...

Känns som om man fastnat lite granna... ska ut och gå och rensa tankarna ett tag. Välbehövt?

Det pendlar och har sig som vanligt... annat stinger till när man kommer att tänka på det... svider i ögonvrån. But hey, that's life...

Har inte helt klurat ur hur man kan vara så omotiverad samtidigt som motivationen slår i taket... dessa ständiga dubbla budskap. Jag hänger inte med... står vid sidan och ser på all förvirrelse som råder.

Det börjar bli höst, dimman kommer inrullades i skymmning och gryning... älskar det.

Känns som om jag återigen fastnat i den där gamla illusionen som inte riktigt vill släppa taget... eller inbillar jag mig själv att så är fallet? Vet ärligt talat inte riktigt hur det känns... sekunden som jag sätter mig ner själv... eller går ifrån... när saker lugnar ner sig och jag inte har något att fokusera på så drar sig mungiporna neråt. Saker och ting verkar... falskt igen.

Men samtidigt vet jag inte om jag kan lita på det som jag själv målar upp. Mina jag har aldrig varit pålitliga... borde kanske lära mig att ignorera dem. Lätt gjort när man inte vet åt vilket håll man ska gå. Fråga mig inte vad det är... för jag har ingen jäkla aning. Det enda jag vet är att när allting tystnar så börjar det att bränna i ögonen.

Nåja, det kommer att bli bättre så snart som min träning blir bättre. Brukar hänga ihop... eller åtminstonde förr i tiden. Mina axlar har börjat leva upp igen... saknat dem.

Har idag återigen konstaterat att stavhopperskor måste ha den snyggaste kroppen. Seriöst, de är smidiga men samtidigt jäkligt muskulösa. De är inga vandrande benknotor som höjdhopperskorna, inga ben som är svåra att få ner i ett par jeans som sprintersarna och inte heller några starka urmänniskor som de inom styrkegrenarna (fast den främsta tyska kulstöterskan är ju bara stencool. Alla här hemma är övertygade om att hon vid sidan av friidrotten driver en piskbutik)

Älskar när VM och liknande är, kan väl erkänna mig själv som en sportfåne? Men favoriten i sådana här evangemang måste jag säga är Koji Murofushi... det har han varit i några år i min värld. Han må inte vara så grym som han var innan, men det är något med honom som jag gillat sedan första gången jag såg honom (förutom att männskan har fyra ton med snygga muskler och inte gör ont i ögonen dvs).

Något av en hint av att känna lite ånger att jag aldrig hade tid att ta upp någon annan sport på riktigt. Något som hade lockat inom friidrotten skulle vara spjut och slägga... andra sporter så skulle det vara att fortsatt träning med kampsport... eller kajak! Det är någonting som är roligt (återigen i min värld kanske) och dessutom vet jag om att det är någotning som passar mig. Gått i banorna att köpa en, får göra det tills nästa år och leka runt på sjöarna. Mhm, tycker verkligen att det är grymt skönt. Det går fort, det har med vatten att göra och man får jobba härligt mycket. Mhm <3 Skulle egentligen börjat när jag flyttade tillbaka till Sverige, men tiden? Sen har det lite fallit i glömska... Någon som vill leka runt med mig i plaskedammen?

Nåja, nog om ämnesbytning som svammel... nu ska jag ut och gå... sedan ska jag träna.