Utmaningen...

Mhm, ska dra igång med den nu här alldelles strax. Utmaningen att få mig att se ut som en människa. Och ni kanske tänker: "Men fy fan, hur ytlig kan man bli egentligen??" Men fallet är som sådant att jag inte är en ytlig person utan trivs väldans bra i mysbyxor, gigantisk tröja och när håret har sitt eget liv. Men grejen är som sådan att idag kommer det bli svårt att få mig att se männsklig ut... för jag ser ut som fan...

Hade jag hittat min kameraladdare så hade jag tagit kort på mig själv... men då hade ni antagligen blivit blinda... vilket kanske nu när man tänker efter är det rättmättiga straffet för alla (nästan) sthlmare? Mhm mhm, men inte för Samson såååååå...

Men kontentan av allt det är svammlet är att jag ser ut som fan! Ingen överdrift någonstans, sjukdom och soffliggande i en vecka gör verkligen ingenting positivt för en utseende! Och nu när jag testat det så tycker jag att jag aldrig någonsin behöver prova på det igen.

Thilda får nog bo och leva i smink idag, annars kommer jag att skrämma världen. Ojoj, det är seriöst illa. Ni som tycker om mig när jag ser trött och sliten ut skulle älska mig just nu så att säga...

Nej men, snart roadtrip till Sthlm... så kanske borde man lägga på en rem med att köra huvudet i duschen och ansiktet i sminkväskan? Mhm, jag är trots allt löjligt glad till och från idag. Lotte var tvungen att säga till mig "Se inte så löjligt glad ut, du måste ju se lite sjuk ut ochså!" Så nej, far min är fortfarande i mörkret kring allt det här med Samson... haha jag är så död så det inte existerar :P Helvetet nästa? :P

Men, utmaningen att bli mänsklig börjar och redan innan tackar jag behörig för uppfinnandet av sminket.... kommer se förjävlig ut i alla fall... men inte riktigt lika illa :)

Samson, here I come!