Istid...

Vart tog vårkänningarna vägen?

Ligger frusen under täcket i min säng och äter kesella (ovanligt). Min kudde luktar karl. Och nej... fullt SÅ manlig är jag faktiskt inte.

Om en timme blir det gymmet. Det behövs. Är tjockis med för mycket tankar i skallen. Alltså behöver den här bruden göra sitt återinträda i gymmet efter två veckor uppehåll. Har sysslat med att äta gott och träna annat... så kramgo har jag blivit.

Inte helt ok kanske? I alla fall inte kramgoheten. Nope. Men det bekymmrar mig inte så mycket mer än att jag blir irriterad på mig själv för att jag blir så trött och sen inte kan sova i vilket fall som. Jag måste ha fysisk aktivitet för att kunna sova. Och då ingen man riktigt kan få mig att få nog så har gymmet en helt annan tyngd i det avseendet.

Det får mig lugn, avslappnad och på gott humör. Kroppen mår bra (och inte som nu.... allt gör ont). Och pga den segande förkylningen så blir det ingen judo denna veckan ändå. Får starta nästa onsdag istället. Ska bli roligt :)

Har fått höra hur bra jag är hela dagen idag, mina kunder gillar mig. Ett gott tecken på att man faktiskt är bra på sitt yrke. Även om jag gnäller och är frustrerad rätt mycket gällande mitt jobb så tycker jag faktiskt väldigt mycket om det. Är mest det att jag är lite mättat på det just nu då det är mycket jobb oh väldigt lite sömn som gäller för mig. Men sömnen borde räta till sig nu när träningen ska börja skötas igen.

Behöver rensa tankarna idag så det blir ett ben eller ett ryggpass. Saker occuperar tankarna som jag inte borde bry mig om ens än gång. Läser in saker, läser ut saker, förvrider saker och så vidare... varför? Små detaljer och annt. De fastnar och jag ser dem.... men är det sanningsenligt eller bara min egna förvridna tolkning av dem?

Som sagt behöver gymmet... hårt och länge.