Rörigt...

Så var denna påsken över... och återigen tänker jag aldrig äta choklad. Mycket dålig idé att äta det... speciellt om man är allergisk >_< Men men, nog för att man själv inte köper nått... så blir det som någon slags motreaktion att grannar och bekanta kommer förbi med påskägg. Usch...

Men nog om det... Tillbringat de senaste dagarna i mycket hästigt sällskap. Ådragit mig blåtiror, smått hjärnskakning och diverse krämpor. Duktig flicka... men men det började på tävlingen i lördags. Lina och jag kraschade precis innan vi skulle in på banan och mitt huvud åkte på stryk. Men fy satan vad hon hoppade, vacker och kattliknande teknik. Mums... gjorde samma sak i andra klassen bara det att hon stod på benen denna gången. Det var bara någon spärr som satt i huvudet på henne gällande sista framhoppningshindret? Nåja, hel och någorlunda välbehållen...

Sen skulle Alexia gå... hoppade helt perfekt hela framhoppningen, lycklig som en humla. Sen så höll hon på att gå omkull till första hindret på banan (skicktat underlag och snorhalt) blir überstressad och sticker iväg för att sedan få en flipp och ställa sig rätt upp på bakbenen. Där i lyckades hon knocka mig med full kraft över vänstra ansiktshalvan... vilket ledde till att jag tappade synen på vänster ögat...

Tänker mest "Ojdå, ser inget... nåja... bara att köra på". Det var mest sen när jag kom ut från banan som det började slå mig att jag inte såg något på vänster ögat. Satt i en kvart, totalt svart. Sen började den komma tillbaka, såg suddigt, grumligt och konturer resten av den dagen. I kombination med yrsel och illamående. Bra när man är mitt uppe i en tävling. Hoppsan? Nåja, nu är det nästan helt återställt. Ser lite suddigt fortfarande. Men men, shit happens och jag är en erfarenhet rikare.

Nåja, drömscenariot. Det har varit stört de senaste dagarna. Alltid samma nyckelhändelse som är med, i olika skepnader men samma. I fredags var det en dagdröm, satt i sadelkamaren och höll på och packa med tårarna rinnandes nedför mina kinder. Skumt det... I drömmen ringde jag Anna för att berätta för henne hur mycket hon betyder för mig, sedan pratade jag med Ecci... och han hörde mig plågas till döds... Ska skriva ner hela drömmen så småningom... för den kommer jag inte att glömma. Varje detalj är som inpräntat i mitt minne, skotten, smärtan, orden...

Drömde en störd dröm i lördags med... det var rolig, men skrämmande. Ska skriva ner den någon dag med... för den var intressant. Upplevelserna var minst sagt intressanta... ur ett stört perspektiv. Tur för mig att jag i drömmen bestämde mig för att inte svara i lördags natt då Hanna ringde mig full som ett ägg. Roligt att vakna på morgonen och börja dagen med att lyssna på ett långt meddelande på telefonen med en Hanna som pratar värmländska. Knas...

Och nu tänker jag skriva en sak här... förhoppningsvis så att jag själv kommer ihåg det, eller så att någon kan tjata på mig när jag väljer att glömma. Det är någonting som är skumt... vet inte vad det är... men hjärtat vill sig inte? Känns ungefär som om jag får starka stötar innefrån, som om det slår ett alldelles för starkt hjärtslag som går upp i huvudet och ut i vänster armen på tumsidan. Jag tänker ge det en vecka (Och ja, jag vet vad herr Ecci har att säga om mina "jag ger det en vecka"... men denna gången får det enbart gå 7 dagar). När de där slagen kommer rycker hela jag till, drar in bröstkorgen och spärrar upp ögonen. Ser nog lite dumt ut? Det ger mig yrsel... De kommer typ var 20? minut? Eller jag vet inte... med jämna mellanrum i vilket fall. Kanske är det för att jag dängde i huvudet hårt två gånger i lördags... men jag tror att jag haft det så här förrut? Bara inte lika ofta och lika starkt? Nåja, jag minns inte... men jag ger det lite tid.