Waiting for the night...

Kom på att jag faktiskt irriterade mig på en fras tidigare.
(Och mina nya Skullcandy's har räddat helgen)

Men men, nyss hemkommen. Gav bort mina sista timmar till Gabbi (ny tjej, grymt skön faktiskt) då kan insåg att jag nog inte mådde så bra. Så jag fick brumma hemåt på ljusa dagen istället för mörka kvällen i halka och annat. Inte helt bright kanske då jag hade svårt att fokusera och koncentrera mig på vägen som det var. Men men, stannade i gbg en kort vända för att däcka en halvtimme på en soffa innan jag fortsatte hem. Det behövdes kan jag säga... men då blev det lite klarare i skallen och irritationstanken dök upp.

Har tydligen pratat massa i sömnen i helgen, väckte Gabbi till och med :S Hum, undra vad jag drömt om... för så mycket brukar jag inte prata... alls. Tydligen lät det som om jag var mitt i en seriös diskussion med någon. Hm, nåväl...

Och ja jag vet om att det inte är det bästa man kan göra. Vet om att det är farligt och allt sådant shit. Vad tror folk egentligen? Om jag kännt att det vart helt åt fanders fredag morgon så hade jag ju inte jobbat. Men nu är det så att kroppen min har åkt på rätt mycket stryk genom åren och jag har hyffsad koll på vad den klarar av och inte. Åker skallen på däng brukar det lägga sig på 24 tim, tydligen gäller inte det samma när det är bakhuvudet som slår i såpass... men fortfarande inget som man inte klarar av.

Och när det gäller den där detaljen med "oss" "er" "övrigt folk", det kanske är så att jag inte borde bry mig? Men att säga till mig att jag inte bryr mig om "er" är bland det mest idiotiska som jag någonsin hört (och det säger en hel del). För om jag nu inte hade brytt mig, varför svarar jag mitt i natten (utan att vara sur) då jag egentligen är slukörd och borde sova? Varför ställer jag upp och gör saker när jag egentligen inte hinner? Varför dyker jag upp om någon behöver mig när jag faktiskt har fullt schema och inte hinner. Varför? Så gå till någon annan och säg att de inte bryr sig... för det är fan mer rätt än att ge mig de orden.

Men som sagt, kanske borde jag sluta. Bara surt säga att jag inte har tid/lust/ork när folk mår dåligt/fått hjärtat utslitet/har tråkigt/eller helt enkelt vill ha med någon på idiotiska idéer. Men hey, nu är det ju fallet att jag kan rensa mitt schema om det behövs och sen sitta med pissdåligt samvete över saker som jag inte gjort. Men hey... vart är det "erat" problem?

Och en annan liten detalj, vi kommer alla dö någon gång. Det kan vara imorgon eller om 40 år, det är och förblir ingenting som vi kan undvika. Och jag tänker då inte sitta invirad i bomull och vänta ut den ena åkomman efter den andra bara för att "det inte är bra att göra saker då". När man dessutom stod mellan valet pest eller kolera så tyckte jag att köra kroppsarbete i 20 + timmar med hjärnskakning inte riktigt kändes som någon stor uppoffring.

Seriöst, jag är och förblir som jag är och passar inte det så får det väl vara då. Kommer alltid att göra saker som man inte borde, säga saker som jag inte borde och inte lyssna på vad folk säger till mig (när det gäller vissa ämnen... när det gäller min kropp har ingen den minsta talan om vad som händer med den... min kropp, mina idiotiska beslut)

Men hey, vad har jag för en rätt att gnälla. Som sagt trots allt mitt beslut att fatta och utföra, och man kanske inte mår så bra kroppsligt för stunden men det går ju över. Det är bara bullshit att jag inte bryr mig om vad "folk" säger till mig, jag lyssnar och tar åt mig för mycket. DET är mitt problem, inte det motsatta. Men hey, varför se det för... jag är en enveten, obstinat jävel som måste hävda motsatsen när jag inte vill sammanlänka mig med sanningen. Men som sagt... stor skillnad.

Men! För att prata lite mer roliga saker och sluta gnälla (för hey, vem fan vill egentligen lyssna på gnäll? Men var bara tvungen, är trött så) Nästa FPP-omgång är det massa fester, på torsdagen är det burlesque, fredag är det FPP-balen och på söndag är det Manifest i Köpenhamn! (2000 pers!) och jag vill gå på allt! Men men, får försöka hinna med något, har jag tävling den helgen (vilket jag kommer att ha) så går planerna i stöpet som in i. Kanske hinns torsdagen med åtminstonde.

Och! Nästa jobbhelg så jobbar jag.... men, den där efter det. Då ska jag ta ledigt! Och sticka till London för att festa (med kändisar :P) haha, så nu innebär detta att jag måste iväg och shoppa... ännu mer. Bah, måste skaffa pengar. Men förhoppningsvis får jag iaf ett par tiotusen när någon fyrbening säljs, men det är ju inte nu. Så... sugar daddy någon?

Fundera på att läsa Biomekanik ochså.... men det får vi se. För stunden så verkar det som om jag kommer att shippas iväg till London nästa hösttermin för att plugga på Osteopatskolan där... Så just nu vet jag inte alls vad som kommer att hända. Just nu väger det mellan personlig tränare (privat, kostar massor) eller biomekanik (högskola, kostar inte massor)...

Men men, för att knyta ihop säcken och avsluta med det jag började så säger jag bara:

Love me to the end, när det händer vet ingen. Jag strävar inte efter det och har inga planer på när det ska hända, men det ligger inte i mina händer. Take it och leave it...