Huj...

Ja... vad ska man säga....

Tillbringat halva dagen på djurkliniken... Thilda ska vara kvar där över natten.

Vad ska man säga? Jag biter ihop... eller beviseligen gör jag det för käkarna och tänderna värker.

Hon har förstunden 35 grader i temperatur... hon ska ligga mellan 38-38,5. Finns ingen riktigt vettig anledning till varför den är så låg. Först trodde de att termometerna var trasig.

3 ggr så många vita blodkroppar än vad hon egentligen ska ha, för låga proteiner och viss leverpåverkan.

Så nu har hon blivit petad på, stucken i, rakad, röntgad och ultraljudad.

Hon har varit dålig sen i söndags nu, imorse kunde hon knappt gå. Mest vinglade och välte, men hon blev mycket bättre på smärtstillande...

Käkarna mina gör ont, jag biter ihop. Vet om att hon är seglivad och det kommer hon att vara denna gången med.

Förrutom det är så är det mesta bra. Anna gav mig klartecken så inget mer dåligt samvete där, Per har hälsat på Samson så nu verkar det som om jag inte behöver hitta hus allt för snabbt i alla fall. Har dessutom hunnit med att vela in mig i en hålla-handen-situation som jag inte vet hur jag ska hantera. Varför är jag inte byggd som alla andra och tycker sånt är mysigt och naturligt? Känner mig bara trängd.

Inte för att jag bryr mig så mycket om det just nu. Thilda är övergiven hos veterinären, hon hatar att vara där... hon hatar ännu mer att bli lämnad där. De skulle ringa ikväll och berätta hur det går, om temperaturen har gått upp någonting eller om något annat dykt upp.

Hoppas jag får hämta hem henne imorgon...

Spänningshuvudvärk... grejt