Vårbris...

Det kryllar av vår i luften. Solen värmer och gör världen till ett ljusare ställe. Fåglarna kvittar. Hovslag mot grusväg, varm luft blåses i mina öron, sol bländar mina ögon, benen rör sig i en stadig puls och luften smakar rent av skog. Underbart...

Jag kommer nog förbli en sådan person som stundvis dyker upp i stan för att insupa atmosfären, känna livet och rörelsen för att sedan återvända ut till naturen igen. Jag är ingen stadsbo. Trivs i stan: Ja. Älskar att vara där: Ja. Skulle palla det dygnet runt ständigt: Nej!

Jag behöver tystnaden, beroende av naturens ljud, av ren luft i mina lugnor och av doften från krossade tallbarr. Älskar att vara ute och röra på mig ute i den världen. Vända och vrida på mina tankar, ständigt funderandes. Dela med mig av mina tankar och bekymmer till ett par spetsade ludna öron. Vet att mina hemligheter förblir säkra där, behöver aldrig oroa mig för att ord ska yppas. Tänker nästan för mycket när jag är ute och går. Skriver långa blogginlägg i mitt sinne, skönt sätt att ordna tankarna tycker jag. Få dem formulerade till ord.

Ska åka till träningen nu om en timme? Hum, tror det i vilket fall som. Hoppas att den här förkylningen släpper snart så att jag kan börja med min egen träning så snart som möjligt. Känner att rutinerna börjar att dra i mina fingrar, vill ha min uppmärksamhet. Rastlösheten börjar ochså att byggas på, det är ett gott tecken. Jag tror (inte helt säkert, men jag är positivt inställd för stunden) att 2007 kommer att bli ett bra år. Har träffat underbara människor, har människor som jag litar på i min närhet, känner mig lugnare i huvudet. Visst, tankarna kommer nog aldrig att lämna mig men nu känner jag att jag är i lite mer kontroll av dem än innan.

Två veckor kvar... sen slutar jag. Inga mer små vita filurer innehållandes allt för många kemikalier. Mhm. Undra om mycket kommer att ändras?