Panik?

Mitt i allt filosoferande om nattens drömmar (den där med certifieringsprovet poppade friskt upp i minnet mitt... och helheten var störd. Innefattade saker som att jag var tillsammans med Gabbe, jagad av en magisk kannibal, jagad av en hel medeltid armé, flydde med en svart hingst genom att hoppa rätt ut med ett fritt fall på typ 20 meter ner i havet och simma till en stad lite längre bort, en familj med scotska/irländska fiskare, Celiné på en galen cykelfärd, en bro med semlor till torn, certifieringsprov skrivet med klassen på en sådan läktare som man såg under tornerspelen... och så vidare. Komponeterna är för joggiga att blanda ihop och berätta i en följd. Men intressant att jag bara mindes provdelen när jag vaknade...)

I vilket fall som... det jag skulle säga var: Hjälp? Fick reda på nu när jag var ute och gick med Dockan att jag ska åka ikväll för att jobba i Smögen hela helgen? Panik... två hästar kvar att göra.

Och Anna... om du skulle få världens tråkigaste uppehåll i helgen så skulle jag krama dig apsolute gul och blå om du skulle orka med någon av mina hästar... Gah, får panik av att stressfixa saker... men men. ytterligare 4,5 km kvar att gå med en häst och en att longera...

Puh... ut i stallet igen