Störda drömmar och briljanta ideér...

Vad jag har drömt inatt vet jag inte ens om jag kan förklara till någon ens face to face. Helt sannslöst! Och även om jag tror att det var en mardröm (?) så kom det in ett visst speciellt inslag som hade så mkt humor att jag är rätt säker på att jag skrattade i sömnen.

(Sen att det som var humoristiskt var hur de dödade min klan och vad de gjorde med kropparna efteråt... säger väl kanske mer om min humor än att det faktiskt var roligt?)

Men sammanfattningsvis så har jag (efter inatt) kommit fram till att Lappar är jävligt äckliga små människor... med väldigt säregen och morbid humor.

Men men, för att ta mig till mina briljanta ideér. Har nämligen kommit på det mest fantastiska någonsin. Aldrig mer ett bekymmer, nånsin! Ni må kanske redan tro att det är detta jag gör men OJ vad fel ni kan ha. Det försigår alltid väldigt mycket innanför pannbenet på mig, alltid... och mycket.

Så vad är då lösningen? Jag ska sluta tänka!

De enkla lösningarna är de bästa? Och denna är ju så briljant i sin enkelhet att det bara inte kan gå fel.

För att förklara de senaste dagarna och förklara mitt goda humör så får jag väl säga att i tisdags fick jag ordern från farbror Doktorn att kliva in i gymmet och börja pressa mig så hårt jag bara kan. Med 9 veckors abstinens i kroppen så var jag nära (om jag inte varit så ofantligt trött och haft sladdar hängandes från varje lekamen och... well... fastsatta över hela mig) att hoppa på honom och krama honom av lycka. Det och att jag hade en syremättnad på 98%... fatta hur löjligt bra det är för en som varit sjuk i 9 veckor med vad vi nu tror är en väldigt dåligt utläkt lungsäcksinflammation. Det är helt sannslöst bra! Jag är en fena på att plocka upp syre :D

Hans order förklarar ochså varför jag gick in i affären och köpte tio (10!) paket dextrosol och gick ut igen. Vi kan ju säga att de i kön och hon i kassan kollade lite underligt på mig. Men jag ska knapra sånt och då måste man ju ha ett litet lager. Funkar inte detta här så ska jag börja gå runt med en blodsockermätare och kolla det var och varannan sekund och jämföra med när jag får mina däckningsattacker.

Så igår var jag inne i gymmet och kände mig så stolt över hur lugnt jag tog det. Blodkänningen i näsan och halsen kom redan efter 15 min så det var nog bra att jag höll mig bestämt på lugn nivå. Körde bara:

10 min crosstrainer
4x10 40 kg latsdrag
3x10 40 kg rodd
4x10 70 kg benpress
3x10 50 kg knäböj
3x10 60 kg vadpress
2 km rodd

Är helt nöjd över att jag inte körde på mer, framför allt på ben. Hade lätt kunnat gå upp i 80 kg i knäböjen, men ville inte pressa mig något alls. Eller börja blöda hysteriskt med näsblod mitt i gymmet :) Lugnt och metodiskt, det var min plan och det höll jag mig vid. Tjejvikter... jaaaa. Men jag var inte ens ilsk över det. Får vara klen som en tjej iaf denna veckan ut, så får jag börja öka upp från och med nästa vecka igen.

Längtar mest av allt tills den dagen knäböjen ligger på 100kg igen. Det är vad jag anser vara mer åt det lagom-hållet enligt vad jag anser tjejer ska kunna klara av.

Ska ner och köra lite marklyft nu innan jobbet. Marklyft, dips och delta ligger på schemat. Lugnt och fint... med flugvikter givetvis. Djupa andetag, spänna bålsmuskulaturen och börja om igen. Nice 'n' Easy.

Snart kommer jag bli tight och stor igen... men inte för snart.