Svammel...

Velat run i hagarna nu på eftermiddagen och försökt ta kort på de där fyrbeningarna som man har där ute. Det är lagom enkelt, speciellt när man har så många hjälpande näsor. För inte kan jag ta korten själv? Nej nej, måste ha minst en näsa på kameran, i mitt hår, nafsandes på mitt öra och/eller snuffsandes längs med benen för varje kort som skulle tas. Bäbisar är så nyfikna av sig alltså... men nu har de iaf hamnat på kort igen. För satan så de har vuxit till sig nu, speciellt lilla Lady Spitfire. Hon har en riktig kanon till rumpa precis som mor sin och de där missilerna till bakben är duktiga på att dela ut lårkakor. Sötnos <3

Ska ut och gå nu var nog planen, ska brumma iväg till Boel sen och hänga lite ikväll. Så då vet man aldrig hur det går.

Dagen som sådan har varit väldigt upp och ner, kände ett tag här då det rådde en minst sagt hetsk stämning att jag ville iväg. Så då var det grabbningav ce kamera och ut i hästarnas sällskap. Det är lugnande, samtidigt som skrattet börjar bubbla när man kutar runt i hagarna med tre fölungar som jagar en i full kareta. Viner hovar runt omkring en i glada bocksprång, tafatt och jage är roligt med de där små liven.

Satt tidigare idag och funderade om all denna hysteri som råder runt omkring förhållanden. Det är aldrig bra i vilket läger man än befinner sig i. Singlarna tycker att man är tråkig om man är tillsammans med någon och är man singel så förföljs man av medlidsamma blickar från de som är i ett förhållande. Seriöst, behöver man en annan människa för ens liv ska vara komplett? Nej, inte det minsta. Man behöver vara en komplett människa, vad det nu är... Vet så många som studsar in och ut i förhållanden bara för att de är så rädda för att vara ensamma. Vad har ni vänner till för? Spänn av lite granna, världen faller inte samman bara för att du är singel ett tag. Se det som personlig utveckling, möjligheten att testa nya grejer utan att någon håller dig tillbaka. Lev syndigt för allt vad ordet är värt, ibland kan man behöva det för att inse somliga saker.

Blir alltid irriterad när man får frågan "Varför?". Tja, anledningen är helt enkelt därför. Sen kan man fylla i det svaret som man vill. Därför: att jag inte hittat någon av intresse, Därför: att jag inte känner för det just nu, Därför: att jag inte vill belasta någon med en trasig själ, Därför: att jag inte vill att någon ska göra mig hel... vill vara hel från början.

Har vänner som kollar på mig med skeptisism i ögonen och undrar hur jag kan ha det som jag har det. Enkelt, det fungerar bäst så. Det är inte så att jag går runt och ångrar saker efter åt, varför skulle jag göra det? Det är fullkomligt naturligt att roa sig med människor utan att ha några tankar om giftemål i bakhuvudet. Religioner har totalt förstört vissa synvinklar, präntat in i skallarna vad som är rätt och fel. Sen kan alla komma och säga att de inte är påverkade som religioner, men det är bara bullshit. Är man uppfödd i en samhällsstruktur som bygger på dåtida religösa lagar så påverkas man. Punkt. Mina föräldrar är inte gifta, jag är inte döpt och är inte heller med i Svenska Kyrkan. Men inte skulle jag påstå att religionen inte påverkat mig...

Tror det är många saker jag stör mig på idag, tror mycket av det beror på att jag är orolig för en vän. Brukar ramla in i tankar om det mesta då, mest bli irriterad över saker som jag ändåså inte kan uttrycka mig om. Kan aldrig skriva ner det, blir mest svammel som hela det här inlägget. Röd tråd frågetecken?

Ska ringa lite granna... sen ska jag ut och gå tankarna av mig... sedan ska jag vara glad och pepp igen och försöka att sluta pendla var och varannan minut.