Nödvändigt tidsfördriv?

Var det någon som innan uttalade sig om att man skulle börja bli seriös? Hmpf... det går ju jättebra! För jag sitter verkligen inte alls här och gör allt annat än att plugga som jag sa att jag skulle. Ibland irriterar man sig verkligen enormt på sin egen oförmåga att focusera på det som faktiskt är viktigt. Som att plugga in de SCS-lektionerna som man missat. Eller plugga in skadeläran... plugga på gamla kompendier som man behöver friska upp kunskaperna på. Men nej... här sitter man (förvisso med ett kompendie uppslaget brevid sig) bortdrömmandes i musikens värld och med en dimmig slöja över ögonen pga huvudvärken.

Bah, trams.

Första skolveckan är nu avklarad och inte har då motivationen kommit tillbaka. Har mer en känsla av "Esch, det löser sig..." Yeah right... med den inställningen kommer man ju så fasligt långt.

Kanske till snabbmatsstället runt hörnet. Inte riktigt min plan... vill komma någon vart. Vill bli duktig på vad jag gör, på det som jag vill syssla med.

Börjar att oroa mig för de (förhoppningvis) kommande osteopati-studierna. De är så seriösa, det är så mycket... kommer jag att klara det?

Vill... men orkar hjärnan?

Nu ska jag snart iväg in till skolan. Skulle egentligen åkt in imorse, men jag mådde för kasst. Ska in och få funderingar uppkörda i ansiktet på mig. Funderingar som inte har med studierna att göra för fem öre.

Men, det löser sig. Jag kommer att trassla ut oredan. Kommer att hitta min väg så småningom. Även på det departementet...

Nu ska jag begrava mig i foten och dess ligament så att de sitter tills vi ska köra tejpningen i eftermiddag. Mm, skadelära är så sjukt intressant. Vill fortsätta att plugga sådant i evinnerlig framtid. Vill inte tänka på att det bara är fem veckor kvar med denna trygghet... utan då blir man utslängd i vuxenvärlden och ska stå på egna ben... huu...

Längtar tillbaka till den magiska mattan... till den tiden då dessa åren var en evighet bort.