...

Jag är arg... igen. Ovanligt va? Huvudet skär och jag är på dåligt humör. Hur kommer någon någonsin att orka bo med mig? Men arg var det... mest på mig själv faktiskt? Men de skulle jag ju aldrig erkänna. Nono, min vrede skadrabba världen! Typ.. men seriöst så undrar jag om någon tappade mig på en stenhäll när jag var baby? Vittnen till detta var vänligen att höra av er. Jag är ju inte helt funtad någonstans. Tralala...

Fast sen när är något av detta än nyhet? Jag håller på och blir min far, yipeee. Det är ju en självinsikt som jag knappast behöver just nu.

Idag ska bestå av (allt väldigt mycket försenat pga... mig. Seriöst, få tummen ur och börja få ordning på det där som kallas för liv. Vad sa du?) men åter till vad dagen skulle bestå av: göra klar sista hästen (hej låtsas att klockan är halv elva), städa ordning lite saker, ut och gå, gå, gå, gå, gå, gå och gå. Nej men, hej... en sådan otroligt fascinerande dag va? Tummen upp ger jag den... att det regnar gör mig inte nått. Bryr mig inte helt om det, är ett allvädersbarn... alltid vart och kommer alltid att vara. I ur och skur är det utomhus som gäller, för hästarna kommer alltid i första hand... har alltid gjort kommer alltid att göra? Seriöst, skulle vilja höra en plan med allt det där... för i min hjärna går det bara inte ihop. Har ju ändåså inget att säga till om... men det hade varit rätt skönt att åtminstonde veta att någon annan har tänkt till om saker och ting här hemma. För jag oroar ihjäl mig om vissa saker... men hey, jag har ju som sagt ingeting med det att göra.

?

Anyway, i helgen är det tävlingar... idag ska folk gå ut. Behöver jag ens säga ordet orka?