You know it's one thing to say you love me...

but another to mean it from the heart
And if you don't intend to see it through
why did we ever start?
I wanna hear you tell me
you don't want my love

Put your hand on your heart and tell me
it's all over
I won't believe it till you
put your hand on your heart and tell me
that we're through
Put your hand on your heart

Sitter här och borde väl som vanligt egentligen gått och lagt mig för länge sen. Känner hur träningsvärken från axelpasset imorse börjar bränna lite nu. Den behöver sömn för att vara borta imorgon. Men det är så härligt att vara igång igen... känna att kroppen lever och att den läker! Inget mer trasigt nu... inget mer sjuk. Har varken lust eller råd med det för den delen heller.

Man kan ju ibland inte mer än fundera... fundera över hur människor egentligen fungerar och över hur de är kopplade? Om deras kopplingar skiljer sig så mycket från mina? Känns som om så är fallet rätt ofta. Tur att man har sina finisar som är lika felkopplad som en själv i närheten :)

Har funderat mycket idag... eller snarare, har funderat mycket på den lilla tid som jag har haft över. Det vill säga inte så mycket alls egentligen. Men anyway! Funderat har jag och jag kommer alltid fram till samma sak... vad är det för fel på oss nordbor? När jag bodde i sydligare breddgrader bland en massa latinos så behövde man sällan klura på hur folk var funtade? Det bara fungerade, det var roligt och jävligt enkelt. I detta landet är det inte på samma sätt. Alls.

Folk säger saker utan att mena det, där säger folk (killarna) saker och det är så uppenbart att de inte menar det att man inte ens behöver fundera över om huruvida de menar vad de säger eller ej. Detta dock när det gäller raggning mest... men hur som helst. I de flesta fallen så var det rakt på sak, diskussioner och genuint intresse för andra personer. Ja, det är roligt att träffa nya människor. Ja, alla har något att säga och man kan lära sig något från alla. Även om det gäller saker som man inte tycker och hur man verkligen inte ska bete sig. Förstår inte vad felet är med att vara genuint intresserad av andra människor? Har nog aldrig skaffat mig ett så stort kontaktnät på så kort tid. Bara man är öppen så löser sig allt. Allt!

Jag säger bara saker som jag menar, saker som jag står för och saker som jag faktiskt tycker. Varför ska man säga massa annat bös för? (ok, när det gäller moraltanten till barnmorska så var jag kanske inte helt...erhm... rak på sak och sanningsenlig. Men jag fick ju för fasen panik! Inte mitt fel ju att hon var en överlevare från första världskriget med en moralsyn som en klosternunna). I vilket fall som så tycker jag att det är enklare om alla bara säger saker som man egentligen menar. Så slipper de närvarande stå som fån och undra, grubbla och försöka klura ut vad som precis sades och huruvida det var sanningsenligt.

Sen så har det svenska folket av någon underlig anledning fått för sig att vara ödmjuk innebär det samma som att följa jantelagen. Ursäkta? Men vart har ni fått det ifrån? Nästa människa som fäller kommentaren "Hoppsan, här var man ödmjuk" eller "Ödmjukhet föddes du visst utan?" etc kommer jag seriöst tvåla till med en möglig disktrasa och tvätta ur luddet som ni har till hjärna. Att vara ödmjuk innebär INTE att man pratar ner sig själv, sänker sitt eget värde eller inte visar uppskattning för det man är. Sen när är det dålig stil att säga att jag själv är fantastisk? För seriöst, jag är fantastisk... och för mig är det mer värt att faktiskt få vara det än att sänka ner mig själv till en lägsta nivå bara för att andra ska... må bättre? Känna sig mer värda? Inte känna sig överkörda pga att en människa faktiskt tycker om sig själv? Vad kommer hända med världen då, om alla hela tiden går runt om förminskar sig själva och nedvärderar alla ens bra egenskaper? Åt helvete kan vi nog lätt komma överens om.

Stå på dig. Du är fantastisk. Visa lite mod och våga säga att du är grym på vad du gör och en alldelles fantastisk varelse... det är inget fel i det. Fega inte undan för andras ogillande blickar. Vad är att föredra? Främlingars gillande eller vetskapen om att du älskar dig själv och att dina vänner älskar dig? Det må ge dig främlingars förakt... men de betyder ju ingenting i slutändan ändå.

Fegisar är inte min grej. Säg vad du vill så blir saker mycket enklare. Hur fasen ska någon annan kunna lista ut vad din hjärna har räknat ut? Det finns inget annat sätt än att den hjärnan säger åt den munnen att röra på sig och berätta för den andres öron vad det är hjärnan önskar sig.

Det kallas för kommunikation. Jag har varit dålig på det... är inte fallet längre. Men jag var dålig på väldigt mycket. Det har ändrats. Jag har ändrats... jag har blivit... mig. Och jag har inga planer på att ändra på det något mer, vad än folk må tycka. Ändra på mig går inte, men ni är så välkomna att inspirera mig. Det kan jag aldrig få för mycket av och det är mer värt än allt guld som finns.

Put your hand on your heart and tell me...

Gillar mina fötter. De är stabila. Gillar mig. Jag är fasen stadigare än en nordsvensk! Har hår som en med just nu, men det är ju bra det med :D Det må vara så att mina fötter inte har en aning om vart de är på väg eller på vad tusan de vandrar... men förr eller senare kommer man ju upptäcka det med. Oundvikligt kallas det för. De fötter som vandrar med mig kommer inte vandra hela vägen tillsammans med mina heller. Vissa kanske stannar för hela promenaden, andra dyker upp på vägen och lämnar den igen. Somliga kommer kasta sig i diket och gömma sig när de hör mig komma. Men hey, deras förlust. Det samma gäller dem som flyr för sitt liv och kastar sig ut från en klippa. Lämna en post-it eller något bara är ni vänliga så jag kan bli förvarnad om skriket och inte störtar till undsättning. Knatar på...

Men sluta vela, sluta fega och sluta att låtsas som om det regnar (vet att det gör det just nu, men inte inomhus). Saker försvinner inte bara för att man väljer att låtsas som om det aldrig hänt. Bättre att öppna munnen och tala om istället. Spelar ju ingen roll vad, så länge man faktiskt erkänner att det inträffat. Fega ur, det är ett val, inte en tillfällighet eller ett måste. Nödvändigt ont kan man inte heller kalla det för. Det är ett val. Ditt val. Jag skulle ha valt att stå för det... med tanke på att det var mitt val att yttra det.

Bara en tanke. Eller flera. En undran kan man kanske ochså kalla det för?

Put your hand on your heart and tell me
it's all over
I won't believe it 'till you
put your hand on your heart and tell me
that we're through
Put your hand on your heart
hand on your heart