Tillägg...

Nej saker och ting är inte bra idag. jag vet varken varför, hur eller någonting annat för den delen. Vad det har att göra med är det gamla vanliga, och de som inte vet eller inte gissat behöver inte heller fråga. Det är inget som är till för era öron och kommer inte heller att bli det förrän jag förstått mig på vad det är jag har att göra med.

Just nu känner jag bara att jag skiter i allt som heter råd. Jag har bara en dålig dag... jag är fittig och allmänt dum i huvudet och de som råkar ut för min fin fina sinnesstämning ber jag om förlåtelse till för saker och ting rammlar ur min mun i "Dra-åt-helvete"-ordalag.

Saken är den att jag har mycket på mitt sinne, sånt som ständigt bubblar upp till ytan. Ta inte upp problem med mig för stunden, det är det bara somliga personer som får och många som tror sig vara dem är det inte.

Alla som har relationsproblem, dumpa dem inte på mig tack. Jag har fått nog. Ge dem till någon annan, jag har fyllt min kvot och orkar inte hjälpa till eller komma med mina "goda råd" som jag tydligen har om problemen inte kommer från människor som jag verkligen vill hjälpa. Många av er faller inte inom denna ramen heller. Ytterst få.

Hålla god min är inte min variant idag, det är det sällan... bara det att somliga saker aldrig märks.

Har tillräckligt med problem på egen hand som jag behöver fixa iordning utan att behöva hjälpa till med andras (och ursäkta ordvalet) så patetiska problem. Vill du ha en kille? Ta honom. Säger han att han älskar dig och du inte gör det samma? Säg det för i helvete till honom, sluta vela runt och sätt en skylt i ansiktet så att han fattar och kan gå vidare. Vet du inte vad du vill/vad du ska göra? Skit i det, det vet ingen... inte jag heller så fråga inte om hjälp på det departementet. Gör det du känner för/har lust till/råd till, ingen annan kan bestämma något. Livet är aldrig planerat, det går aldrig på räls och det är aldrig som det ser ut att vara. Och ni som är så rädda för att vara ensamma, sluta klänga på närmaste kille och sluta med att ställa upp honom på ett piedestal. Tro mig, han kommer att trötta... även vännerna runt omkring. Ingen orkar med en klängtrasa.

Jag är dessutom djävligt svartsjuk av mig och ytterst lättsårad. Fäster vikt vid saker som kanske ingen annan bryr sig om.

Jag mår piss idag. Se där, jag hatar mig själv idag. Har ingen lust att vara social för då ler jag bara. Salt på mina kinder, tack för att du gav mig dem.

När jag väl säger sanningen till folk så tror de mig aldrig, eller så tror jag mig själv aldrig eftersom att jag vant mig så vid alla lögner som hoppar ur min mun i tid och otid. Ni få som känner mig, skäll på mig om det verkar som om jag beter mig som en komplett falsk idiot. Den rollen är jag ytterst bra på att spela. Tro inte på mig när jag säger att saker är bra, och märker ni att jag undviker ett ämne eller helt enkelt byter ton... hoppa det ämnet tills jag är klar för att prata om det eller ni tröttar och drar det ut mig.

Har tröttnat på känslan av att ständigt leva alla andras liv medans mitt eget står i ett vakum. Jag åldras med jag kommer aldrig någonstans. Livet springer mig bi. Dagarna går och jag stöter aldrig på något vägskäl som leder någonstans. Det är alltid någon annans väg som placerar mig vid ett vägskäl.

Har fått höra att jag är en "Social och go tjej", "levnadsglad och underbart mysig" och "öppen och charmig person". Allt jag har att säga är: Vem pratar ni om?

Bös, det beskriver allt. Onödiga kommentarer undanbedes.

Nu ska jag gå ut...