Oro...

Mhm, oro... för jag vet inte riktigt vad jag vill eller vågar hoppas på. Idag ska jag ringa ett skrämmande telefonsamtal (igen, telefonsamtal är alltid skrämmande). Får jag svaret som jag kanske hoppas på (jag vet seriöst inte) så blir det fart på mycket. Men troligare är att jag får ett nekande... är ju trots allt ute i jävligt dålig tid (typ... några månader för sent).

Men får man det där andra svaret... då kanske jag och min vovve flyttar om två veckor.

Skrämmande tanke, skrämmande tanke.... skrämmande bild i huvudet.

Men onödigt att jaga upp sig i onödan. Det hade nog bara varit rolig, en rolig tanke... en rolig känsla. Annat.

Vovven och jag i ett hus... ett hus som inte är hemma... ett hus som bara vi bor i. Själva.

Men som sagt, det är ju bara något som är en tankegång. Förverkligandet är en helt annan sak. Men allt beror på telefonsamtalet. Annars har jag 7 miljoner andra saker att fixa. Nya revir att pissa på helt enkelt. Snart är det dags att söka till London... snart får man svar från första jobbet, snart ska jag skicka in till det andra, snart ska högskoleprovet skrivas, snart ska pulsen börja pressas hårdare, snart ska musklerna bli plågade tills de spyr på mig... snart.

Nu närmast är det dock helg som kommer, jag gillar helger. Vare sig det är party eller tävling rakt igenom så funkar det.

Är glad, nöjd... har mycket att fundera om, vända och vrida på. Hade varit enklare om man vore en sådan människa med enbart en riktning, en väg att gå på. Istället blir det motsatta hållet i varje vägskäl.

Förhoppningsvis blir det ny flytt till våren, hoppas hoppas. Får se hur det går med det ochså. Första försöket brukar sällan funka... men jag hittar alltid något att fördriva tiden med. Mig går det ingen nöd på.

Ikväll ska jag hoppa Laika, hon krånglade massa i helgen så jag ska upp och pressa henne lite. Förklara läget för henne igen, lätta pengar för det. Sedan ska jag massera, lätta pengar det ochså. Nästa vecka ska jag sätta igång två hästar till, då har jag fyra egna som jag rider igen. Nästan som back in the days.

I helgen skulle det egentligen blivit tyskland, men jag avböjde. Hänga med Mårtenssonarna ner dit och kolla på hästar, i mitt fall dreggla över alla de fantastiska och ouppnåliga hästarna. Det är något speciellt med det där djuren, nu pratar jag inte om rasen generellt... utan om de där specifika individerna som är något utöver det vanliga. De för de stora klasserna, dyrgriparna... vackra med slående teknik. Känslan att sitta på sådana djur är inte som något annat.

Något som ni vanliga dödliga aldrig skulle förstå :)