...

Länge sen nu (åtminstonde om man ser till mig). 7 dagar, det är många dagar. I vanliga fall lyckas jag alltid med att ha för mycket nonsens att spilla ut på denna sidan... men inte den senaste tiden. Erkänner att jag varit påväg, men när jag väl satte mig framför datorn var det som om alla ord bara rann ur mig. Väck.

Vet inte om jag skylla på huvudvärken? Har haft den konstant i 8 dagar nu, bultande, gnisslande, malande och allmänt irriterande huvudvärk. Vaknar med den och jag somnar med den. Nästan så att det känns som om jag har ett förhållande. Inte vanligt, har aldrig huvudvärk... eller så sällan att jag inte tänker på det i vilket fall. Denna gör att mina ögon tåras.

Igår blev det häng på ölhak med tre vänner som jag gick i grundskolan med. Vi träffas aldrig, men varje gång vi ses känns det som om det aldrig varit ett långt uppehåll. Det var musik-och filmquiz med Tarantino-tema... och Sofie och jag sög inte ens... vi var nästan duktiga. Tarantino, gammla minnen och underliga pizzor var temat för kvällen. Vad sägs om veganpizza med tofu och spenat? Eller varför inte vegan Mexicana med tofu och falafel? (oh me oh my, den var hot hot hot) Mums var det i vilket fall, men det kändes att man inte var i högform. Trötter och ditchade tom mitt span som hade vart det i ca 2 tim (sammetsögon, sammetsögon, sammtesögon... är det något fel på mig?)

Behöver böja leva igen, men känner mig för trött för att ta tag i det. Vart tog 24 hours party hard- Thilde vägen? Kommer inte ens på vad jag liknar till mig själv. Inget i guess, men seriöst. I need some change! Hu, ta tag i saker. Börja träffa folk igen...

Ska snart gå och sova, eller försöka sova åtminstonde. Vaknade imorse (efter nio någongång... ramlade ur soffan närmare elva?) med världens huvudvärk och frossa. Grejt, feber. Idag har jag glott på Sex and the City och legat utslagen på en soffa. Roligt värre...¨

Behöver en vända i något mer latinskt land igen. Mitt självförtroende har åkt på sig en törn, i form av att inte visa sig för världen. Alla frågetecken har börjat dyka upp igen, de som tvivlar på att en kväll kan bli rolig och som ifrågasätter människors handlingar. De som gör att jag inte vågar saker och ting...

Släppa taget? Igen, eviga gnatet om det där. Så fort man fått loss några fingrar så hårdnar greppet igen. Vem bryr sig egentligen? Ingen, just det... ingen. Så varför?

Nej, återställare ska det bli. Mark my words... synd bara att jag vandrade iväg från sammetsögonen.