På sitt sätt antar jag att dagen igår fick ett perfekt slut med tanke på hur den var. Spöklik dimma i dalen... den beska smaken av galla i min mun. Sväljer undan, tackar och tar emot. Håller käft...
Är inte sådan att jag vill att andra människor ska må dåligt eller hamna i dåligt humör pga mig. Så jag erbjuder saker som jag inte borde, bara för att vara andra tillags. Åsidosätter det som jag själv tycker, tänker och känner. Bortser från den fräna, brännande känslan i min hals. Håller tillbaka de ord som vill hoppa från min mun... säger inget. Krampande känsla i käkarna, tänderna värker. Enkelt att hålla sig vaken hem i bilen igår åtminstonde. Kunde inte sova när jag kom hem heller. Satte mig i hallen och kramade det allra finaste, fick det breda huvudet inborrat i mitt bröst och en sömndrucken puss på kinden. 25 kilos kärlek som aldrig kommer svika mig.
I efterhand inser jag väl att jag borde åkt någon annanstans. Varit egoistisk, tänkt på vad jag behöver... istället för att köra hela jävla Göteborg runt. Vara på en annan plats och ta det lugnt, sluta tänka... bara vara.
Ibland blir jag riktigt irriterad på att jag alltid gör det jag säger, aldrig sviker och bara sticker iväg. Är för lojal...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
jupp. säg inte att saker är ok när det inte är det.ingen kommer tacka dig för det. (inte ens jag) lyssna på dig själv...
Post a Comment