Är det verkligen så underligt?

Tror inte helt att människor runt omkring mig helt kommit till ro med att jag nu mer jobbar. Får höra att det är underligt och konstigt... och att det dessutom nu mer är ännu mer omöjligt att få tag i mig än vad det var tidigare ^^ Men hallå, vad trodde ni egentligen? Att jag skulle lulla runt i min egen lilla värld i all evig tid? Tror inte det va :P

Ska snart placera mig i bilen tillsammans med vovven och brumma iväg på en liten roadtrip. Ska bli skönt att vara iväg (igen). Bara att kasta i lite grejer i väskan och ta en seriös dusch (hej, ridit barbacka på en tjock häst.... smutsig!) Hoppa i min klänning/tröja... vad det nu är för något. Underbart mysig är den i alla fall!

Är lite småseg idag, hade planerat en liten sovmorgon till kl 7 i alla fall. Men, såklart... helg. Kl 5 ringer telefonen med en lite förfriskad pojk i andra änden "Tjeeeeeena stumpan! Vad har du för dig?". Så mycket för en planerad sovmorgon. Och för övrigt, sen när har jag blivit en "stumpan"??? Alla kallar mig för det... jag blir snart tokig!!

Nåväl, jag ska försöka hålla mig på mattan jag. Vet om att jag inte är så bra på det men tror inte att det här hade varit en så bra grej :P

Nästa vecka är det jobb 5 dagar, puh. Hejdå sociala livet! Hoppas att vi stöter på varandra någon gång längre fram. Men det är hopplöst att träffa någon på kvällen de dagar som jag inte jobbar iom jag ska upp 05.30 dagen efter. Så, vi pausar från allt sådant va? Och försöker hinna med lite utekvällar på helger, fikor efter jobbet och en film mer sällan än ofta.

Men nu blir det socialt i alla fall, träffa massa folk som jag aldrig träffat förrut. Men hey, jag är inte den tysta typen längre så det brukar sällan vara ett problem ^^