Okey?

Normalt? Nej... eller? Haha, fick en total fnissattack när jag satt och red Laika nyss. Vad hände? Hon är så jobbig att sitta på... efter mycket uff och gruff så började jag bara asgarva. Kändes som om någon elak person grabbat tag i min mage och kittlade den så jag inte fick luft. Tackar återigen behörig för att jag bor där jag bor och ingen ser mig när jag... beter mig normalt :)

Ska ut en sväng med Lina med så att hon får springa av sig lite energi. Har tre timmars träning att se fram emot ikväll... men förhoppningsvis ska hon uppföra sig hyffsat. Men Laika minns jag inte ens när jag hoppade sist så... det kommer nog gå bra :)

Är på strålande humör, har hysteriskt kliande nässelutslag på hakan så att jag snart klipper bort den... men det gör inget. Har ett underbart nytt fint blåmärke på knäet... men det gör inget. Och Samson knockade mig innan på promenaden så att jag trodde tänderna skulle lossna... men det gör inget!

Folk är idioter... men det gör inget det heller :) Folk är födda till idioter och klåpare så alltså kan man inte mer än skratta och vara glad åt dem.

Fast det har ju somliga av dem svårt att förstå.

Insikt... mhm... om vad borde jag nog inte säga för då skulle nog en del av klåparna bli ordentligt förolämpade. Men insikten är någonting som är en bra grej... min lojalitet och mitt trogna drag är från och med nu inte till för dem som väljer att utnyttja det. De är mina egna små värdefulla presenter som jag delar ut med omsorg.

Fuck you! I'm from Göteborg och det kommer aldrig att försvinna!

Men ärligt talat så är det enda man kan göra att skratta... för det hela är ju bara för komiskt. Seriöst, komiskt... för att inte tala om totalt löjligt. My god, god dag spegeln skulle man vilja säga. För tydligen är vissa av dem både igengrodda av smuts och spruckna...

Vridna bilder av en själv och verkligheten... Grattis världen när du upptäcker det.

Jag är glad och är nöjd med det. Gillar mitt zigenarhår (som min käre far kallar det för). Trivs med mina blåmärken och blåtiror och älskar detaljen att jag inte är rädd för att få skit under naglarna... Trivs dessutom med att jag inte har några problem med att säga ifrån längre. Fuck you... jag är skitig, luktar häst och har en extremt fin lerfläck i ansiktet... och jag har aldrig varit gladare.

Vissa saker kommer alltid att irritera mig... så är det bara. Men det har med mitt förflutna att göra och de som inte förstår det är inte värda att vara en del av mitt liv. Enkelt och simpelt va? För har jag en gång förklarat för någon så förväntar jag mig att man minns... minns och respekterar. För sanningen är att jag inte hugger loss bitar av mig själv ofta, och får man dem då kastade i marken och stampade på så är det inget som händer den samme igen. Respekt är något man får förtjäna, inte bara förvänta sig att få. Stängda öron är inget som jag vill ha i mitt liv. Lägger du till ett dåligt minne och bristande intresse på den listan så behöver du aldrig ens bekymmra dig om att ta kontakt med mig igen.

Verkligheten är vad man gör den till... de hjälpmedlena som man behöver är de som man väljer. Stå på dina egna ben eller lägg tyngden på någon annans. Ditt eget val. Jag beslöt mig för att dumpa somliga hjälpmedel, och efter några miserabla dagar så kan jag äntligen andas.

Solen skiner, fåglarna kvittrar och Samson ylar i stallet. Allt jag har att säga är: Fuck you världen. Jag är fri.