När mitt humör flammar upp så gör det så rejält... sitter just nu och har jävligt ont foten. Känslan är liknande med att ha en spricka så jag hoppas att så inte är fallet. Satan vad ont det gör, satan sådant humör man har och satan i gatan att det ska drabba även sådana som inte egentligen gjort något. Inget bra att bli förbannad när man även är hungrig, monster? Tror jag var ca en väldigt liten bit från att dra till mor min. Det är bra, seriöst... jävla psykfall är jag. Men mitt tålamod tryter, rejält... särskillt när det gäller vissa ämnen. Blir så arg när jag bara går och väntar på att det ska hända någonting... men ska någon liten hinna bryta benen och avlivas innan dess? Och jag har avsagt mig allt ansvar på det departementet tills jag ser att någon annan anstränger sig för att fixa saker... grejt. Lagom bra för mitt humör... jävla argbigga är vad jag är?
Hatar när det blir så här, för det går alltid som det går och jag får världens samveteskval efteråt. Anledningen till att foten mår piss är för att jag drog till Lina rätt hårt med den... egentligen inte meningen att det skulle bli så... men var så arg redan... hatar mitt humör. Det är skrämmande... är rädd för vad jag skulle kunna göra...
Så nu sitter jag här med världens samveteskval över hur dum i huvudet jag är, ledsen för att Lina åkte på sig en törn, stressad över att allt ser ut som det gör och dessutom med en ledsen fot. Nejmen, strålande strålande. Duktig idiot...
Ska ut och putsa grejerna och packa klart dem snart. Det är lugnande... fy tusan, byggarna måste tro att jag är en jävla psychobitch :/
Längtar tills jag får hem min spikmatta... känns som om att den kommer att bli en bra sak för mig...
Friday, August 24, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment