Ibland undrar jag ifall man borde sätta upp en sådan spärr på sin telfon då man är trött och vill sova lite, lite längre på morgonen? Men nödfall var det tydligen...
Halv åtta ringer mor min med orden "Du måste komma upp nu, din far har en livskris! Han undrar om du så snabbt som möjligt kan komma upp till huset för han behöver spelhjälp!" Min far på 53 år är världens största pojke, vaddå växa upp? Nåja, den goda dottern som man är *host* så snoozar man två minuter till, rinner ner för trappan med "Har du sett hunden på den magen!?"- till hund i famnen, tar på sig kläderna mer eller mindre bakåfram och tar sig upp till huset. Förstrött mumsandes på en macka medans man går upp för trappan till övervåningen och dimper ner i soffan bredvid far sin som sitter med håret på ända i spelstolen och har livskris.
Ett tecken på att det börjar gå mot höst? Ett väldigt tydligt sådant, i alla fall i denna familjen. Ett till tydligt tecken är att jag igår möttes av en hund som såg ut att ha svalt en fotboll. Hösttecken av den ytterst tydligaste sort... Äpplesäsongen har nu börjat... nåja, tio år har hon hittills klarat så jag tror att hon klarar sig från att spricka detta året med.
Pratade lite med syster igår när jag kommit hem från jobbet... när klockan var tio och jag annonserade att jag skulle gå och sova klagade hon på att det var ju jättetidigt! Erhm, meddelade henne om att jag jobbat massa och var trött varav männskan kommer med att hon minsann jobbade 9 timmar igår! På en lördag! Och hon dessutom var jättebakfull! Hum, tycka synd om henne-känslorna var icke existerande med tanke på att hon får betalt för att sysselsätta sig med det som många andra bakfulla människor gör på sina bakfylledagar. Dvs spela tv-spel...
Nåja, kanske ska man börja bege sig ut för att sysselsätta sig med sin ständiga "hobby"? För att sedan bege sig till gymmet? För att sedan bege sig ut på promenad? Jäkla hurtbulledag då? Är för trött för det hela, men disciplin någon? Får väl bevisa världen att jag faktiskt har lite sådan... på vissa departementen åtminstonde...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Shit bruden. Du sitter och skriver detta åtta på morgonen när jag ligger och sover som bäst- starkt jobbat!
På tal om livskriser, min far närmare 60, har kommit på att han ska gå med i en community och träffa folk! FFS! är man 60 bast räknar man med att man har ett brett nätverk av människor. Men icke!
Men att efter för femtioelfte gången försökt lära honom hur det går till gav jag upp.
Vad är detta med livskriser? Och varför ska det beröra deras barn?
Och så tycker jag att jag nästan haft lång sovmorgon :)
haha, dessa pojkar som aldrig blir vuxna. Men hellre så än totalt insnöade gamla stofiler :)
Min käre far är datanörd sen han föddes tror jag... började spela Wow och allt :D
Men ibland så undrar man vad de där männskorna har för sig... pappsor alltså, de är ett släkte för sig... Men så länge man slipper att de köper sportbil och börjar att färga håret så antar jag att man kan andas ut?
Sant. Började det infinna sig en känslaav "förlorad ungdom" kommer jag resa mig och säga PROTEST!
Men din pappa är inte som alla andra pappor thilda. Min pappa har köpt en trumpet, slå den ni!
Haha, mjo det är väl så det är. Han är lite... underlig far min. Men hallå, vad ska han med en trumpet till? Har inte träffat far din än ju, fast iofs... med tanke på övriga familjen....
Post a Comment