...

Bättre humör idag, varför? Jag är en enkel varelse, glädjer mig åt enkla små saker. Som att jag inte alls tappat allt på ca. 3 veckors uppehåll från gymmet. Kondisen är lite sämre, men inte mkt. Visst gör knäna ont med varför vet jag ju redan och de slutar nästa vecka. Men körde ben idag, hade låga förhoppningar... och vikterna kändes lättare än någonsin. Då blir jag glad, men stoppade på 120 kg bara för att köra igenom dem lite. Borde kunna börja köra 150 kg här så snart höger knäet stabiliserat sig aningens mer.

Den här veckan blir det tll att kolla läget på kroppen, så får schemat börja att följas från och med måndag.

Och en annan sak som gör mig på gott humör, den där knäppa bruden Amina. Jag kan vara ditt orakel anytime baby :P Tokfrans.

Pratade med Freddy häromdagen ochså. Bra det, ska planeras in en grillning så fort vädret tillåter så att vi kan catcha up lite grann. Det behövs.

Men saken är som sådan, det gör fortfarande förbannat ont varje gång jag vänder bilen hemmåt. För jag vet om vad som inte längre finns där, även om jag stundtals kan förtränga det så kommer det alltid upp till ytan. Ingen som skäller när jag kommer hem, ingen raketnäsa som fångar saker innan de ens träffat golvet... inga djupa, kloka ögon som alltid funnits där tidigare. Tomt.

En av många bidragande faktorer.

Igår natt, ca kl 2 roade jag mig med att göra ett IQ-test. Roligt att jag som vanligt får ett högt resultat, med mina styrkor i ordkunskap (duh) och i, hör och häpna, logiskt tänkande. Ha! Du ser.

Saker och ting gnager i bakhuvudet. Gnager seriöst, försöker ignorera det men helst av allt vill jag bara skrika.

Skrika rakt ut.

Skrika på någon.

Skrika ut allt...