Tuesday, November 3, 2009

Skriet...

Trivs inte... trivs inte... TRIVS INTE!!!

Vill bara ställa mig i ett gathörn och skrika tills luften tar slut. Få ut vad det nu är som jag vill få ut. Frustration, ilska, besvikelse... sorg?

Vill ha tillbaka mina glittrande ögon... ge mig det där leendet som alltid smyger omkring och rycker mig i ena mungipan. Ge mig! Det var bara ett flyktigt besök de gjorde... vill ha er tillbaks!

Känns som om gråten står mig upp i halsen. Frustrerad, frustrerad, frustrerad. Vill ändra på något, vet inte vad. Vill göra något, vet inte vad. Vill ha något, vet inte vad.

Systemen kraschar när kroppen blir sjuk. Kroppen bli sjuk för att systemen kraschar? Vilket som än är hönan eller ägget så är det i alla fall ingenting som är bra med det. Kan inte sova, kan inte tänka, kan inte fungera. Viljan och drivkraften försvinner ut genom fönstret och fångas av vinden.

Försöker, försöker, försöker. Ge mig någonting tillbaka någon jävla gång!!!

Vill ju bara att det ska fungera. Vill bara att det ska flyta på. Vill bara känna känslan av att det kommer att ordna sig. Kommer det? Jag vet inte... någonsin? Just nu känns det inte som så. Vad kommer hända och när? Hur blir allting då? Hur påverkar det andra? Hur påverkar det oss?

Smilar som vanligt. Med mig är ju alltid allting bra. Strålande... det är helt strålande. Ytlig, glad och sprallig tjej... hur svårt kan det vara då? Just då är ingenting svårt... ge mig det tillbaks.

Frustrerad, trött... kroppen är trasig och vill inte mer. Den vill ha endorfiner, den vill ha liv och rörelse. Skaka av mig detta och hitta tillbaka igen.

Något måste ändras. Vad?

Men nu är det inte långt kvar till jul. Behöver en paus... behöver få andas och rensa tankarna. Årsskifte och nystart. Det här året vill jag inte ha tillbaka. Har inte gett mig någonting... det har bara tagit saker från mig och ställt till med oreda.

Blinda ögon... döva öron. Men det kanske bara är mitt egna idiotiska sinne som ständigt känner sig bemött av sådana. Kanske är det bara mina känslor och aningar som är helt felinställda? Hur fallet än är så kan jag inte hjälpa det, är vad som blir inskickat i skallen och det är vad jag förtillfället har att gå på, reagera på.

Vad hände? Ställer mig den frågan rätt ofta just nu... försöker reda ut vad jag gjorde denna gången? För det är så det känns. Som om jag på något sätt gjort fel och varken vet vad det är eller hur jag ska rätta till det.

Har bara en känsla i magen av att jag inte passar här... spelar ingen roll hur jag än försöker. Något som blev fel i kopplingarna som gör att andra inte ens gör sig besväret att försöka. Kan ju ha fel. Felinställd. Tillfälligt avbrott. Kortslutning?

Behöver något annat. Behöver hitta något annat. Behöver vara något annat?

Frustrationen står som galla i min mun. Sväljer ner den och spänner käkarna...

I morgon är förhoppningsvis kroppen frisk så allt kan börja läka ut. Så jag kan få bort den här vidriga känslan och ersätta den med bättre. Ersätta den med mig själv igen...

Känner mig vilsen...

Det går över... det vet jag om. Behöver bara få rätsida på känslorna och hitta tillbaka. Stänga ner tankekontoret och reboota systemen. Omkopplad och tillbaka i verkligheten.

Snart nog så i alla fall.

No comments: