Rampage...

Just nu skulle jag så gärna vilja att bara be dig att dra åt helvete. Eller be? Ursäkte mig... fel ordval. Skulle vilja vråla det rakt i ansiktet på dig...

Har kramp i muskler.... ont i käkarna. Är förbannad... från ingenstans. Bara förbannad.

Sluta försök... sluta tro. Är inte som du tror och tänker aldrig heller bli sån.

Stressad och förbannad. Strålande... borde ha sovit för länge sen för att vara pigg inför imorgon. Men just nu skiter jag i det med. Fuck it... vad är det värsta som kan hända? Får sparken pga att jag är inkompitent? Jomen grattis. Redan kommit på det?

Och är inte så oroad... vet om att jag är grym och då är det inte svårt att hitta nytt jobb. Har ju ändåså 2 andra vid sidan av detta. För seriöst, varför ha ett liv när man kan jobba tills man får för sig att det är vad livet går ut på.

Vart tog flummet och glädjen från i lördags kväll vägen?

Jag behöver flytta... långt bort.

Eller så känns det just nu... känner hur jag bara stirrar på telefonen ibland när den ringer eller för annat väsen. Orkar inte och vill inte heller svara. Bara några få (som inte är jobb) som kommer fram till mig.

Fick en dum tanke innan. Ska inte göra så... för vet att jag skulle ångra mig sen. För seriöst... ibland vet man inte sitt eget bästa när man är inne i bärsärkargång. Eller... någonsin.

Sluta tänka och ställa mig i duschen och låta föraktet, ilskan och frustrationen bara rinna av mig?

Om ett litet tag... tänker vara arg ett litet tag till.

Behöver hitta någon som gör mig glad. Genuint glad.