......

Vet inte riktigt vad jag har att säga. Kanske inget, känns som om det hela egentligen inte spelar någon roll. Jag bara skriver för att ha någonting att göra, något att sysselsätta mig med.

Stör mig på att min punkttangent har gått sönder, tecken på att man använder mycket punkter i sitt liv? Mhm :)

Vet inte så mycket saker jag, bara låtsas att jag vet något om sådant som spelar roll för att folk inte ska tro saker om mig. Människor blir jämt förvånade när jag väl kläcker ur mig något som jag gått och grubblat på. Det passar tydligen inte helt in på den person som är "jag". Flummig, sorglös, ständigt glad och stadig som ett berg... det är underligt det där med intryck.

Känner att jag nog lyssnat för mycket på The Fountain-soundtracket, vill bara krypa ihop. Det är så sjukt närgånget, känslosamt och... underbart...

Vette kattsingen huruvida jag ska lyckas med att lyfta armarna för att träna sen ikväll, på något sätt går det. Är bra på att övertyga mig själv om saker, viljestark. Kan inte sova om jag inte kört slut på mig först... vill känna hur musklerna skakar, hur andningen går från hård och snabb till mjuk och lugn... känna hur bröstkorgen sakta återgår till sin normala rytm.

Vet inte om jag vill att det ska bli som vanligt, kännt det hela dagen hur hela jag bara hoppat över ett kapitel och fortsätter handlingen som om ingenting hänt. Förrän jag blir påmind om det, det vill säga varje gång jag ska ut med någon av hästarna. Svårt att slå bort blicken från det övertäckta "byltet" som ligger längre bort, svårt att inte lägga märke till hur hästarna fladdrar med näsborrarna och stelnar till. Koncentrationen faller då, motivationen med... tur att det inte är tävling i helgen, för de skulle inte ha varit förberedda för fem ören...

Kom och tänka på en gammal film igår kväll. Den dök upp i skallen precis när jag skulle försöka somna. Soldier Blue, den är gammal... men den är obehaglig. För den visar verkligen hur barbarisk och blind människan är. Får mig att må illa varje gång... Bara den tror att "vi" står över andra delar av den männskliga rasen... att vi har rätt att bete oss som vi vill... accepterat beteende utav oss... men om andra skulle utföra de handlingarna så är de barbarer. Har vi verkligen kommit något längre i utvecklingen? Ibland får man en känsla av att vi visst har bättrat oss............... men det är bara ibland.

Hur en westernrulle med övertydligt fejkblod kan få en att skämmas så...

Tror det är bäst att jag sätter punkt där så att jag inte får ett hatutbrott nu efter det att jag ska kolla på vad Amina lagt ut på sin blogg... för är det en sak som jag fullständigt avskyr så är det när djur far illa /plågas. Så vi sätter punkt som sagt.

Skulle vilja kura ihop mig ikväll...