Årets mest deprimerande dag?

Det är det tydligen idag det. Hur i hela friden kommer man ens fram till något sådant? Och hur orkar man lägga ner tid till att komma fram till något som garanterad kommer att falla under kategorin "Onödigt vetande". Forskare *suck*

Min helg har varit fullsmockad. Det märktes garanterat i lördags då jag tvärdäckade kl 21. Helt slut. Samma sak på söndagen. Men min vana trogen så vaknade jag kring tolv någon gång. Strongt. Roligast var inatt då jag vaknade vid ett-tiden av att samson låg och gnällde i soffan. Inte det där "jag måste gå ut nuuuuuu"-gnället utan mer "synd om mig"-stuket på det hela. Jag gick upp, och det visade sig att samson ville ha sällskap när han skulle äta. Så jag fick lugnt sitta där på hallgolvet tills han ätit klart. Knäppvovve <3

Idag har jag seriös träningsvärk... kan ha något med att göra att idag var åttonde dagen irad på gymmet. No good, men men fyra dagar kvar tills kroppen får ledigt. Tungt, kommer nog sova skönt (några timmar) i helgen.

Ont, ont, ont... ingen rolig dag att vara massör till yrket. Aj aj aj, men jag får skylla mig själv :D Bara mitt fel att jag är beroende? Men fasiken inte mitt fel att det finns massa biffiga pojkar där... det är väl deras fel? Right?

Biffiga, fina, svettiga pojkar. Precis så som de ska vara, behöver inte ruinera det roliga med att prata liksom. Prat, prat prat... onödigt!

I helgen hittade iaf Samson en gympojke som han godkände (tror jag). Han började dra efter honom på parkeringen med näsan ihärdigt sniffandes och med svansen viftandes på ett undrande sätt :D

Kunde ju lita till 100 % på Thildas omdöme... frågan är om Samsons väger lika tungt eller om han går efter helt andra kriterier när han bedömmer människor? :)