Snart...

8 månader sen den där spinkisen vandrade in i mitt liv. Jag ångrar ingenting, så ni som tittar på honom med tvivel i ögonen är helt enkelt bara blinda. Men så känner ni honom inte heller så som jag gör.

Sötnosen, han är som ett plåster på mig de dagar som jag är ledig. Kan inte sätta mig ner någonstans utan att han ska smyga upp i knät.


Idag är det söndag. Som vanligt är det fullt upp. Som vanligt är det gymmet på morgonen. Men först blir det en lagom cykeltur med vovven. Sen ikväll blir det andra prylar, in till Gbg är det enda jag vet. Sedan var det planer som jag inte varit inblandad i, men jag tror att det blir finnemang vad än det är :)

Men som sagt, dagen har startat.