbenet mitt har låst sig lite nu igen men ska ju till osteopaten om en vecka så det borde inte bli allt för illa.

Idag hittade jag alla mina försvunna smycken, eller försvunna var väl kanske att ta i... bortlagda heter det mer. Ska fixa ett smyckesskrin så att de inte kan rymma lika lätt. Underligt vad saker som man letat efter i hundra år helt plötsligt beslutar sig för att dyka upp när man inte letar. Nåväl, jag tänker inte gå in på försvunna sakers mystiska inre så jag lämnar det åt någon annan.

Nåväl, vad händer i veckan då? På onsdag blir det förhoppningsvis kläd-och-okynnesjakt. Jappsen, ska väl se om man hittar nått. Behöver nya (fler?)skor (ovanligt va?), nej men jag har fortfarande inte lyckats hitta ett par svarta stövlar som jag tycker om. Kanske för att svart i allmänhet inte riktigt är någonting jag letar efter. Men, nu är fallet att en flicka måste även ha ett par svarta stövlar (minst)... som man kan vela runt i (dvs inte mina monsterstövlar nej... förvisso svarta, men nej) Tror iofs att jag har fyra par svarta stövlar? Någonstans? Men esch, jag vill hitta de där som man förälskar sig i. Som mina Vagabond <3 Insåg dock att när man är iförd tajta jeans och samtidigt pratar i telefon så var de inte de enklaste att få av sig själv. Hmm...

Anyway, tydligen ska man även få besök av den där underliga kufen miss Åland. Vad han nu ska ut i bushen att göra kan man ju undra, men men. Kuf som sagt...

Torsdag blir det väl upp till kära Smögen igen, om jag inte planerar på att vara ambitiös med att gå upp för tidigt och åker upp på fredag istället. Men men, beror ju på när man börjar righto?

Gillar att vara fri för planer, behöver inte riktigt bry mig om att strukturera upp min dag. Har haft de för inrutat sen jag var liten för att hinna med allt. Skola, hästar (,judo, tennis)så tog ledigt från sådant här nu förra året tror jag bestämt.

Nåväl, imorgon ska jag besöka farbror Doktorn. Får se om jag får någon rolig häxtbrygd innehållandes massvis med nyttigheter som kan ställa ordning på mitt inre jag. För ett litet till tips här, rejält fuckade matvanor ger en rejält fuckad kropp. Min är fortfarande inte hungrig eller på något som helst humör att bete sig, men idag har jag lyckats med att äta tre mål "mat" på hyffsat vettiga tider. Yeay för mig. Skumt hur man kan övertyga sin kropp om saker och ting alltså. Viljestark någon? Mhm, har väl alltid varit så. Vill jag något så får jag det...

Anyway, haha vaddå svammel? Men det hör ju till right? Mhm, det gör det. Tror det kallas för måndagssymdromet, japp japp. Men vettigheter var det, just det ja.

Humbug och palsternackor alltså. Måste dessutom bara påpeka nya ord som myntats i helgen, eller i fredags kväll snarare.

Snäckpäls

Rövträd

Lackpot (kanske inget ord men ett väldigt rafflande spel. Bakom lucka nummer 3 finner vi två veckor av undergivelse!)

Nej jag har inte rökt någons örtté... ingen vits att fråga det

Kras...

Så låter det i hjärtat mitt när de där stora mörka ögonen tittar på mig och ser ut att säga "Ska vi jobba nu? Visst ska vi det? Jobba? Nu? Ut då? I skogen? Visst? Nu ska vi det? Visst ska vi?" Det är samma blick som hon alltid haft, fylld med förhoppningar om att hon ska få trampa runt och vara duktig och göra matte glad. Förr i tiden strålade de med en stenhård självklarhet att det var hon som stod i centrum... nu är det mer förhoppningen att fallet skulle vara så igen.

Hon krossar mitt hjärta för att jag inte kan ge henne det igen, för att hon inte kommer stå i centrum. Hon kommer inte få göra det som hon älskar mest, finito.

Men fortfarande är hon lika överlycklig och ivrig varje gång jag ställer upp henne på gången, nu mera bara för att pyssla med henne. Kanske är det denna gång som det hela börjar igen? Men... det kommer inte att bli så.

Vid det här laget skulle hon säkerligen gått 1,50-hoppningar. Sånt jäkla klipp hon hade, kommer nog aldrig sitta på en sådan häst igen. Inte med den skallen, det är en sak som är säker. Enveten, vinsthungrig och fullkomligt egocentrerad. Roligare tävlingskamrat får man nog leta efter...

En sak som satte käpparna i hjulen, en sak.

Sluta tänka på det och fokusera på de andra? Lagom enkelt när de där ögonen förföljer mig varje steg jag tar... om hon inte hade varit en enmanshäst så hade det hela varit enklare för då hade jag inte haft lika stor betydelse för henne. Bös...

Jobbhelg...

Gillar verkligen det jag jobbar med, det gör mig glad. Insåg i fredags (trött, sliten och allmänt oförberedd för en arbetsdag) att jag saknat att jobba dessa två helger som jag har haft ledigt. Om det bara hade legat lite närmare mig så hade det varit ännu bättre, det tar ju sin lilla tid att ta sig upp... men men i mina tankar är det värt det. Tänker inte ens på det som ett jobb, jag åker dit och har roligt... visst det är lite slitgöra men människorna väger upp.

I lördags lyckades jag med konststycket att nästan bli knockad av en kund. Grejt va? Jo, under en Hot stone hände det då... Skulle vända på kunden (från rygg till mage) och rätta till fotstödet, det satt lite fast så jag fattade tag om smalbenen med ena armen och tog tag med andra handen för att lirka loss stödet (halvt våldsamt). I samma veva får kunden smärre kramp i vaden och smäller upp benet... träffar mig rakt på hakan med hälen, hårt. Aj, aj kan man lugnt säga. Men proffsig som man är så svarar man på hennes förlåt förlåt att "Det är ingen fara, det var bara armbågen du träffade". Hårt som hårt right? Men försök att låte helt oberörd när det känns som om hakan sitter snett :/

Nåvä, klantskalle för min del. Skulle inte lutat mig såpass över men en vilt flygande fot är ju inget som man förväntar sig i första taget från en avslappnad kund. Men men, det händer alltid något under Hot Stonen. Börjar vänja mig nu, idag var stenarna 70 grader varma... ajaj, ingenting som kunden märker iom att stenarna ständigt är i rörelse på dem... men tro mig att det känns där de ligger i mina handflator. Mmmm, mumma... bränt kött.

Nåväl, tre helger kvar tills nästa FPP. Får hoppas att jag kan gå, om inte så planerar jag att gå i alla fall. Jag behöver ju inte komma hem vid 7 heller, kan ju sticka när det stänger och skippa efterfesten liksom. Då är jag hemma 4 istället och kommer bara vara majortrött på träningen istället för dödstrött. Wanna go wanna go! Sen iom att Anna-Sara ska sluta så kan det vara kul att parta med henne innan hon sticker ut i vida världen.

Men nu kvarstår frågan: Vad ska man ha på sig?

Jobb om fyra dagar igen, tjo! Socialt liv får se gryningen till vår/sommaren :) Tror att man trivs bra om man hellre är på jobbet än träffar de vanliga vännerna va? Hehe, mhm lite kanske så va? Nästa helg ska två manliga fjompar jobba, två som jag aldrig träffat. Ska bli kul det...

Och en sak till, snö!! Inte längre kanske då den håller på och regnar bort här. Men fick gräva fram bilen imorse, och då bör det tilläggas att jag körde pappsens bigga Landcruiser. Tur att jag hade den för oj vad slirigt det var på hemvägen. Man fick ju planera in inbromsningarna typ en halv kilometer i förväg.

Anyway, nog tjatat om det där. Systeryster åkte tydligen hem idag. Hej hej på henne, thilda blir glad då hon får tillbaka sin säng igen (för en Jack Russel behöver verkligen en helt egen säng i männsklig storlek? Mhm, det kan du ju diskutera med henne om du vill). Kanske kan man få tillbaka dygnsrytmen igen då ingen börjar att prata med en när man kommer hemsmygandes efter midnatt. Men varit roligt att ha henne här ändå. Roligt att släpa med henne på knasiga klubbar ochså :) Så såg hon ut på annandagen i vartfall. Japp japp.

2008

Med viss risk för att låta barnslig (som om jag inte redan vore det?) måste jag bara påpeka en väldigt självklar sak: Det snöar :D Uiiiiiiiiiiiiii!!

Så nu när det var ur systemet (snö, snö, snö, snö!!! okey, nu då) så kan vi återgå till det vanliga programmet: Dvs svammel.

Nåväl, det är nytt år nu. Det nyå året firades in med finaste fröken Anna (som är så oerhört rolig när hon är smått aggresiv och ilsken mot folk :P) på Gretas med dans och fotsmärtor. Hade seriöst glömt av hur kul det är att vara ute och bara dansa järnet. Underbart är det, och roliga människor kan man träffa (även väldigt äckliga men men... de bussar man bara en ilsken Anna på ;)sen en liten detalj till: Tredagarsregeln är till för att följas. Därmed basta!) Så här kommer vi då till en av mina paragrafer för det nya året: Parta mera!

En annan detalj som ochså ska ändras på är mina kära matvanor, för de har seriöst spårat ur. Pratade med miss Åland när jag väl kommit hem på morgonkvisten efter nyår hade det gått lång tid sen jag senast ätit. Lägg på ett halv dygn till på det... nästan 35 timmar utan mat... och jag kände inte ens av det ordentligt. Det enda var väl att jag fick sådan sjuk kramp när jag väl åt där efter 5 på eftermiddagen... grejt. Men det var bara i med mat, på med kläder och iväg igen. Idag har jag fikat med det lilla gänget samt fått i mig pizza... så det är ju bättre än inget. Idag kom Sofie fram till att vi är "De som blev över". Haha, den ena är den andra olik liksom :P Restfolk som hamnat i samma hög... men det funkar så fint så :) Men som sagt, andra paragrafen i det nya året: Få ordning på psyket gällande mat

Tätt där efter följer min träning, för när jag inte äter kan jag inte heller träna... fatigue. Så det behöver jag inte ens nämna för det hänger ihop.

En annan detalj som kanske ochså behöver ta tags i är väl den kära mentala biten, men börjar de första två att fungera så skärper sig även den... så jag misstänker att det är lugnare än vad det ibland känns som. Den saken ordnar sig som sagt i efterdyningarna av de övriga.

De två aspekterna som kallas för jobb och hästar är ju ochså en detalj. Motivation! Måste sätta fokus på målet även om det inte helt kommer att lyckas. Satsar på SM iår... om det inte blir så, så hoppas jag att kunna sälja Lina för bra pengar. Upp i 1,40 - 1,50-klasser ska hon förhoppningsvis komma iår och då blir en sak lättare. Sen hoppas jag väl att Lucky hakar på den trenden med samt att Dockan och jag pallar 1,40-klasser tillsammans igen. För första gången känner jag att det kanske kommer ta emot lite att sälja, hängt ihop med två av dem sen deras födsel men ändå. Make new, make better...

Men det är vad året ska handla om för min del. Make new, make better... även för mig. Och vet om att det låter superpretentiöst och allt sådant jiddisch men don't care. Principer kan låta likadant ur mångfaldets munnar med betyder olika för alla. Och tror inte att något år kan vara som det förra så vad som kommer detta vara annorlunda och förhoppningsvis bättre.

Make new, make better. Kinda like that...