För känslan är inte alltid helt bra. Men det kanske bara är jag som hör den tickande klockan? Bara att vänta på att den detonerar.
Skulle villja slippa det där ständiga bakomliggande gnagande... momentet. Skippa det helt och hållet. Med det är ett tecken på att man är männsklig när man oroar och bekymrar sig för andra människor?
TickTack...
Löjligt hur något positivt kan komma med en sådan skräckblandad förtjusning?
Men men, brejk från stan ska det bli. Ska bli skönt att kunna andas igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment