Känner mig lite avskuren från världen/verkligeheten. Jag hänger inte med? Ibland kan man undra om man befinner sig i en glasbubbla av något slag... Anyway så blir det tidig kväll för mig idag, ska åka hemifrån klockan 6 imorgon. Underligt att jag ibland undrar vad jag egentligen sysslar med?
Nåja (vilket är ett ord jag överanvänder nu för tiden), hoppas det går vägen. Han ska bara gå lite smått så att vi kommer igång igen (varför detta ständiga komma igång för?). Gjort lite ändringar så jag får hoppas på att det inte slår helt bakut... det vet man ju aldrig men han har känts jäkligt fin nu i två dar. Roligt att se honom med Rebecka på ryggen, han ser så glad ut. Förvånande? Hehe, kanske inte va? En liten tunn elvaårig tjej som avgudar honom vs hitlerkärringen till matte... vem hade du föredragit?
Anyway så börjar jag rota runt i ämnet "Källan till huvudvärken". Kan ju bortförklara mig och skylla på hur spänd jag är i musklerna... men bortförklaringar är ett trött kapitel och sooo last year. Antar att det har att göra med det där hålen, tomrummen som sitter någonstans bakom revbenen och pannbenet. Har svårt att dra på mungiporna när jag är själv...
Ständigt malande i huvudet... fast jag skulle nog inte byta bort det mot att bli en blond bimbo (fördomsakuten någon?). Hellre en hjärna som ger mig bekymmer och spöken än en som mest bekymrar sig för vilket lipgloss som passar till den tillfälliga out-fiten.
Det regnar ute, funderar på att gå ut och ställa mig i det. Underbara känsla...
Upp som en pannkaka och ner som en sol är ett ordspråk som jag kanske fått om bakfoten. Men tycker att det funkar lika bra åt bägge håll.
Är alla familjer trasiga?
Det värsta är att man omedveten för det vidare...
Nåja, peppa upp sig inför imorgon? Förhoppningsvis blir det bara ett gräl... det hör till. Är det udda att min käre far blir sjuk om han inte bråkar med mig på tävlingar?
Trasiga saker finns det gott om, trasiga människor finns det ännu fler av. Varför? Tja, se dig omkring... ibland stirrar svaret tillbaka på dig från din egen hornhinna. För nära för att du ens ska se det.
Knäet känns helt igen, skönt det. Nu ska jag bara motivera mig själv att träna ochså, that's the hard part. Få loss spänningar och låsningar... behöver seriöst det. Rastlös, fast inte i kroppen. Förbindelsen har blivit avklippt.
Men nu borde jag försöka sova... typ... på något sätt. Lägga mig på soffan och stirra i taket?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment