Höstbarn...

Nu är den här. Luften är krispig och ren, kylig i mina lungor. Jag trivs.

Har en helg utan riktig struktur, det enda som är inrutat är min dagliga dejt med gymmet. Varit där varje dag denna veckan... kroppen är mör och öm. Jag tycker om.

Med hösten blir det enklare att andas, enklare att träna, enklare att få saker gjort... enklare att koppla av. Kan kura ihop mig i tjocka tröjor med en kopp té, en bra bok eller med någon som leker med mitt hår.

Jag gillar hösten. Det är min årstid.

Andra människor ser bara mörkret som närmar sig, kylan, regnet... grått. Men finns det något vackrare en en strålande kall höstdag? Tror inte det.

Känner att jag står och väger mellan olika platser, tider... val. Funderingar över vad som ska komma och hur det kommer att påverka? Hur man både kan känna lugn och oro över samma ämne vet jag inte riktigt...

Hela min hud är knottrig, ligger ovanpå täcket med öppet fönster. Älskar att vara nästan huttrande kall innan jag ska sova. Uppskattar värmen under täcket så mycket mer då.

Antar att morgonen börjar vid fem imorgon som vanligt. Tecken på att dygnsrytmen satt sig? Mhm, fördelen med helg är att man kan ligga kvar och bara mysa så länge som man vill...

Höst<3