Hum...

Undrar bara när effekterna ska avta? Ska en ynka månad hösten -05 förstöra min sömn för resten av mitt liv?

Men men, efter tre år med dessa konstanta mardrömmar så börjar jag bli van. Börjar vänja mig vid att aldrig riktigt, riktigt sova som folk. Ständiga avbrott och ständig förvirrelse.

Det brukar fungera nätter då det stormar ute, men icke nu inatt. Rätt komisk mardröm egentligen. Någon sprang runt med Mathias avhuggna huvud... var blodspår överallt. Ett konstant elakt skratt i bakgrunden och skuggor av människor på varje vägg. Panik i en stor mörk skog, grenar som rev och slet sönder mina kläder. Hjärtat rusade, tunga andetag... känslan av att springa men aldrig komma undan det man flyr från. Sakta men säkert tog in på mig. Snubblade, fastnade i ett snår med sylvassa taggar. I trädet framför mig hängde lemlästa kroppar... kände igen kläderna... kände igen människorna... men ansiktena var avslitna. Var återigen inne i ett hus, stod och kollade på en huvudlös kropp som låg mitt på golvet. Blodet siprade långsamt ur halspulsådern och bildade en stor pöl kring kroppen. Elakt skratt i bakgrunden. Knarrande golvplankor i rummet intill... vaknade när jag stod i dörröppningen. Minns inte vad jag såg eller vad/vem som var där... Roligt att vakna med ett ryck, allt går på högvarv. Lugna ner sig för att somna om igen.

Sitter och fryser nu, blåser kallt ute. Ska alldelles strax ut och börja rida, tänkte att det kanske skulle mojna lite grann i alla fall. Men men, bara att bita i det sura äpplet och känna hur de sista små hjärnbitarna som desperat klamrat sig i skallbasen tappar sitt fäste och flyger ut ur öronen. Tur för mig att tjejer är till för att sitta och se söta ut. För det där med intelligens är inget som funkar idag i alla fall.

Brr, kallt. Brr, är trött i skallen. Brr, kanske kramas senare i kväll? Mhm...