Kanonkula...

Det kryper närmare... snart är det final :)

Men helgen har varit bra, på fredagen tokregnade det. Snorhalt var det på banan men Lina gick bra i alla fall. Eftersom att det var isgata så bromsade hon upp sig själv så jag slapp oroa mig för hur jag skulle få stopp på henne. Det var som om någon gett henne amfetamin eller nått. Kunde inte lägga benen intill henne utan att hon flög i luften och slog med frambenen. Skumt?

På lördagen var det fint väder och det var ut för att ta Lina på ett morgonpass. Nu kändes hon som vanligt igen. Första starten för dagen var först på eftermiddagen, jättfint gick hon. Tidshoppning då med och inte helt lyhörd häst. Till 1,35 bytte jag till tränsbett så jag inte helt vågade hålla mig till hackamoret pga att hon inte lyssnade. Kändes väl inte helt hundra men men, in på banan och börja. Kändes fin första hindret, lite käftig men ingen fara. Bra galopp och kändes hyffsad. Hoppade oxrarna bra med kändes det som. 180 graders sväng in i kombinationen, bra galopp men med lite stort läge in. Då hände det. Jag vet inte vad, kändes som om hon missbedömde hindret, om det var solen, grinden eller vad det nu var så fick hon översta bommen mellan frambenen och gick på stört. Härligt.

Jag for som en kanonkula rakt in i oxern efter och blev liggandes med en stor grind i knäet. Tittade upp och hoppades att de tre bommarna ovanför mitt huvud inte skulle trilla ner på mig. Kasta bort grinden från mig och gå för att hämta Lina som förskräckt stod och tittade på mig några meter bort.

Jag känner ju inte så mycket jag, slagtålig är jag. Kände mest att vänster knäet gjorde lite ont. Nu idag börjar man se lite mer hur jag slog mig. Vänstra knäet är ju kaputt som de är, kan inte sitta still med det. Men även högra knäet börjar bli blått. Insidan av vänstra låret är blått, samt höger skuldra och ett blåmärke på vänstra kinden. Hur i helvete landade jag egentligen? Kan förstå vänstra knäet för det var det som landade i hindret först... men det andra?

Kanske inte helt smart att rida idag nu i efterhand. Ridit två av Alberts hästar, Kabucci vet jag inte vad som for i honom.. Han försökte bocka av mig och var helt tokigt glad. Fick rida och hämta en gramantygel för att få lite kontroll över honom :P Kändes lite stabilare att styra på hindrena när den var på. Haha, man hörde nästan hur turbon gick igång när han fick syn på dem :) Sally var mest lite nervig för det blåste men hon gick fint med. Men nu är knäet mitt varmt och svullet...

Nåväl, förhoppningsvis börjar inte de där blödningarna om igen. Orka med hela den historien igen liksom :)

Har en jobbintervju ochså... frågan är om jag ska gå eller inte. Vet inte vad jag vill? Men det låter som en rolig erfarenhet? Ska bara ringa några samtal och kolla med det andra först... för det är nya marker?

Haha, svåra tider :P

Nåväl, nya tag och lösa det hela med Lina och Lucky. Måste ta mig en riktig tankenöt och klura ut vad som kan funka :)