Men i vilket fall som helst så håller jag på och rensar min. Dvs att just nu har jag ingen säng... jag har en klädhög. En väldigt stor sådan... rensar rensar rensar. Så det får plats mer? Det kommer bli sprängfyllt snart igen, på ett sätt eller ett annat. Men ska vara mer bestämd och beslutsam i mina val framöver. Visst låter det bra på papper? Frågan är hur det ska funka i verkligheten.
Det går lagom bra när man samtidigt tittar på Gossip Girl och försöker äta? Saker blir gjorda lite pö om pö kan man lugnt säga.
Har även fått nya piller nu. Visade ju sig att jag var tok allergisk mot Diklofenaken som jag fick mot halsinflammationen. Ordentligt med allergisk. Det är nu snart 2 veckor sen jag slutade äta dem och jag ser fortfarande ut som ett fanskap (jaja, vet om att jag ÄR ett fanskap men jag brukar inte se ut som ett). Så nu har jag fått antibiotika. Det är löjligt att behöva äta medicin för att bota det som annan medicin orsakat. Men fick ju inse det igår när tårarna bara rann att jag behöver som strong stuff för att läka ut detta. Löjligt! Stålkvinnan känner ingen smärta! Men små (erhm... typ iaf) svullna sår lamslog henne... min akilleshäl är tydligen små löjliga saker.
Men nu blir det 10 dagar med antibiotika 3 ggr/dag. Nu jävlar! Dö era jävlar, DÖÖÖÖÖÖÖ!
I övrigt så snurrar saker på rätt bra just nu. Det är rörigt, veligt och väldigt obeslutsamt. Ja, vet om att det kanske låter som mitt vanliga jag men detta är på ett annat sätt. Känner fortfarande att något måste förändras... något ordentligt och radikalt. Vad?
Och känner mig fortfarande rotlös. Vill göra iordning min lägenhet men det är något som hela tiden kommer ivägen. En känsla... känns inte som om det är helt här som jag vill vara? Fast samtidigt vill jag det? Men varför letar jag då ständigt efter en utväg? Utomlands..? Eller så är det här jag vill vara? Gah! Tänk så lätt det skulle vara att veta vad man ville och ha en plan utstakad för sig? Men hur jävla roligt hade det varit? Fy fan för att veta hur hela ens liv ska se ut!!!!! Betryggande förvisso kanske... men seriöst? Tror kanske inte riktigt det är min grej att ha livet bestämt och planerat. Roligare att göra riktigt dumma saker ibland och vara förvirrad större delen av mitt vakna liv?
En av de dumma sakerna kommer och hälsar på om 2½ vecka. Hur hela den historien gick till har jag fortfarande inte riktigt koll på. Men det ska bli riktigt roligt i alla fall :) Sen får vi väl se hur lång tid det tar innan jag får panik. Tur att nästa panik kommer 2 veckor efter det, hahahaha. Men det beror ju på hur första paniken löser sig, annars blir ju andra paniken ingen panik :P Ska bli sjukt skönt att åka till Vemdalen sen i vilket fall som. Behöver komma bort härifrån. Behöver rensa huvudet, städa ur massa minnen och ersätta dem med nya. Rensa rensa rensa. Ctrl + Alt + Delete...
Vill man åka med så är det bara att säga till. Jag kommer i alla fall att befinna mig där, kommer ligga i en snödriva mitt i natten och kolla på stjärnorna. Andas, andas, andas.
Människor gör mig förvirrad. Jag förstår mig inte på er?
No comments:
Post a Comment