Vår...

Mhm, träningen gick finnemang. Så nu har jag en till tränare. Argentinare dessutom, japps japps... finnemangen gick det allt.

Borde som vanligt bege mig utåt, men fastnade lite. Kommit och fundera, vet inte riktigt på vad... det enda jag vet är att det kommer och går. Ingenting som stannar, en flyktig tanke, ett svagt fragment. Vad? Har en deadline med somliga saker, mhm, kalla det målsättning om du vill. För stunden är det två saker som gäller, maxa tävlingssinnet och maxa musklerna. För de börjar jag att trivas med. Vet inte hur jag ska lyckas med att trappa ner, och om det sen visar sig vara något... vad händer då? Är ju bra på att ignorera vad de säger till mig sen tidigare. Men värt att kolla upp är det indeed, är det bara efterdyningar av hjärnskakningen så kan jag fortsätta att fuska. Jag vet, jag är en idiot. Men det är mitt eget val att vara en idiot och mitt val hur jag vill leva mitt liv. Och det innefattar inte att sitta still och låta gymmet vara. För det pallar jag inte, minst sagt. Då får jag huvudbry som är värre än några fysiska men. Så är det...

Och när jag städade runt hos mig igår hittade jag en massa anteckningsböcker... men texter utspridda lite här o var som jag skrivit i yngre dagar. De var mörka? Texter om svart åtrå, murar, utanförskap, livsslut och total glömska. "Svart åtrå förvandlades till iskallt hat i hans blick" Minns inte ens vad jag menade... Glömt av lite hur jag kände mig innan, hur jag kände mig fram tills ca 1½ år sedan? det var ju inte så länge sen med ändåså är det så långt bort? Minns det knappt, hittar små lösslitna stycken här och där, ledtrådar till tankegångar som jag nu förträngt.