Ingenting som ni vanliga dödliga förstår er på. Saknar den känslan som det kortet ÄR. Känslan på den hästen. I de sprången. I den enheten. Saknar känslan av den hundra procentiga tilliten.
Känner mig tom just nu. Tom.
En sak som jag ochså insåg igår. Jag har aldrig varit här... här där jag bor. Det är bara ett ställe att vara på. Det är en plats för mig, en plats utan människor som är förknippade till den. Slog mig som en tegelsten i skallen igår.
Jag har rört mig under en osynlig mantel under den tid jag bott här. Aldrig lämnat ett märke, aldrig ett spår.
Vet vad det beror på, min dåvarande blyghet och totala osäkerhet. Och alla andras förutfattade meningar om mig. Har aldrig fått för mig att ta tag i det. Hållt mig mer till Göteborg, där känner jag mig mer säker.
Vet inte vad jag ska tycka, känna eller tro.
No comments:
Post a Comment