Stress...

Känns som om jag stressar stillasittandes fast jag är lugn och avkopplad? Hur går det ihop? Har ingen anledning till att vara stressad, men kanske är det vuxenvärlden som pockar på min uppmärksamhet. Suttit och skrivit budget på morgonen och diskuterat igenom den med min far. Mycket som ska göras, men jag är anställd och så ska vi fixa så att ett av alla telefonnr här hemma kommer att bli mitt jobbnr. Det är stört, jag tror vi har... 5 nr hem? Så, välja och vraka.

Hum, borde fixa klart praktiken någon gång ochså. Har två dagar kvar att göra... men det är ju så tråkigt. Men men, behandlingarna är snart klara. Har åtminstonde 6 till inbokade redan... så jag kan räkna ned från tio sen?

Ska fortsätta att fixa iordning mitt behandlingsrum sen, ska såpa golv och sätta upp ljustakar. Bös.

Låg och skrev en massa igår innan jag somnade vid... halv två eller nått? Måste alltid ha ett ställe där jag kan skriva då jag vet att ingen annan än jag läser. How come? Det frågade jag mig själv ochså... även om jag försöker så kan jag inte släppa människor inpå. Det sitter än spärr där. Enveten som satan och bara fördömmer mina försök till att bryta mig fri. I många fall känner jag mig som en öppen bok för människor att läsa, förutsägbar. Slingrar mig undan. Tröttnat på att hålla masker, men inte tröttnat på att säga dem. Men jag vill inte säga som det är, vågar inte. Är rädd för att det ska misstolkas... har aldrig varit bra på att klä mina tankar och känslor i ord. Åtminstonde inte när de ska passera genom min mun. Forget, forgive, regret?

Esch, vissa saker är kanske inte till för att förstås. Har mina problem som jag måste jobba igenom, har en aning om botemedlet. Men bara jag själv kan ge mig den. Det är löjligt vad för saker som man väljer att verkligen haka upp sig på. Allt borde accepteras, men det går inte... en omöjlighet. Har ju svårigheten att aldrig tro eller lita på vad människor säger. Varför är förtroende ett sådant svårt ämne för? Vad har lett till att jag inte litar på någon?

Nåja, Boel och Isa kommer förbi om ett litet slag. Kanske borde få på mig kläder och sluta se ut som ett lockigt, krulligt troll?

Gah, beroende... få det att sluta?