Uppmuntran någon? Känns som om det inte riktigt finns i mina kvarter. Jag kan faktiskt åstadkomma saker. Jag är jävligt bra på det jag gör. Jag är ambitiös när det är något som jag 100% vill göra... Men det hade varit lättare om någon skulle säga "Det fixar du Thilda" istället för att anlägga en negativ inställning innan jag ens hunnit förklara.
Men nåväl, det var veckans gnäll. Blir bara lite frustrerad och dämpad ibland.
Men jag har brunbrända (betoning på brända) kinder och granbarr i håret. Den här helgen har varit mys. På schemat har det stått långpromenader! Igår var jag och Elvis ute och gick i typ tre timmar och nästan lika långt idag. Men idag var det mer skogen som lockade så jag velade mig upp till stättared för att hälsa på alla smådjuren (och den stoooooooora grisen som sa "NÖFF!!!" när den fick syn på Elvis som sa "VOFF!!!" som svar och sedan stod de bara och tittade på varandra. Tyckte väl att de var underligt att två som talar samma språk kan se så olika ut :P)
Anyway så skulle vi ta en stig (Elvis och jag. Grisen fick stanna kvar)... och som ni alla vet så har jag och stigar en underlig förmåga att missförstå varandra. Jag har valt att kalla det för stigblindhet. Det är aldrig så att jag hamnar helt vilse... snarare så att jag alltid hamnar helt fel från där ambitionen att hamna promenerade. Men betydligt enklare att ta sig fram på obefintliga stigar när man är människa och hund vs. människa och galen häst. Minus dock att man till fots fick betydligt mycket blötare fötter :)
Igår var vi även iväg och hälsade på Elvis familj. Det var mamma Majken (såg ut på pricken som sin son), mormor grånäsa (Nina, lina, eller lena hette hon), lillasyster Gunnel (helt sjukt snyggt muskelpaket), kusin Nemi, lilla Saga (hur söt som helst) och halvdöva gammeltanten Astrid (som beslutade sig för att mitt knä var hennes soffa). Sen var det även Nemis två valpar som var ca 7 veckor (käääääääääääär!)
Jag blev även inkluderad i en vältande staffehög som bestod av mig sittandes på golvet á la skräddare med Astrid liggandes i knät, Gunnel som klättrade upp och la sig ovanpå Astrid sedan även en liten tjock valp som klättrade högst upp på de andra för att bita mig i näsan. Där välte vi... elegant :D
Staffar är en sådan underbar ras. Darlingvovvar <3 Elvis ligger för stunden och snarkar som en hel karl vid mina fötter. Han tycker att det är jobbigt med helger när matte är hemma. Så himlans massa aktiviteter och promenader att man blir helt slut!
Nu ska jag sätta mig och skriva ihop min lönespec. Kan vara en bra sak att göra har jag hört... om jag nu bara kan hitta min kalender.... whoooops
Sunday, April 19, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment