Tonårstrots...

"Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kysser som en karl ska!"

Den har spelats i min hjärna i över en vecka nu. Överdoserat Gretas någon? Nej då, det går ju bara inte :)

För att återigen trotsa hela världen tänker jag göra det jag själv vill och inte det som mina organ säger åt mig att jag kan göra. Vem behöver ett hjärta anyway, right? :P

Imorgon börjar det hela på riktigt. Kondition... huuuuugah. Jag avskyr att springa men jag får motivera mig på annat sätt för det ska bli gjort. Slingan ska springas på 10 minuter, japps.

Och sen Mathias råkade trycka in mitt revben för två helger sen så sitter det. Känns knappt något alls nu när jag lyft lite lätta saker. Hehe, ansiktsuttrycket när jag ropade till var guld värt. Trodde att han haft sönder mig :D Som om det går, jag är ju gjord av stål!

För övrigt inte snällt när tankar på mys meddelas mitt i natten, det blir ännu svårare att sova då ju...

Men nu måste det börja pluggas, för jag måste sätta det där förbaskade provet. Brr, jag avskyr prov... får bara ångest och blackouter av dem. Men men, gotta do what you gotta do änna.

Tävling heeela helgen, fre-sön. Hur skönt som helst iom det bara är en klass om dagen :) Semester juh, bra när det ska vara ca 30 grader varmt då med. Nästa helg är jag däremot ledig... hihihi, utgång någon? :D:D En liten liten sådan? Sådana som det brukar bli när jag är med? Dvs komma hem när alla andra går upp :)

Och somliga pojkar borde... fatta... hinten! Och seriöst se sig själva som dumpade... mhm mhm!

Det sol ute... jag är glad...