Det är vad mina föräldrar sett av mig fredag-söndag. Fick frågan om jag fortfarande bodde här hemma när jag skenade omkring igår vid halv elva tiden nyvaken, jagades efter hund, ätandes frukost och springa och sätta igång duschen allt på samma gång. Hehe, jag vet inte? Jo det gör jag allt. Bara det att för stunden råder det sådan total separationsångest så att det inte liknar någonting annat.
Igår var det allt brunch på Gothia Towers. Hur schysst som helst. Skrattade tills min mage gjorde ont och huvudet bultade. Det är så det ska vara? Timmar med människor som får en att känna värme som sprider sig innifrån, studerande och iaktagande blickar. Mhm, kommer att sakna.
Därefter hamnade Malin och jag på Konstmuseet medans Ewa hade sånglektion. Möttes senare upp för en "snabb" fika. Erhm, sen insåg vi att klockan visst var halv sju. Hoppsan, hur gick det till? Massa prat, samtal med djupa ämnen, ny öppenhet...
När jag till slut kom hem efter åtta någon gång skrattade min käre far åt mig då han tyckte att jag hade en liten felvriden aspekt på själva syftet med en brunch. Glada leenden.
Nu ska jag ut och rida alla hästarna mina, sedan påbörja renoveringen av stugan min. Ska blir roligt. Och ikväll har förhoppningsvis Anna tid för mig. Saknis mycket...
Tudelad, underligt är det.
Nu ska jag ringa...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment