Eckstein, Eckstein, alles muss versteckt sein...

Vet inte riktigt vad jag borde säga... mer än att det kommer vara så här ett tag framöver? Jag isolerar mig och stöter bort... just av den anledningen att jag inte vill ha någon inpå just nu. Mycket enklare för mig att hantera det så. Vet inte varför det är så men det är så jag fungerar. Ju färre saker man har inpå desto enklare blir det att hantera? Det låter väl logiskt...

Sen är det ju inte så att jag tycker det är roligt att såra och bete mig som ett svin. Men det blir enklare när människor tar avstånd av den anledningen istället för en annan. Vill ha så lite som möjligt att bry mig om just nu, så att jag kan ha fullt fokus på det som måste göras. Jag trillar väl tillbaka till mitt vanliga jag så småningom, men vet om att förutsättningarna har ändrats.

Det här året har väl knappast varit mitt mest lättydliga. Vet om att jag gjort val som får folk att undra och andra att se snett på mig. Men tro inte att jag yrar runt som en blind höna utan mål eller sikte. Gjort vad jag måste för att hålla mig själv intakt. Det handlar om att prioritera. Omvärlden är enklare att reparera än den världen som är innuti. Gjorde det valet, tänker inte gå sönder igen. Kalla mig egoistisk för det om ni vill, fritt fram.

Så jag stövlar fram med en allmän otrevlig attityd. Vet om att jag skördar mina offer, är inte så korkad att jag inte märker av attitydförändringar. Men i nuläget får det lov att vara värt det. Kanske lite svårt att förstå...

Genom att förstunden inte bry mig får jag tiden till att fokusera på annat som är mer akut. Är bara realistisk, kan inte ta in allt på en och samma gång. Kan inte låta andra påverka mig just nu. Enklare att hålla ett kyligt avstånd.

Vet om att jag bara bygger på en jäkla mur... eller raserar en grund. Kommer bli svårt att både riva och bygga upp senare. Men den smällen får jag ta då. Får väl dra ut på ett försoningståg och se vilka som vill ha mig kvar. Har jag orsakat permanenta skador så har jag. I kriget med sig själv så finns det bara förluster.

Men de som orkar och vill, ha bara tålamod. Det här året är snart slut. Inser väl såsmåningom att jag behöver den delen av omvärlden som vill krypa inpå för att kunna andas.

Borde seriöst sova. Jobb, jobb, jobb och mer jobb imorgon. Har burit upp Samson för trappan, han ligger och snarkar bredvid mig i sängen. Varje andetag han tar får mig att känna att jag åtminstonden gjort en god sak detta år...